Gladare

Vi är alla lite gladare här hemma. speciellt Lyra. Hon verkar ha fått tillbaka lite mer energi i kroppen och det kan ju kanske vara så att de antiinflammatoriska har börjat dämpa inflammationen (om det nu är någon)
Peaks är lika glad som alltid, som ett litet minitivoli på lyckopiller=)
Hon är däremot lite ynklig nu då hon har lite ont i tassen. Jag låter inte Lyra och Peaks leka med varandra ute (eller inne om det är ute-lek-stil) Anledningen? Ja Peaks är en liten valp och Lyra är en boxer, behövs det sägas mer?=)
Eller är det så att boxrar leker ytterst försiktigt och använder inte alls sina stora labbar när det leker?
I vilket fall så försöker Peaks leka upp Lyra hela tiden och hoppar och skuttar framför henne, morrar, skäller (ja jag säger till henne) och gör allt för hon ska leka. Lyra gör typ ingenting för hon har fått höra av sin tjuriga matte att "nääääääää inte leka så, lugn nu lugn". Men igår så bara kunde hon inte hålla sig och skuttade fram och sprang efter och trodde de hade jättekul, det tyckte Peaks också, tills i sekund två av den känslan så rullade hon runt och skrek till.
Så nu har hon lite ont i tassen men blir bättre hela tiden. Har känt igenom hela benet, sträckt, tryckt och känt och inget verkar utlösa smärta.
Hon är aningens mer svullen på den tass hon haltar lite med men annars så är hon som sagt lika lycklig som ett minitivoli.

Så vad lärde hon sig av detta då kanske ni undrar? Ingenting svarar jag för hon försöker leka upp Lyra nu också.
Blir bättre sen när lilla uttern är större så kan de börja leka och lära känna varandras lekstilar så kommer allt gå bra

Se så oskyldig hon ser ut? Såhär ser Lyra henne.

Såhär ser resten av världen henne =)

Kärlek

Dessa tre har redan bundit rätt starka band till varandra.

Jakthunden

Peaks har fällt sitt första byte. Det var med blandade känslor som jag fick se offret hon hade hittat - en fjäder.
Jag begravde den stackars fjädern i soptunnan och tänkte på den en liten stund. Peaks var mycket stolt och glad.

Är det värt det?

Gah jag blir galen av alla dessa koppelpromenader! Jag och Lyra har inte samma syn på hur en koppelpromenad skall framföras. Min är att man kan faktiskt lyssna på sin matte som snart sliter sitt hår efter ha försökt allt för att hunden ska förstå att hon inte behöver gå hela kopplets längd, utan kan gå vid sidan om en. Det går endast när det är ett aktivt kommando. Det vill säga om jag säger åt henne och hon gör det och väntar på belöning. Och javisst kan jag hålla på så men jag är ingen godisautomat. Och det går inte att varje promenad mata med godis hela tiden och belöna. Jag försöker belöna utan att ge godis och med rösten ge beröm - men då går hon fram i kopplet direkt efter.
Jag har prövat hur många olika metoder som helst, inget funkar. Jag kanske är gnällig? Hon går ju inte och tokdrar, men går längst ut i kopplet - oavsett hur långt eller kort det är.
Hon gör däremot oftast inte såhär när hon är trött efter en härlig skogspromenad efter att ha varit lös - vilket hon inte får vara nu.

Ska jag helt enkelt lära mig själv att hon är såhär bara? Att hon kommer att gå längst ut i kopplet, även fast hon inte drar? För jag börjar känna att det börjar verkligen att gå ut över vår relation det här. Och jag kan absolut erkänna att jag blir ju mer och mer arg när hon inte lyssnar och blir ju så himla frustrerad.
Ska jag lära mig själv att JAG kanske ska sluta vara lika envis som en viss annan vithårig dam? Att jag helt enkelt får ge mig på den här punkten för det inte är värt att "bråka" om det mer?
Är det kanske sjysstare att bara ge mig? För ingen vill ju ha en konflikt med sin hund som gör båda frustrerade.
Vad ska vi ta oss till? Är det värt att kämpa i denna sak eller ska jag "ge upp"?

Jag vet ju att dessa koppelpromenader inte varar för evigt och det är ju nu i vilan vi måste hålla på dem så hårt. Det blir ju bättre sen och hon är ju så himla jäkla fantastiskt duktig när hon är lös så jag vill ju egentligen inte ha henne i koppel alls om jag fick välja.
Men nu är det såhär.. och vi får inte komma till Strömsholms först i slutet på november. Det kändes inte direkt upplyftande att få reda på att det var så långt fram.

Jag måste hitta saker som tröttar ut henne! Kom med tips! Jag har fått lite blackout gällande vad vi ska göra när hon inte får göra saker som påfrestar knät eller gå lös.
Hon känns inte alls som samma glada hund längre utan verkar bli mer och mer deppig.. blir så ledsen av att se henne såhär.

Klubben

Igår efter jobbet åkte jag iväg för att möta upp några vänner på ssbk. Tanken var att jag skulle lägga ett kort ängsspår till Lyra och ett litet valpspår till Peaks. När vi väl kom dit och alla hade dött lite av hur söt och liten Peaks var så kände jag att jag inte var så pepp på spår. Jag tog ut Lyra och körde bara lite ff utan halterna och hela (ironi) tre ställanden för att skona knät. Lyra hade inget go alls och småkikade efter Peaks då och då. De andra sa att det syns på henne att det inte står rätt till med knät.. Tråkigt men inget jag eller dem inte visste om och vilan fortsätter.
Ska ringa veterinären i morgon och fråga om hon verkligen har skickat remissen. Jag kände däremot trots brist på go att Lyra tyckte om det, hon gillade att vara på klubben och vara på planen.
Efter så tog jag ut Peaks på lite inkallningsövningar och hon är ju bara för söt. Hon kutar för glatta livet och är just SUPERGLAD när hon kommer springande.

De andra tränade på på och jag kände att jag behövde göra något annat med Lyra för att hon inte skulle deppa ihop så vi tog en liten skogspromenad. Vi gick upp i skogen mellan planerna och Lyra var jätteglad och trodde att vi skulle upp och träna på den planen istället. Men jag fortsatte vidare i skogen med dem båda och hon kändes glad över det också.

Väl hemma så var det däremot stor skillnad på Lyra, hon var verkligen jätteglad och jag märkte stor skillnad på henne än "vanligt". Med vanligt menar jag hur hon har varit senaste tiden. Hon har liksom känts.. låg. Nu var hon jätteglad och flamsa runt som hon brukar göra när allt är frid och fröjd så jag tror att hon var mycket nöjd över dagen trots allt.
Jag måste se till och träna med henne övningar som hon kan göra utan att det påfrestar knät så hon inte deppar ihop här hemma. Vi kommer säkert på en hel del men kom gärna med tips på saker att göra som inte är påfrestande för knät.

Peaks var mycket nöjd med dagen och hade ju fått massor med uppmärksamhet. Hon är ju bara för himla go.

Här ska hon sitta många gånger till i sitt liv :)

Saknar träningen

Det känns så konstigt att inte träna med Lyra. Det känns liksom.. tomt? Även om jag har en valp här hemma (och tre katter varav en kattunge) så känns det ändå tomt.
Något saknas helt enkelt, och det är träningen. Visst kan jag träna lite enkla och roliga övningar med Peaks, men jag vill helst att vardagslydnaden har börjat komma igång innan man börjar träna med annat. Som t.e.x att man får inte jaga katterna =)
Lyra känns i alla fall inte sämre, om det ska luta åt något håll så är det väl åt det bättre håller, men det är bara en liten lutning.
Vet inte om jag inbillar mig men hon ser inte ut att vara lika stel längre och ser inte ut att ha ont på samma sätt som hon gjorde för två veckor sen. Borde ju inte vara helt omöjligt att vilan, koppelpromenaderna och antiinflammatoriska gör sitt.
Jag kan inte låta bli att tänka tanken att "blir det någonsin träning igen?".
Som det känns nu så kanske jag skulle våga mig på ett kortare ängsspår. Hon tågar ju på så hårt i skogen och jag tror inte alls att det dragläget är bra för henne, så jag fortsätter att vila henne istället.
Hellre ha tråkigt och vila än att chansa och få vila lika länge + mer om det inte går bra?
Har inte fått den där j*vla remissen heller.. Om den inte kommit till slutet i veckan så slår jag veterinären en signal och frågar vad som händer.

Peaks har börjar lära sig sitt och rumsrensheten går framåt, idag har hon bara kissat inne en gång, och bajsat inne en gång - alltid något =)
Det går bättre än förväntat på jobbet och hon har börjat förstå att jag inte kommer att gå till köket för hon piper (som är precis bredvid där jag står men hon ser mig inte) och tjoar. Hon och Lyra får sitta i köket lite såhär mer i början så hon även får sin sömn. Inte lika lätt ute i butiken när alla vill hälsa på både henne och Lyra. Sen är det ju bara bra att träna henne redan från början att man kanske är själv en liten stund. Jag går ju fram och tillbaka framför öppningen där de är hela tiden så hon lär sig ju att jag inte har lämnat henne för gott=)
Kalla men hemsk, men jag tycker det är lite roligt när de är sådär dramatiska och börjar pipa direkt när man går, för att sedan 1 min senare lägga sig och sova. Nu piper hon ju inte varje gång jag går därifrån heller utan då och då. Sitter ju inne med dem i omgångar hela tiden och går ju ut med Peaks så hon får göra sitt. Så det är i princip som att vara hemma men att hon bara skulle ha fått vara i vardagsrummet och jag var i köket.

Ska bli kul sen om ett tag när hon har börjat förstå hur allt funkar här hemma och alla har hittat sina roller så kanske vi kan träna på lite ingångar=)
Hon är ju VÄLDIGT matglad så det kommer nog vara rätt tacksamt att träna med henne. Hon är väldigt följsam och lyhörd. En blivande stjärna - helt klart!

Fullt upp

Valphämtningen gick bra och Peaks var jätteduktig i bilen. Dagarna går och man lär känna varandra lite mer och mer för varje dag. Hon är en riktigt glad liten rackare och Lyra älskar henne <3
Katterna däremot är inte lika roade. Hon jagar dem och jag försöker lära henne att det är en mycket dålig idé och så gör man faktiskt inte i vårt hem. Snart så kommer hon säkert börja förstå husreglerna också=)
Hon har börjat lära sig sitt redan och är mycket söt när hon sitter där och stirrar glatt på en och längtar efter godis. Hon älskar mat och är inte den som missar något i första taget när det kommer till mat=)

Over n out

Peaks

Här är skönheten: Peaks! Vet nu vilken valp som är min och denna sötnos kommer hem till mig på fredag =) 

Hur söt kan man vara?

Inget nytt..

Nej inget nytt här inte. Har inte fått hem remissen ännu (kan vara för det nog blir lite strul med posten nu när jag flyttade så plötsligt). Lyra är inte bättre... hon kan i vilket fall fortfarande äta antiinflammatorisk utan några problem.
Men herregud vad det känns konstigt att inte träna med sin hund?! Man kan liksom inte ana hur mycket underbar, glad, upplyftande energi vi båda får av det.
Nu så har jag istället en hund som går i vägen och står i vägen hela tiden =). En som undrar varför hon bara går i koppel, har hon gjort något fel? Varför tränar vi inte? Matte, vad är fel? Kan jag göra något för dig? Ska jag stå här precis där du står så kanske allt blir bra?

Huset trivs vi bra i alla fall och katterna trivs också. Har fortfarande massor att packa upp men idag kan man "tada"! gå rakt genom huset utan att snubbla på saker.

Koppel it is..

Ja jag, eller vi var ju hos veterinären igår. Hon såg direkt när hon kom in i rummet att det inte stod helt rätt till med Lyras bakben. Hon gjorde en noggrann undersökning och kände och klämde igenom henne. Hon rykte till ordentligt när hon gjorde något test för korsbandet/menisken.
Hon tror att med största sannolikhet kan det vara något med korsbandet eller att det är artros mellan i knät som man inte såg på röntgen i våras.
Hon har remitterat oss till Strömsholms för vidare utredning och tills dess ska hon äta antiinflammatoriskt och får bara gå i koppel..
Igår efter besöket kände jag mig inte så ledsen eller berörd men idag känns det inte lika bra. Jag är verkligen orolig för att det kan visa sig vara något som gör att de vill operera henne? Tänk om korsbandet behöver bytas? Koppelpromenader i 4 månader är inget jag skulle se fram emot. Jag skulle inte heller se fram emot att söva henne alls. Hon har ett litet blåsljud (som hon inte själv är det minsta berörd av) och det är inte helt optimalt vid sövning.
Veterinären sa att däremot så kan det vara så att det räcker med vila, medicin ett tag och ett sjukgymnastik/rehabprogram. Men man måste ju först ta reda på mer exakt vad det är.

Lyra fick sin första tablett antiinflammatoriskt igår och hon har inte reagerat negativt på den hittills. Hoppas på att hon inte gör det heller och börjar kräkas eller nåt så hon inte kan äta den. Peppar peppar..
Jag vet att man inte ska förstora allt och tänka det värsta om allt men ibland är det svårt. Och det är ju bara att gilla läget om det visar sig vara något mer allvarligt knas. Och det är bara att acceptera koppelpromenaderna och lägga om sin rutin på morgonen. Är ju rätt passande att ändra det nu eftersom jag flyttar in i nya huset i morgon. Ska försöka lägga upp en ny rutin på en gång gällande morgonpromenaden som blir i koppel istället för lös i skogen.
Jag är inte så orolig men så börjar ju alla tankar snurra och så börjas det... Jag tänker för mycket!! Herregud om ni hade en aning om hur många tankar som går genom mitt huvud på 5 min.. och nu menar jag inte just med Lyra utan i normalläge. Och nu när man har ännu mera och tänka på så blir det bara värre.

Men som en god vän sa "Det går oftast bra och Lyra blir inte gladare för att du målar fan på väggen. Njut istället av lite stillsamt gos."

Kloka ord.

Blev lite tokigt här nyss. Lyra somnade till såhär.. <3