Finslipa

Igår på väg hem från jobbet så hade jag bestämt att jag skulle träna linförighet och "dutta" på blompinnen. Jag var orolig för att jag som vanligt efter jobbet bara är för trött i skallen och skulle gå hem direkt men nu såg jag verkligen till att göra det. Jag inser ju att jag måste börja bli bättre på att gå ner till ängen och träna och finslipa på alla moment. Linförigheten var slarvig i början. Lyra går för långt ifrån mig. Jag började klicka in att de är bara rätt om hon går närmare och efter ett tag så började hon förstå och det gick lite bättre. Måste träna högersvängar tills fötterna blöder känns det som, hon går för långt ifrån. Hon är ju även med på "höger om halt, vänster om allt", men är lite för långsam och sätter sig snett till och från - men hajar vad man ska göra. FINSLIPA FINSLIPA FINSLIPA!

"Dutta" på pinnen är ju för att träna framförgående, sätter den i marken och hon går rakt mot den utan att vända sig och får beröm. Lyra tycker pinnen är väldans rolig och går gärna rakt fram mot den, men Lyra vill allra helst plocka upp den med hennes lilla mun. Man får vara snabb och klicka innan hon tycker att man ska göra det så hon inte får för sig att det är vad man ska göra. Jag varierade avståndet hela tiden och även stod lite bakom och lät henne ha spänt koppel och gå två tre steg mot den. Helt enkelt visa att det är okej att ha spänt koppel då. Men som jag sa tidigare, jag måste säga något till henne, annars så står hon bara och väntar på att jag ska säga något. Hon tittar och viftar glatt på svansen och väntar, och tittar och väntar. Men ja, då får jag väl göra så - hon vill ju uppenbarligen att vi lär in saker på det sättet och då får det bli så.
Jag känner faktiskt nu att det inte alls är så omöjligt som jag kände för några dagar sen. Det är bara ge sig ut och träna träna träna och att ha roligt så kommer det gå vägen. Det lustiga är ju att jag har ju redan ett kommando i vardagen när jag säger åt Lyra att "Gå", och då vill jag att hon slutar slasar bakom mig och går framför mig. Hon håller på och "köper tid" genom att stanna och kolla och nosa på allt bakom mig så jag får stanna upp och vänta och kalla in henne hela tiden. Fast det kommandot är inte direkt något Lyra skuttar av glädje av, utan gör det mer bara för jag säger det.
Skulle egentligen behöva åka och kolla på när någon kör apell på brukslydnaden så jag får bättre insikt.

Inlärning

Jag är fullt medveten om en del av mina beteenden när det kommer till saker som jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Jag drar mig för uppgiften och känner ingen motivation direkt, jag tänker på det hela dagarna men slarvar med att träna på det. Någon som känner igen sig? J

Jag talar om framförgående. Jag vet inte riktigt hur jag ska lära in det, och största problemet är att jag inte riktigt förstår hur jag ska få min hund att genomföra det. Jag kanske har en smula tro att det kommer bli svårt för henne då hon så himla gärna vill att jag ska ge henne kommando. Om hon inte förstår så vänder hon sig till mig och stirrar duktigt in i ögonen, "okej, jag hajar inte men titta i ögonen på matte slår aldrig fel!". Funkar inte det så försöker hon göra en ingång och sätta sig bredvid mig, "nähä, de funka inte, men detta då?". Och då blir det lite att jag drar mig för att lära in det.

När Lyra inte vet vad hon ska göra så kan hon bli rätt frustrerad och testar allt hon kan och blir lite orolig för att hon gör fel, så jag måste vara väldigt tydlig så att hon förstår. Det passar henne bäst.

Lyra inväntar kommando, hon vill att jag ska ge direktiv och så har hon alltid varit. Hon tar kontakt med mig och "frågar" vad hon ska göra. Om jag tex håller fram en blompinne och väntar på att hon ska nudda den med nosen så står hon bara och stirrar på mig med stora ögon och väntar på att jag ska säga något. Hon väntar och väntar och väntar och väntar, tittar på mig, och väntar och väntar. Om jag rör pinnen lite och säger något - vad som helst så kan hon testa och nosa på den, jag klickar och berömmer med ord och godis. Vi gör om det och hon tittar och tittar och tittar och väntar och väntar och väntar - tills jag gör något sken av att hon ska göra något, då nuddar hon, eller försöker ta pinnen.  Hon vill att jag ska säga vad hon ska göra helt enkelt. Och det är väldigt stor risk för att det blir för tjatigt om jag måste säga något när jag ska lära in momentet under hela inlärningsprocessen. Man vill ju gärna vänta med att lägga in kommandoordet tills man har kommit en bit.

Däremot i spåret så är ju väldigt självständig, så det är ju inte så att hunden inte tänker själv - tvärtom.

Pratade med Sofia här om dagen och fick en del tips och om inte annat blev jag peppad att faktiskt ta tag i det här. Jag måste klara av detta, inget snack om saken! Ska prova lite olika saker jag fick tips av när det inte öser ner regn ute.

Jag måste ta tag i hela lydnadsdelen och träna mängder med mer störningar så hon har bättre fokus. Vi måste finslipa alla momenten och helt enkelt träna mera. Visst så kommer jag ha en hel del tid som går till att plugga till körkortet, men jag måste avsätta rejält med tid för detta också.  Sen har jag gett mig själv lov att inte behöva åka till klubben hela tiden nu när jag måste åka kommunalt, utan kan ta det sen när jag har fått körkortet. Det är verkligen inte roligt att åka dit kommunalt..  Speciellt inte nu när SL endast kör 50 % av turerna mot vad de ska på min tunnelbanelinje.

Bild från skogspromenaden i helgen.

Puppy attack!

Idag fick jag äran att vara lite valpvakt när Bianca skulle iväg på ett ärende. Jag är förvånad över att hon vågar lämna henne hos mig då risken för att jag knycker henne är väldigt stor=)
Lyra blev överlycklig över att få en alldeles egen lekkamrat (och kusin) här hemma för ett tag.

Mycket praktiskt att ligga under soffan och leka

Och se väldigt söt ut

Två skorpionsvansar

Svårt att försöka ställa och fota samtidigt

Happyface!

Mycket nätt och liten tunga?

Lyra: Det där är ju min tuggpinne...

"Vad har du där?"

Joplin får syn på katten

Lyra hjälper till att stirra så att inte Joplin ska känna sig fånig.

"Undra om den vill leka med just mig?"

Lyra & Ester

Några härliga bilder på Lyra & Ester från sökträningen i onsdags. Tänk vad en stor äng kan få två hundar att se så lyckliga ut :)

Happyface!

Fick visst med Filippas hand också=)

Happyface no 2!

Happy birthday!

Idag så fyller jag alltså år. Jag trodde att jag fyllde 28 tills för någon månad sen då jag såg en gammal klasskompis som fyllde år - som fyllde 29! Dagen började lysande då jag vaknade av att Lyra låg med sitt söta tryne på min axel. Det kan inte bli mycket bättre än så, jag som trodde att jag kanske skulle vara lite putt för man vaknar "ensam" på sin födelsedag. Nu vaknade jag med ett stort leende och sann lycka av vad jag har för underbar jycke.Och inte nog med det så låg Staley precis intill mig på andra sidan.

Till kvällen så blev det lite vänner som kom över och jag gjorde potatisgratäng (potatis är det bästa som finns på denna gjord, speciellt i gratängform) och grillad kyckling. Gjorde även en tårta med maräng, lemon curd, grädde och massor med bär! Den hade blivit helt galet för söt om det inte var för alla bären som gav en frisk smak. Om inte annat så såg den verkligen hur god ut som helst!
En riktigt bra dag med underbara vänner och djur - jag har det riktigt bra.

Marängbotten och lemon curd blandad med grädde.

Lyra "kanske" fick smaka lite grädde

Mer maräng och sen grädde och bären

Tada!

Några av presenterna

Regnet

Lite sköna bilder från helgen:

På väg ner till affären och kom från andra sidan. Men det var helt enkelt för mycket vatten så jag gick in till perongen och gick runt hela vägen istället. Det var vatten in till spärrarna.

Mycket spännande.

Detta är normalt sätt en äng utan vatten =)

Vattengris

Crazyface!

Vackra hund!

Krymplingen

För tre år sedan så köpte jag mig en gammal ford fiesta som jag hade tänkt att jag skulle övningsköra i. Den kostade bara en 5000:- och det passade alldeles utmärkt att ha ett tag att köra i och sen kanske byta upp sig. Istället för övningskörning så bjöd livet mig på diverse konstiga saker gällande hälsan, jag fick yrselanfall, svåra höftproblem med inflammerad leder, inflammerad tåled och inflammerad handled. Allt detta resulterade i att jag inte kunde övningsköra. Så jag tänkte att jag skulle skrota den, men då kom min vän Mia som bor på samma gata som mig med ett förslag, att vi skulle dela på försäkringen så har vi den båda två. Jag nappade såklart eftersom det innebar ju att jag hade en bil när jag ville, hade ju en given chaufför och det kostnaden blir nästan ingenting när man är två personer som delar på en så gammal bensinsnål bil.
Bilen fick därefter namnet krymplingen efter det att jag hade sönder hela bakrutan då jag stängde igen den på en bänkskiva och vi åkte runt med kartong på bakrutan i kanske ett år innan vi satte i en ny ruta. Den var seg att svänga med, när man gasar får man trycka ner pedalen ordentligt och så vidare, med andra ord så passade namnet krymplingen. I dagsläget så är höften rätt okej, tån är bra för tillfället, handen är nyoperad (för andra gången, opererades för karpaltunnelsyndrom i samma hand förra året) och känns rätt bra, yrseln är kvar, men får sällan de där kraftiga yrselanfallen utan har mer som om jag är på en båt hela tiden. Jag var och röntgade öronbenet i fredags och är remitterad till yrselcenter. Övningsköra är något jag skulle klara av nu.

Sen dök det upp en bil på en annons för någon månad sen, en nissan primera från 97 hos en bilhandlare som jag och Mia nappade på. Så vi stod med två bilar och la ut krymplingen på blocket. En månad in i annonstiden så dör plötsligt krymplingen och vi har slitit många timmar för att hitta felet. Bytt vakumslangar, bensinslangar, tändstift, justerat avstånden på tändstiften, startgas och ja en mängd massa saker. Den startar men sen så dör den. Till slut fick jag en vän att komma och kolla på den som är bilmeck, han öppnar huven och efter en stund ser han att bensinslangen är för lång och det har blivit ett litet veck på den upptill. Han kapade slangen och satte tillbaka den och vips så funkade den igen!
Så himla fånigt att man har letat och tittat och googlat på allt men inte tittat på bensinslangen.. Menmen nu funkar den och i morgon kommer en köpare till den.

Idag på dagen passade jag även på att ta mig en tur ut till Värmdö för att handla lite olika roliga saker och som alltid kommer jag hem med massa hund och kattprylar :)
Lyra blev alldeles till sig när hon fick sin nya leksak och jag blev alldeles till mig när jag hade fått upp tavellisten jag hade köpt =)
Förutom det så har jag även passat på och måla om lite  köket, tvättat, och städat ur krymplingen.
Det enda jag inte har gjort är att äta någon ordentlig mat så det är vad jag tänkte ägna mig åt nu!

Krymplingen!

 

 

Lyras nya kampleksak.