Tröttaste boxern i stan

Ja vad ska man säga? Detta klipp är ju så sjukt roligt att jag garvar varje gång jag tittar på det. Hon sitter ju såhär nästan varje dag! Man undrar ju varför hon inte bara lägger sig ner?

Så klicka på texten nedan och skratta och njut!

Lyra sover - sittandes

Söndag - vilodagen?

Ja det efterföljs ju inte direkt här hemma. Söndagarna är ju snarare till för att göra massa saker man inte hunnit (läs orkat) i veckan. Så upp tidigt, fixa frukost till brorsonen, hunden och katterna. Sen ut på promenad i den förvånansvärt kalla kylan. Jag tyckte att det stod på plus när jag gick ut? Det var de garanterat inte. Det var en uppfriskande promenad med brorson och hund, de hade som alltid jätteroligt ihop. Hela omvärlden försvinner ju för Lyra när han är med:) Lite roligt när man kan få honom att vara med på "träning" också. Tex när det kom en mötande hund så var ju Lyra lös, så bad jag Elliot ropa på Lyra, säga åt henne att sätta sig ner, och sen ge henne en godis. Hon satt snällt kvar och tittade på Elliot medan hunden gick förbi.

Resten av dagen har varit fullt med fina hemmasysslor, diska, dammsuga, skura med mera. Ja en sann vilodag? :)

 

                                                                 Lord of the leash

Tårtan

Och ett sista inlägg från dagen.
Jag och min brorson Elliot gjorde en tårta till Lyra. Den har en frasig våffla i botten, toppad med vispad pedigree, hundkex med mintsmak och diverse blandade hundgodisar.

                                                    Inväntar "varsågod" från Elliot

Framsteg & Lycka

Idag kommer det nog komma lite fler inlägg än vanligt, men det är ju en speciell dag :)



Idag när jag tänkte gå ut och inviga ett av agilityhinderna (ringen) så var vi på väg mellan några hus, och Lyra var en liten bit bakom och plötsligt kommer det ut en glad golden genom en port. Hunden och dennes ägare hamnade så att det var mellan oss två.
Lyra var kanske tre meter från dem på ena sidan och jag kanske fem meter från andra sidan. Istället för att springa fram som Lyra skulle ha gjort förut så bara frös hon, gjorde absolut ingenting. Hon bara tittade på hunden. Så jag kunde gå fram, förbi ägarn och dennes glada golden och fram till henne och koppla utan att hon gjorde något!
Jag har ju lärt henne att bara sitta och stanna kvar om det kommer någon hund när man är ute och går, för hon får inte hälsa utan att jag säger att det är okej. Ja man blir så jäkla lycklig när man får se resultat. Och inte någ med det så längre fram i promenad så var jag och Lyra på väg tvärt över en av ängarna (hon var ju såklart lös) och så närmade de sig två stycken andra lösa, lekande hundar.
Men jag sa åt henne att bara sitta och stanna. De var så nära som 1 meter och lekte, och ville gärna leka med Lyra, men Lyra satt bara still och väntade på vad jag skulle säga. Så när de precis hade passerat så visade jag henne en godis och sa "stanna, kastade den och sen sök!" och då var hon helt fokuserad på att söka istället för att bry sig om de andra hundarna. Sen började vi gå efter dem åt samma håll, men hon brydde sig inte om dem=)

Lite senare så satte jag upp agilityhindret så hon kunde få testa lite. Hon hoppade ju såklart igenom ringen på första försöket. Hon tyckte de var jätteroligt=) Ska bli kul sen när man börjar öka på med fler hinder så man kan springa en mindre bana också. På vägen hem passade jag även på att träna "upp" vilket kan betyda olika saker beroende på situationen, i detta fall så var det att sätta upp tassarna på en träställning. Och den nedersta bilden har jag fått från Pia, den är ifrån innan jag fick hem Lyra.

Födelsedagsfrukost!

Kommer med ett litet kort inlägg såhär på födelsedagsmorgonen. Lyra tyckte absolut att jag gick upp för tidigt och hade inte samma planer på att gå upp.
Medan hon låg kvar i sängen gjorde jag i ordning hennes födelsedagsfrukost, som hon kan glömma att hon får i sängen!

Tjuvstart

Ja då var det snart dags, i morgon lördag så ska den lilla loppan bli 1 år. Har det verkligen gått ett helt år redan?! Var tvungen att ta fram lite bilder från hennes första dag här hemma, och det är nästan omöjligt att föreställa sig att hon faktiskt var sådär liten=) Man tänker ju hela tiden "men vad liten hon är, har hon verkligen vuxit någonting alls?" svaret är ett stort JA!
I och med att hon fyller år i morgon så har vi tjuvstartat lite med födelsedagspresenterna. Det som det blev idag var ett set med agility-slalompinnar, ett agilityhinder med ring, en pipleksak och sen ett tuggben. Sen så i morgon så kommer det bli lite mer skoj, och självklart så ska hon även få en tårta :)
Jag kunde inte låta bli att ge henne lite saker idag då hon hade fått sig en törn av en av dagishundarna idag. Det var inget allvarligt, men hon fick sig en schäferkäft över näsan. Lite blod, men det var bara en liten skråma. Visserligen aldrig roligt när något sådant händer, men det var som sagt inget allvarligt. Schäfern var helt inställt på att se till att den främmande hunden på avstånd, just höll sig på avstånd. Lyra var helt säker på att han ville leka med henne just då - det ville han inte. I vanliga fall så funkar de bra ihop, de hade ju till och med lekt med varandra på förmiddagspromenaden. Måste vara jobbigt att växa upp ibland:)

Jag bara måste dela med mig av några bilder från första tiden hemma med Lyra. Och som ni ser så har hon ju faktiskt vuxit!

Lägg till bildtext

Nykär?

Idag blev jag lite förälskad i min lilla ängel.

Någon man alltid vill att en hund kan vara så är det lugn och avslappnad, när man vill att de ska vara det.  I morse på väg till tunnelbanan så var hon så lugn och fin i kopplet som man bara kan vara. Jag har kört lite träning på senaste tiden att man egentligen bara ”lägger” kopplet i handen, men man använder det inte som ett verktyg för att få ”stopp på hunden”. Utan man har kopplet hängande bara, och så ropar henne till en så fort kopplets längd börjar ta slut, så att de aldrig blir spänt.

Detta är mest för att lära henne att hela kopplets längd inte måste användas bara för att de går J Man vill få henne att naturligt hänga med mina rörelser, röst, och närmare mig.  Det fungerar jättebra! Man ger dem lite känslan av att de är lösa, men att de väljer att vara intill en i vissa miljöer. Riktigt bra för att få en följsam hund som uppmärksammar fort när man vill något. Kopplet kan ibland bara bli ett hinder i träningen.

Och till varför jag blev lite förälskadJ Både promenaden till tunnelbanan, genom spärrarna, ut på perrongen och stå still och vänta, gå på tunnelbanan och sen in och ställa sig gick utan att kopplet var spänt en enda gång! Och inte nog med det, mitt ihärdiga tränande med att lära henne slappna av att vara lugn, och sätta sig på tunnelbanan gick utav sig själv idag. Hon valde att vara lugn, och valde sig att sätta sig och bara vänta, utan att jag sa något alls. Och inte nog med det, inget ”stressa upp” när vi närmar oss hunddagiset, och satte sig snällt och väntade medans de kom å öppnade dörren, och gick inte en millimeter in först jag sa att det var okej  - plus att hon gick in lugnt och sansat! Inget småspring in för att komma till de andra. När jag gick därifrån så bara log jag hela vägen till jobbet.

Allt slit lönar sig alltid till slut.

Den senaste månaden så är det flera stycken som har frågat mig om jag har träffat en kille, om jag är nykär eller vad är det som har gjort mig så himla sprudlande glad? Och sanningen är att jag är nog lite nykär i min hund J Det är ungefär samma känsla som jag har – och har alltid haft för henne.

Boxer-race!

Det har varit en blandad helg. Fredagen började jag med att somna innan klockan nio, och vaknade klockan nio på morgonen. Det var en väldigt händelserik fredagskväll som ni kanske förstår :) Som tur var så var Lyra lika trött och hade inga alls problem med att sova samma tider som mig.

På lördagen mötte jag upp Tezzan och tog en promenad med henne och hennes rottis "Ivra". Förutom att det är alltid kul att träffa Tezzan så är det bra träning för Lyra att gå med andra hundar i koppel. Även om hon gör de på hunddagiset, så ska det tränas i vardagen också. Det blev en absolut godkänd runda. Vi har ju gjort så att när jag möter upp dem så måste Lyra sitta ner tills jag säger att de är okej att hälsa när de kommer, sen så är det bara att börja promenaden. Då ska heller inte något mer hälsande eller lekande förekomma, man får "förklara" för henne några gånger att "nej, vi ska inte, gå på". Det brukar släppa rätt fort. Sen så vill man ju även att de ska få leka också, men de är inte först man har gått en bit i koppel och det har gått bra. Samma sak där, vi tar dem åt sidan från gångbanan, Lyra (ja och Ivra också) ska sitta ner, ta ögonkontakt med mig. Detta gjorde hon, för att sedan göra två glädjeryck mot Ivra. Inte min plan alls :). Så efter har gjort det klart för Lyra två gånger att det  är inte okej, och att hon sitter kvar utan halsband på sig, tar ögonkontakt så fick de till slut leka sen. Eller, det är mer Lyra som leker med Ivra, Ivra leker mer "ap ap ap här är det mina regler som gäller, jag kan vifta lite på svansen, men det betyder inte.."  Ivra är så jäkla coolugn, hur bra som helst för Lyra att umgås med, Tezzan har gjort ett bra jobb med henne!

Lördagen fortsatte sedan med film och riktigt god middag med Alexandra. Jag körde på en hängmörad grillad biff med bea och pommes, Alex valde lammracks med potisgratäng och aioli. Det blev även lite blåbärspaj, rödtjut, getost, kex, dipp med morötter och gurka.

Söndagsmorgonen började med kaffe, macka och sen blåbärspaj igen! Efter de kände jag att det var dags att bränna av några av de kalorier man hade vräkt i sig denna helg.. 

Det blev en tur ut i skogen, en liten tur på närmare två timmar. Idag gjorde jag så att för att man hela tiden lättare ska kunna behålla sitt "inre lugn" vid hundmöten, så tar jag med mig mp3-spelaren. När jag lyssnar på musik känner jag alltid en stor harmoni, och då känner ju även såklart Lyra även den också.
Man glömmer ju ofta hur lätt de känner av våran sinnesstämning, och det sista man vill är ju att de ska känna att man kanske stressar upp inför ett hundmöte. Sen så är de rätt kul att inte "höra omvärlden" och förlita sig på att se på hunden vad de är som händer runtomkring.

Lyra och jag försökte första delen av promenaden mest väja för skidåkare, det är ju inte så att de tänker göra det om man säger så. Sen in i skogsdelen där det var "Boxer-race" nästan hela tiden=) Känns så himla bra att bara få låta henne springa, busa, rusa och göra vad hon vill, utan att man behöver ropa eller något. Hon får göra av med den energin hon känner att hon behöver göra av med helt enkelt. De bästa av allt är ju att man behöver inte ropa på henne alls, hon gör sina enorma race, och sen kommer hon tillbaka - utan att jag ropar. Och det är något jag verkligen kan lita på, att hon kommer tillbaka. Och om jag ropar så tvärnitar hon och springer tillbaka. 

Här nedan får ni ett litet smakprov på dagens boxer-race! 

Snabba puckar

Nu händer det grejor! Idag på dagen fick jag ett samtal från "Dogcare", det hunddagiset som jag har velat ha in Lyra på hela tiden. Och det dom ville meddela var att "Hej det är Jeanette här, från dogcare, vi ville bara säga att vi har en plats ledig till Lyra nu om ni vill ha den". Tror ni jag blev glad eller??!
Det som däremot kändes lite jobbigt var ju att jag nu blir tvungen och ringa och säga upp Lyra från nuvarande dagiset, där hon bara har varit i några veckor. Man vet ju vilket jobb det är för dem att skola in nya hundar, och så ska man byta dagis direkt. Men man måste ju tänka på sig själv i vissa lägen. Det är så mycket närmare till detta hunddagis, jag kan ju gå dit till och med.
Jag ringde Mimmi (ägaren på Sunda Hundar) och berättade hur det låg till. Hon förstod ju absolut, hon tyckte det var såklart jag ska ta det när det är så pass nära som det är. "resväg gör mycket, och du har ju en bit att åka hit nu". Så det kändes jättebra ändå, hon är en riktigt bra människa. Jag tycker ju absolut att allt har fungerat jättebra med personalen på sunda hundar, så det är ju helt enkelt bara läget som gör att jag byter. Eller ja, såklart vet jag ju om att de på Dogcare är kunniga och bra också, annars hade jag aldrig bytt!

Lustigt att man har letat hunddagis så himla länge, så dyker de plötsligt upp två lediga platser så tätt inpå varandra.
Men ni får ju hålla med om att när man ser hunden på startsidan hos dogcare gör ju att det känns rätt redan där! :)

Crème brûlé

Ibland så kan ju unghundsträning kännas lite som att göra en Crème brûlé.

Man blandar massa olika typer av ingredienser av träning och man hoppas på att dessa ingredienser sedan ska resultera i att ”den sätter sig ” Och sätter sig alla dessa ingredienser så blir det ett underbart resultat som man kan njuta av! Och har det inte satt sig, så är det bara att göra om igen, tills resultatet är att det har satt sig.

Ena dagen så går allt bra, man tänker verkligen ”yes, nu har äntligen allt satt sig!” och nästa dag ”men har vi inte redan passerat detta stadie?”  Men man vet ju att der ät verkligen en sådan period i hundens liv nu, mycket testa gränserna ”för sista gången” . Man vet att den dagen när man vet att man nått de man vill uppnå inom vissa områden – då är man riktigt glad och nöjd med allt hårt arbete!

En helt annan grej som är lite roligt att använda sig av är ”lugnande signaler”.  Jag testade bland annat de på Lyra i morse på tunnelbanan på väg till hunddagiset. Hon får ibland för sig att man behöver pipa lite för hon tycker det är hemskt tråkigt att bara behöva sitta still. Det jag gör är att man låtsas-gäspar så fort hon tittar på en. Hundar använder sig själva av dessa ”lugnande signaler”, man ser ofta att under vissa stressade situationer att hundar börja gäspa.  Men i vilket fall, så jag försökte få henne uppmärksamhet utan att ropa eller så, och varje gång hon tittade, så gäspade jag. Efter två gäspningar, så slutade hon pipa, och började titta upp då och då, för vad jag antar är ”checka av”, och varje gång gäspade jag. Sen satt hon tyst med ett inre lugn. Självklart så måste ju hunden vara ”kontaktbar” vid tillfället detta görs, annars så har det ju ingen direkt effekt.

 De är ju inte så att hon pladask sätta sig och vila om jag började gäspa om vi höll på och tränade på agility. Men i lugna situationer när hon bara ska vara lugn, så fungerar detta rätt så bra. Jag har för mig att det var från boken ” Lugnande signaler” av Turid Rugaas, som jag lärde mig detta.

Tror nog jag ska ta mig en titt i den boken när jag kommer hem, det kanske var något mer riktigt bra som man har glömt bort att man läste?

Upp och hoppa! Dags att börja dagen.

Det är lite roligt att min hund faktiskt går upp efter mig! När klockan ringer så går jag upp och börjar göra mig i ordning, ge katterna mat, hälla upp hennes mat och sätta igång kaffebryggaren.

Kanske efter en tio min en kvart så luffsar hon upp, men då går hon inte upp för att vara aktiv, utan förflyttar sig till sin korg i vardagsrummet :)

Efter maten har serverats så är det en liten stunds vila till innan det är dags att bege sig av, till den dagliga träningen egentligen.
Det blir ju träning för henne varje dag. Då jag kan ha henne lös större delen av promenaden till tbanan (Blåsut) så hinner man varje morgon träna inkallning och "håll dig här" när vi går mellan två bostadshus. (håll dig här är så som det låter, hon ska hålla sig här, intill mig tills jag säger det är okej) sen så är det fritt lek en bit. Sen så blir det koppel på, och varje morgon så möter vi en rhodesian ridgeback och får då träna hundmöte.

Upp till tbanan, där hon får träna på att inte bry sig om andra människor utan bara vara passiv, likaså på tbanan.
Sen promenaden till hunddagiset varvas med koppel och lösspringande med oftast något inslag av sitt-stanna- och så går man iväg en bit för att sedan ropa på henne.

På dagarna så får hon ju träning på hunddagiset att gå med andra hundar i koppel. Sen på vägen hem är det samma sak som på vägen dit. Inte undra på att hon sover gott på kvällarna!

Kontaktövningar och snölek!

Efter en lååååång natts som så var det dags för en liten vinterpromenad. På schemat idag var kontaktövningar och lite blandade lek/övningar.
Kontaktträningen idag var att träna på att Lyra ska vända sig och ta ögonkontakt med mig när vi stannar i kopplet. Det är verkligen jättebra att öva på det, för de passar även utmärkt vid hundmöten om det blir så att man vill/måste stanna då. För tar hon ögonkontakt så är det jag som är intressant, inte det andra. Sedan nästa övning är när vi kör "sitt-stanna-sök!" Efter att hon har satt sig och stannat när man kastat eller lämnat ett föremål, så ska hon ta kontakt med mig innan jag säger "sök". Hon kan ju redan det här, men det är alltid bra att nöta nöta nöta. Speciellt i den här åldern. Jag gjorde även en liten sökövning när vi mötte andra hundar, och de bara för hon ska tro att hon ska få en uppgift när det kommer en hund och söker kontakt. När hunden kommer emot oss så säger ja bara åt henne sitt, sen visar ja hennes leksak, kastar den intill henne och sen säger stanna. Detta innebär ju att hon tittar ju bara på mig medan hunden går förbi, och sen säger jag sök - och då vill hon bara ha leksaken. Funkar riktigt bra, även om man inte gör hela processen med sitt stanna och sök, utan bara för att hon hajar att jag kanske vill något.

Sen gjorde vi en liten snölekövning. Jag sa åt henne att stanna kvar medan jag gick in en liten bit i djupsnön, jag stannade till då och då och gjorde massa hål med handen i snön, och i någon av hålen släppte jag ner hennes leksak. Sen gick jag tillbaka till henne, inväntade ögonkontakt (vilket hon egentligen har redan när jag kommer tillbaka) sen säger jag "sök!". Det var riktigt kul att se henne springa runt och lukta i alla hål i snön, och även om hon även använder ögonen, så kan hon inte se i vilket hål leksaken låg i, utan måste ju använda näsan för att hitta vilket. Sen hade jag väl kanske inte tänkt på att hon skulle springa och kolla i ALLA hål i snön efter vi hade tränat klart :)

Och här har jag en liten utmaning till er läsare, vart på bilden är hunden? :P

Hund & Katt

En rätt vanlig reaktion när jag nämner att jag även har katt är "nemen oj! hur går de ihop?" Sen blir det ett till "oj" när jag säger att jag till och med har två katter:)
Självklart så går de ju bra ihop, annars så hade jag aldrig haft både och. Det gäller ju att lära hunden att ha respekt för katterna, och att förstå att de inte är speciellt intresserade av att leka med dem.

När Lyra kom hem till mig vid 8 veckors ålder så var det faktiskt så att hon såg faktiskt inte katterna. Det var en otroligt intressant iakttagelse! Katterna stod precis bredvid henne, men hon liksom inte såg dem på något konstigt vis. Vet inte om hon  faktiskt förstod att det var levande. Självklart gick det där över ganska fort och hon insåg ju att de till och med gick iväg om man gick mot dem, och försökte man springa efter dem - så sprang de också! Hur kul som helst tyckte Lyra!
Då mina katter är vana att bo med hund så blev de inte rädda eller så, de bara försökte gå undan. Då Lyra var en extremt framåt och orädd liten krabat så bestämde jag mig för att ge katterna en "fristad", det fick bli mitt sovrum.
De måste få ha ett ställe där hon inte gick efter, där Lyra förstod att det var "deras". Jag ställde upp ett väldigt lågt hinder (tillräckligt lågt så Lyra egentligen kunde gå över) i dörröppningen, och lärde Lyra att hon inte fick gå in efter katterna om de gick in där. Ville helt enkelt avdramatisera allt som hade med katterna att göra. Och de måste få tid att lära känna varandra och kunna gå undan, speciellt eftersom katterna inte säger ifrån till hundar, de har aldrig behövt göra de heller. Eller en enda gång har det hänt att Staley sa ifrån, men det var i ren panikreaktion. Lyra kom inrusande i sovrummet för hon trodde väl mer eller mindre att jag lekte kurragömma, och störtade upp i sängen utan att se att han låg där. Hon hoppade antagligen rakt på honom, och då fick hon sig snyting på nosen av honom. Men de är den första och enda gången något sådant har hänt. De var ju vana med min förra hund. Sen togs ju även det lilla hindret bort efter ett tag, och den "osynliga" gränsen var kvar länge länge för Lyra. Så hon har alltid väldigt stor respekt för dem i sovrummet.
Numera är de ju vana med varandra, katterna möter oss båda glatt i dörren när vi kommer hem. Egentligen kan man väl säga att katterna bryr sig inte direkt om henne, och Lyra bryr sig inte direkt om dem, de lever ihop och utan att leka med varandra som man gör med andra fyrfotingar. Självklart så finns det ju ett intresse från Lyras sida till och från att testa om de inte vill kela lite trots allt. Zakk min ena katt demonstrerar genom att jama (som hon gör med allt, det spelar ingen roll om det handlar om mat eller uppmärksamhet - hon jamar alltid) Staley går bara sin väg. Min mors katt däremot är mycket mer intresserad av Lyra, av vad jag har förstått så brukade de till och med leka med varandra??
Lyra och Staley brukar ju ofta sova på varsin sida om mig om soffan. Något som de har börjat med senaste tiden är att Lyra brukar ju vilja sova under filten jag har på mig i soffan, och Staley på. Så då går alltså Staley upp och lägger sig ovanpå Lyra och sover när hon ligger under filten och sover! Det är faktiskt väldigt rart:)
Lite synd att man inte kan fota just när Staley sover ovanpå Lyra, men här kommer två andra soffbilder. På den översta bilden har ni Staley (grå) närmast och det är knappt så att det syns, men Zakk ligger längst bort i soffan med ryggen emot oss.

Samma kväll annan vinkel: 

"Ensamma hemma"

Idag när jag skulle hämta Lyra på hunddagiset så berättade Mimmi (ägaren) en  företeelse som pågår i Lyras och Zigges (en bichon havanais) "box". Hon förklarade det på ett väldigt underhållande sätt, "du vet när föräldrarna har åkt hemifrån och barnen bestämmer sig för att leka i föräldrarnas säng? Allt är upp och ner och ut och in? Så ser det ut i deras box! De bara älskar båda två att vända på soffkuddar, biabäddar, lägger alla leksaker överallt" Sen skrattade hon glatt :)

Ja man känner ju igen det där här hemma också, jag vet inte hur många gånger Lyra vänder upp och ner, ska in under och drar ut sin wetbed på golvet. Hon bara måste kika om det kan finnas något spännande under!

I övrigt så har det gått jättebra med det nya dagiset. Hon funkar bra med de andra hundarna och promenaderna går mycket mycket bättre nu! Däremot så är hon en liten "helikopter"på promenaderna, vilket innebär: "vad är det där? vad är det där då? vad gör ni där bakom? hurrni, ni där framme, ser ni mig härifrån? Oj där kom det ett flygplan, de måste vi titta på!" Huvudet går runt runt runt, mer nyfiken hund får man leta efter:) Men hon går ju utan att dra och vara galen, hon bara måste titta på allt.

Nu är det dags för lite soffmys med hund, något man aldrig kan få för mycket av!

Vilda och Berömda

Varför inte dra nytta av ett annorlunda utseende? Ja som ni vet så har ju Lyra en rätt speciell täckning. Och det är ju just hennes teckning som drar till sig så oerhört mycket uppmärksamhet! Av alla hundar man har haft genom åren så har jag aldrig varit med om liknande. Man går på gatan och ena efter den andra människan blir helt till sig när de ser henne.

Så i helgen så satt jag och surfade runt lite på nätet och snubblade in på ”Vilda och Berömda”, en modellagentur för djur.

Och så tänkte ”äh, varför inte?” så jag skickade in ett mejl med bild och berättade om alla roliga tricks Lyra kan, och nu är hon anmäld och är med på hemsidan!  

Gå gärna in och titta på ”Modellhundarna"  (Lyra finns ju numera med där också)

Återfunnen energi!

Efter att att ha fått sig några dagars ren vila så begav vi oss ut på en promenad på två timmar i solen idag.
Den trötta trötta hunden var borta och det var fullt ös i skogen hela tiden! Det är så jäkla kul att se henne bara springa springa springa och göra sina boxer-race. Det är rätt skönt att se att hon återhämtar sig och återgår till sitt vanliga energirika jag igen. Passade även på att träna lite på "upp" i skogen, vilket innebär just bara de att hon ska hoppa upp på saker. Hon ser alltid lika nöjd ut när hon sitter på sina stenar :) Däremot såg hon väldigt förvånad ut när jag började gå ifrån stenen och hade glömt att säga att hon kunde gå ner, så hon satt snällt kvar på stenen tills jag upptäckte att hon satt kvar där! Hon tränade även på att ha öronen rakt upp, hon kanske ville efterlikna mammas schäfer? :)

En bild säger mer än tusen ord?

Ett litet kort inlägg får det bli en fredagskväll som denna. Som sagt, yrvädret är vääääldigt trött på kvällarna nu.
Inskolningsveckan på hunddagiset har gått jättebra, och jag ser fram emot nästa vecka när hon börjar på hunddagiset "på riktigt".
"En bild säger mer än tusen ord?" - ja se själva! =) Detta är från igår efter vi kommit hem. Jag vet inte om det syns men hon har alltså pannan emot korken på flaskan och sover!  Den andra bilden är talar ju för sig själv också, jag ligger på soffan har Lyra på ena sidan och Staley på andra sidan.

Trötta kvällar

Mitt lilla yrväder har haft det rätt tufft sen i fredags. Inskolning på hunddagis, ”hårdträning”  på kvällarna med att gå med andra hundar normalt i kopplet och även massa träning med att möta andra hundar när man är promenad. Det är ju inte så att hon är galen och sliter och drar och blir ett monster när vi möter andra hundar, hon är faktiskt väldigt duktig. Men mitt mål är ju att hon ska gå förbi utan att hon egentligen bryr sig. Ett vanligt möte ser oftast ut såhär: Hon går som vanligt, får se hunden, tittar väldigt intensivt, jag tar in henne i kopplet så hon går intill mig och inte kan springa fram till den andra, hon drar inte, utan går intill mig men tittar, precis när man kommer upp bredvid varandra i mötet så kan hon börja dra lite och blir lite ”hypnotiserad” av hunden.  Men hon följer med mig utan några problem. Hon kan vända sig om och titta efter hunden ett antal gånger, men följer med i kopplet utan att dra. Jag har börjat med ett kommando när vi går förbi som är ”kom igen” som man säger på ett glatt sätt, vilket skapar uppmärksamhet, och när hon följer mig istället för att stirra ut hunden så får hon godis och beröm. Det har fungerat väldigt bra att säga de precis innan man kommit upp precis intill den andra hunden, och hon hajar att jag vill att hon följer mig, och går mycket enklare och mer avslappnat förbi.

Kvällspromenaden i tisdags med rottisen ”Ivra” gick hur jäkla bra som helst! Det verkar som att polletten har trillat ner! Hon hade ju några få dragförsök till att försöka leka med henne, men hon inser ju att jag inte kommer att ge mig. Efter bara några min så sa vännen ”det är verkligen jättestor skillnad, hon går jättebra!”

Lyra har verkligen varit trött på kvällarna sen hon kom hem igen, det har ju varit en rätt stor omställning den senaste tiden . Nya rutiner, höga krav och nya omgivningar.  Så jag känner att ikväll och i morgon så får hon bara ”vara hund” inte behöva göra någonting alls.  Hon behöver få vila lite känner jag.

Igår var jag på Marie Söderström-Lundbergs föredrag "Fysträning för hund”. Det bjöds på mycket information som verkligen är bra att ha med sig. Man får lite nytt tänk på vissa områden. Tyvärr så rann tiden iväg lite fort och det var nog en del saker som inte riktigt fanns tid för att gå in på. Man skulle nästan haft en heldag med Marie istället, så man kan fördjupa sig lite mer i vissa ämnen.  Ja en grej som jag verkligen blev häpen var ju att en hunds maxpuls ligger mellan 320-340! Helt otroligt!

Träna träna träna

Första dagen på hunddagiset gick som jag trodde. Hon hade fungerat jättebra med de andra hundarna och på själva dagiset i sig - men som jag trodde så blev promenaden i hennes värld "lekstund!". "Man behöver väl inte längre gå exemplariskt om det är andra hundar som kanske kanske kanske skulle kunna tänka sig att leka med mig?"
Detta måste det bli ändring på, så direkt efter jag varit på hunddagiset så bokade jag upp träffar med vänner som också har hund. Först ut blev en vän som tidigare var dagmatte till Lyra, som även hon har en boxer "Tintin". Vi möttes upp redan ikväll och tog en timmes promenad. Tintin är ju absolut hennes favoritlekfarbror genom alla tiderna. Jag valde medvetet att gå med honom för jag vet att det skulle bli en utmaning. Jag brukar försöka tänka att om jag nu tänker "hm, ja de blir ju lite jobbigt och dragit då" så är det precis just det man ska göra! Man måste ju möta alla "problem" om och om och om igen tills man löser dem. Men däremot så vill man inte utmana ödet för mycket genom att inte ens låta dem leka. Jag började med som vanligt att hon får inte hälsa först hon sitter snällt och väntar, och väntar tills jag säger att det är okej. Ett kärt återseende kan man lätt säga  :) Sen efter det var det en koppelpromenad  - utan lek med varandra i koppel! Det gick väl sådär, knappt godkänt.. När vi hade gått en stund så kom vi bort till skogen där vi kunde släppa dem lösa och låta dem leka. ( Och även där efter man sitter ner och tar det lugnt innan några koppel åker av, och man ska ha gått ordentligt i kopplet innan). Promenaden tillbaka i koppel gick bättre, bättre kontakt och lyhördhet. Det är bara att träna träna träna, och att vara konsekvent! Det blir alltid lite svårt att veta om lekstunden kommer att hjälpa, eller bara bygga upp ännu högre förhoppningar när man ses nästa gång. Men en hund måste ju även leka och få ha kul som belöning också. Huvudsaken är ju att man får dem att förstå att man inte kommer att leka VARJE gång man träffar en hund, och att man måste sköta sig för att ens få leka.

I morgon är det dags för nästa hundpromenad med en vän och hennes rottis, "Ivra". Men det kommer ju bli "enklare" då äldre tikar är inte riktigt lika glada i att leka som boxerhanar på 2 år :)  Då kan man passa på att verkligen träna kontaktövningar medan man går ihop med den andra hunden.
Tur att man har vänner som vill ställa upp och hjälpa en att träna.