Läkarbesök igen

Ja ännu ett läkarbesök, fast denna gång var det dags för mig.
Jag har ju haft problem sen tre-fyra veckor tillbaka att jag har tappat känseln i handen och är helt kraftlös med mera. Så efter ett besök hos handkirurgen på Sophiahemmet så visade de sig att jag har "karpaltunnelsyndrom". Så den 21: April ska jag opereras i handleden. Jag är rätt tacksam för att det är i vänster hand och inte höger!

Ska bli intressant hur jag ska klara av och tvätta håret sen när man inte får duscha handen :) 

Det är något som inte stämmer

Idag så fick jag hämta hem Staley. Jag framförde mitt extrema missnöje och sa att jag rent ut sagt blir förbannad över hur de inte kan ringa djurets ägare när djuret ska vara kvar. Mystiskt nog så verkar de tre olika "sköterskorna" som jag pratade med (fick lustigt nog inte träffa veterinären) ha en negativ inställning till just den veterinären Staley blev behandlad av. De framförde även mitt budskap om att jag var riktigt arg. Och inte nog med det, jag frågade sköterskan som lämnade ut Staley vad som egentligen var fel, och hon säger "ja det står här att det var för att det var stopp i urinröret, och att han inte äter". Då svarar jag "öh, va? jag har aldrig sagt att han inte har kissat eller inte äter, jag berättade för både henne och för er när ja ringde att han pissat på mig". Ena saken efter den andra stämde inte överens med vad som verkligheten har varit. Han åt ju visst mat, och han kissade visst innan han kom dit, men de verkade trångt.

Sköterskan tyckte själv att allt verkade så himla konstigt.. Jag börjar till och med bli rädd för att Staley har fått legat inne för behandling för något han inte har behövt göra. Hon som hade skött Staley sa att han hade varit jätterädd och bara legat i sitt lilla katthus hela tiden, men han hade varit uppe inatt och både kissat och ätit. Hon sa även att när hon kom in med honom så bytte han ju kroppsspråk direkt när han såg mig och var som vilken katt som helst. Så det finns ju en liten risk för att han inte har kissat och ätit för han var just rädd, och om veterinären tror att hon ska behandla för att katten har stopp i urinröret och inte äter - så blir det ju rätt konstigt när han faktiskt både har kissat och ätit när han kom in.

Sköterskan sa att veterinären hade rekommenderat att han ska gå ner lite i vikt, men då sa ja "ja det är rätt lite då, för han är en rätt kraftig katt, inte tjock men kraftig" varav sköterskan svarar "ja, de ser man ju till och med på hans tassar att han har en kraftig benstomme, han är kraftigt byggd"
De sa även att han hade kissat blod, vilket han inte heller gjorde hemma. Så ja det ÄR NÅGOT SOM INTE STÄMMER. Jag ringde dem nyss och sa "Hej, jag var precis och hämtade min katt Staley" hon som svarade hörde man att hon visste vem jag var. "Jag skulle gärna vilja ha journalen skickad till mig, för det har varit väldigt mycket konstiga saker runt detta veterinärsbesök" "ja det förstår jag, jag tar ut och skickar den till dig"
Ja vad säger man?

Staley mår i alla fall prima här hemma, han har redan ätit, kissat och druckit vatten och varit och hälsat på Lyra som jag hade spärrat av in till vardagsrummet. Staley är uppenbarligen väldigt glad över att vara hemma och - han mår prima, och det är det viktigaste!
Lite bilder från nu när han kom hem

Staley var hur hungrig som helst när han kom hem :)

"Åh äntligen får jag gosa med matte!"

Mår rätt bra va =)

Förbannad!

Ja som sagt, jag har gått hela dagen och bara väntat på att de ska ringa från veterinären och säga 1. vad det är för fel, 2. Att jag kan komma hämta honom. De sa till mig igår när jag gick "men då ringer vi om några timmar så kan du hämta honom", men sen ringde de igen och sa att han inte fick komma hem "måste stanna över natten med kateter"
Så timme efter timme har passerat, och till slut så kände jag "nej nu måste jag ringa och fråga vad som händer". Så halv tre ringer jag och frågar. "Ja jag ska kolla med veterinären, vänta lite. Hm hon pratar i telefon, så hon håller nog på ringer runt nu, hon ringer nog snart"
Och timmarna gick.. Så nu halv sju ringde jag igen frågade varför ingen hör av sig?, vad är de för fel på min katt?, och när får jag hämta honom? Hon knappa lite på datorn och så fick jag vänta en stund, sen sa hon "ja idag ska han ju inte hem" Varav jag säger "öh, va? ni sa ju igår att han skulle få komma hem först om ett par timmer, sen dagen efter och nu ska han inte ens få komma hem idag?" Och så kollade hon lite till och sen läste upp lite vad veterinären hade skrivit. Och så får man höra att han har lite struvitkristaller, har inte kunnat kissa själv ännu, och att han inte äter.. Och så länge han inte äter eller kissar själv så får han inte komma hem, och de är inte ens säkert att han får komma hem i morgon...
Det känns rätt konstigt att han både åt och kissade innan han åkte dit, visst kissande var de något misstänkt med, de verkade "trångt" för honom att kissa, och nu hade han struvitkristaller i blåsan precis som jag trodde.
Hon bad om ursäkt för att veterinären helt enkelt har missat att ringa mig, och att hon kommer absolut att göra det i morgon, och att han är i trygga händer. Jag kan ju liksom inte bli arg på henne, hon har ju inte gjort något.

Men för fan (ursäkta språket) varför är det ingen som ringer och berättar för djurägaren att djuret ska vara kvar!!!? Blir så jäkla förbannad, man sitter och är så jäkla orolig, och man tror ju att det har hänt något när ingen ringer och säger att han får komma hem... Vettefan om jag ens kan tänka tanken att ta dit honom igen efter detta. Nu skriver jag i stundens hetta, och kanske inte alls tycker så här när jag lugnat ner mig..

Väntan..

Detta väntande på att de ska ringa och säga att jag jan hämta Staley gör mig galen! Man blir ju oroligare ju längre tiden går. Visst, antagligen så är det ingen fara med honom.. men detta väntande..

Magkänslan

Efter ha suttit kanske en 2,5tim på bagarmossens djursjukhus så fick vi komma in till veterinären. Det var ju som jag sa tidigare inte lika allvarligt som sist, när det var livshotande. De kände på blåsan och frågade massor om hur han varit senaste tiden, lyssna på hjärtat och tittade på tänderna. De beslöt att han de ville söva och sätta in kateter eftersom blåsan var så stor. Så de sa att han får stanna ett par timmar sen ringer de när jag kan hämta honom.

Efter att ha varit hemma bara en liten stund så ringer det på mobilen, och det var från sjukhuset. De berättade att när de satte in katetern så verkade de inte vara något större stopp, men däremot hade han spasmer och blåsan innehöll hela 100 ml urin! En katt brukar ha 20-30 ml i blåsan.. Sen sa de att de vill att han är kvar hela natten med katetern.. Han har fått smärtstillande och ligger med kateter nu.. Någon gång i morgon så får jag i alla fall hämta hem Staley.
Snacka om snopet.. jag som tyckte jag varit lite väl "överbeskyddande" från början, och så slutar det med att han får ligga kvar. Man ska ALLTID lite på magkänslan! Även om han inte hade ett livshotande tillstånd när jag åkte in med honom så var de fan tur att jag åkte in, något är ju uppenbarligen fel..
Känns bra konstigt utan min lilla gråa vampyrkatt här hemma..

Ett till veterinärsbesök

Ja då sitter man och väntar på att kompisen ska hämta upp en så vi kan åka till akuten. Men det är inte Lyra som ska dit, utan Staley.
Han har verkar ha fått problem med struvitkristaller igen.. Han är inte lika akut dålig som sist, men det är antagligen på gång. Han har ju fått åka in för de förut, och då var det verkligen verkligen akut. Dom kan dö om de inte får behandling rätt omgående när kristallerna väl har stoppat igen urinröret helt, vilket det hade då.

Får hoppas på att det kanske är något annat som spökar, eller att det går lätt att förebygga något kommande "anfall"
Just nu ligger han i en kattbur och jamar vädjande till mig. Det skär i själen när de jamar på det där viset.. Han tittar med sina stora kattögon och försöker ta sig ur buren.
Nu var det i alla fall dags att åka.. Återkommer med hur det gick senare..

Energitanken är slut

Idag är jag helt sjukligt slut på energi. Vettefan om jag ens varit såhär trött förut, och de blir ju inte lättare att bli pigg när man har en hund som sover  - på en. Man blir ju som smittad av trötthet! Lyckades masa mig ut i skogen för en 1 1/2 timmes promenad med Lyra trots allt, hon skuttar glatt omkring, men ändå inte riktigt samma Lyra som man är van vid. Löpandet har jag totalt tröttnat på...
Nu är det ju "bara" typ två veckor kvar - jippi! Man känner sig så himla begränsad i att träna med henne nu när man löper. Man kan inte riktigt göra vad som helst eftersom man inte vill ha henne lös om de kommer någon annan lös hund, för andra med lösa hundar verkar ha en tendens till att tro att det är fritt fram att låta deras hund springa fram då. Och jag vill inte riktigt att de kommer hanhundar framrusande till henne just nu.


 En till orsak till den extrema tröttheten är ju att det känns som jag har ett zoo här hemma ibland. Hela jäkla natten så har katterna hållit på och hoppa upp och ner i sängen, tvångskela med ens armar eller jama ute i lägenheten. Lyra har vridit och vänt sig gång på gång, och man varje gång ja vaknar på nätterna så rättar man ju till hennes extremt fina tikskydd också. Härligt med lite sömn..

Men i morgon så är allt säkert mycket bättre och man är lite lite piggare får man hoppas :) Om inte annat så får man äta lite choklad, allt går att bota med choklad!

Inskolning - avklarad

Ja då var då inskolningen på det nya dagiset avklarat! När jag hämtade Lyra igår så sa de att de går så himla bra så du kan lämna och hämta när du vill från och med nu. Känns ju hur skönt som helst! Tänk att man ens oroade sig för att de skulle funka bra. Och för att kunna avnjuta detta så ska jag fira med att hämta henne klockan halv fyra istället för strax innan fem, för vi ska ha utbildning på jobbet i tre timmar efter arbetstid. Så Lyra får vara hemma solo ett tag idag också. Det har också fungerat klockrent denna vecka, inget förutom leksaker eller märgben som har undersökts :) När man kommer hem efter ha varit borta så ligger hon snällt och sover i soffan. Skönt att jag har en sådan rar och trygg hund =)

Nya dagiset

Det nya dagiset funkar verkligen jättebra och de känns jättebra! Det är ett annat lugn där än mot de andra dagiset. Med det menar inte att de andra dagiset var dåligt, utan att jag uppskattar det lugn som infinner sig där. Lyra är mycket lugnare när jag kommer och hämtar.

Båda dagarna nu när jag har kommit hämtat henne så har ytterdörren stått helt öppen så en del av hundarna kan ligga och glo ut (från deras  boxar). De känns väldigt avslappnat helt enkelt. När jag hämtade henne igår så frågade när jag kunde hämta henne dagen efter och fick svaret ”ja då kan hämta vid fyra-tiden, de går så bra och hon är jättelugn och snäll” . Löpandet kanske var till en fördel trots allt :)

Igår när jag skulle ta och tvätta lite soffklädsel så hittade jag ett stort fynd - min visselpipa! Jag har letat i flera månader efter denna, men den var spårlöst försvunnen – i soffan :)

Det är bara en vanlig visselpipa med högfrekvent ljud. Så i morse tog vi med den på promenaden till dagiset, och så när jag fick chansen att vissla på Lyra så kom hon flygande som ett skott! Så fort man visslar så lägger hon i högsta växel och tokspringer till mig. Hon verkligen älskar när man blåser i den. Det är verkligen så att när man blåser, så tar hon i för kung och fosterland och när hon är framme vid mig ”hann jag matte??! Vann jag!!?” . Och idag var hon faktiskt nästan sig själv, hon gjorde hela ett boxerrace på vägen :) . Hon har ju varit väldigt ”seg” sen hon började löpa så de var kul att få se lite mer energi för en gångs skull.

Inskolning no 2

Ja idag var då dags för Lyra att köra första dagen på nya dagiset. Var och lämnade henne vid halv åtta, och sen hämtade henne till tolv. De hade gått bra sa dem, men hon hade ju såklart dragit en del i kopplet. Det är min lilla ögontjänare det! =) Med matte kan man ju sköta sig. Men de där kommer nog släppa om ett tag, första dagarna blir ju rätt speciella. Massa nya hundar och nya människor - plus att hon löper.

Och till de här med löpandet, det är en låg liten dam jag har. Det är ju inte direkt den vanliga lilla svansviftaren man har hemma. Hon är trött, mammig och inte alls lika lycklig som vanligt. Hon har däremot inte de minsta emot att ha på sig tikskyddet. Det var liksom inte ens någon reaktion på när hon fick på det, utan tittade bara och sen "jahopp, något annat skoj att visa matte?" I morgon kan jag lämna henne runt halv åtta och sen hämta henne vid halv tre. Skönt att man inte behöver en till "hel-inskolningsvecka" igen. Och de ska bli skönt sen när hon inte behöver sitta i "löptikboxen" också, även om de var andra löptikar där utan mer för att hon ska kunna finna sig till rätta på dagiset. Och det ska bli sjukt skönt när hon slutar att löpa för denna gång! :)

Bilderna från bussresan

Ja jag skrev ju att jag skulle lägga upp bilderna från bussresan när jag kom hem, men så blev det inte. Men nu kommer de i alla fall :)

Först en kraftansträngning för att få upp huvudet

Sen så börjar hon somna igen

Längre och längre ner med huvdet

Hon sitter alltså såhär och sover! 

Vuxen

I morse när jag steg upp så märkte jag att min lilla loppa har blivit en stor loppa – Lyra löper!

En till sak som jag insåg att vit päls + löpande tik är fan inte roligt – någonstans!

Och jag minns även varför jag funderade på att skaffa en hane istället för tik - tikar löper:)

Så det var bara skippa kaffe och frukost, ringa nuvarande dagis och säga att hon kommer, de tar inte mot tikar under löpet.. Ringa Mamma och säga att jag kommer ut med henne. Tbanan gick 06:43, och jag var framme på Djurö 08:02. Tack och lov att min pappa kunde komma och hämta henne vid bussen så jag kunde ta bussen tillbaka som gick 08:10. Jag anlände sedan till kontoret 09:30, vilken härlig morgon va?

Jag insåg även snabbt att Lyras sista dag på nuvarande dagis är på fredag, och första dagen på det nya är på måndag – och hon löper… Så jag slog precis en signal dit för att berätta att hon löper.. ”Ja, men då är det bara att hon sitter i löp-boxen” Jag visste inte om att de tig emot tikar under löpet så jag blev ju helt sjukt glad! Jag hade ju ställt in mig på att vara utan min lilla loppa på vardagarna i några veckor, och att de kändes lite halvbra att hon ska in på ett nytt dagis direkt efter. Man vill ju inte att de ska hinna ”tappa” den vardagslydnaden man har tränat så himla mycket med.

Det känns som jag har medvind nu, som om jag vunnit på lotteri eftersom jag kommer att kunna ha henne på dagiset även om hon löper J

Jag ska lägga upp några bilder från bussresan ut i morse när jag kommer hem, Lyra har ju en tendens att vilja sitta och sova – även på bussen!

Hemgång

När jag kom och hämtade Lyra idag på dagiset så såg man henne i fönstret redan när man kom, hon sitter med huvudet över en kant som är där, och ser bara för söt ut. När de kom ut med henne berättade de att alla som gått förbi eller hämtat sina hundar hade skrattat åt hur rar hon såg ut :)
Efter vi kommit av tunnelbanan i blåsut på väg från hunddagiset så blev det lite fotografering.
Här kommer ett litet "bildspel"

Här är precis efter raksträckan från tunnelbanan, härifrån kan hon få gå lös.

Notera en annan hund - check!

Strunta i hunden - check!

Upp för trappan, Lyra visar gärna vägen

Rutinmässigt så går hon alltid in en sväng på den lilla lekparken

Upp mellan husen, snart framme

Förbi nästa hus

Vänta på matte säger att det är okej att gå över vägen - check!

Kolla så att matte hänger med in på infarten - check!

Och där var vi framme vid porten!

Hon gör i princip exakt samma sak varje promenad till och från tunnelbanan, det ska rusas på vissa sträckor, checka om gungan är kvar och så vidare. Rätt underhållande faktiskt.

Söndagsren

Ja det är något väldigt speciellt som händer med en nyduschad hund. Det skuttas, de springer runt, gnuggar nosen i marken, gör en miljon liggande volter i korgen, yr fram och tillbaka, slickar på alla ställen på hela kroppen samtidigt, viftar på svansen och verkar bara lyckliga. Bara sekunden innan de gick ur duschen så var det mest synd om dem i heeeeeela världen. Och nu verkar de tycka precis tvärtom. Lyra brukar däremot gärna vilja vara delaktig när jag ska duscha. Man kan stå i duschen så kommer de plötsligt ett iskallt draperi emot en, då står hon och slickar på draperiet! Eller så hör man något konstigt ljud, och då står hon med huvudet i duschen och försöker slicka i sig vattenstrålarna som kommer från takduschen. "Då går de minsann hur bra som helst att vara i duschen" :)

Annorlunda

Idag när jag vaknade så insåg jag snabbt att min lilla loppa till hund inte var här, det känns verkligen annorlunda.
De är som om man inte har någon att prata med. Inte för att man direkt för ett samtal med hunden, men ja ni vet =)
En liten tidsskillnad på när man går upp är det ju också. I vanliga fall så får jag gå upp runt 05.55-06.05 och nu kunde jag gå upp 06,40. Det blir ju en del tid som rinner iväg på att åka och lämna henne i Hökarängen. Men nu har hon bara en vecka kvar där, sen börjar hon på hunddagiset i Kärrtorp.
Jag kommer nog kunna gå upp runt halv sju då, så bara där blir det ju tid som man "sparar in", och sen kommer det gå fortare att hämta henne. Visserligen så har jag inte tyckt att det varit speciellt jobbigt att åka till Hökis på morgonen, de är ju inte så att jag har haft något val. Det är ju bara att gilla läget och göra de bästa av saken.
Och de här med att åka tunnelbana på morgonen och vara bland massa folk har ju verkligen gett resultat i en samlad hund. Jag funderar på att jag ska ta och ta tunnelbanan hem från de nya dagiset, så man inte blir utan den dagsträningen den är så pass nyttig. Vi kommer ju att gå dit på morgonen i vilket fall.

Nä nu blir de lite mera kaffe sen gå ner till jobbet i detta fantastiska väder..

Separationsångest

Ja det är något jag börjar känna av nu. I morgon efter jobbet så ska jag åka och möta upp min mamma så hon kan ta Lyra ett par dagar. Jag har fullbokat schema några dagar framåt och istället för att hon ska få ligga hemma solo eller kanske få en kort promenad av någon vän så är de ju bäst för henne att vara på semesterhemmet Djurö ett par dagar :)

 På torsdagen så ska jag ut till gurra och göra klart min tatuering på benet, fredagen så ska jag på en kompis spelning och lördagen blir det ikea, soptippen och bauhaus.
Och redan i helgen började det "men ååh ska jag vara utan min lilla loppa ändå tills på lördag?? kanske till och med söndag??" Bara tanken på att sova utan henne kändes lite nördigt sorglig. Man har ju verkligen vant sig fort att hon bor permanent hos mig nu. Men eftersom dagarna ändå är rätt fullspäckade så kommer det att gå fort. Det är nog bara på natten det kommer bli lite tomt. Som tur var har jag ju backup - två katter!
Och just i denna brinnande sekund så kom jag på "men, om jag ska till Gustavsberg på torsdagen, varför kollar jag inte med Mamma om hon kan hämta då istället?" Och det kunde hon! jiho!
Nu har jag ju tjänat en heeeeel dag =)

Underverk!

Den nya koppelträningen har gjort underverk! Igår bestämde jag mig för att ta mig en promenad från Hammarbyhöjden hela vägen till Gubbängen hem till en vän. Lyra har verkligen hajat den nya stilen att gå i koppel i. Hon går jättebra intill en hela tiden. Och nu till det bästa av allt! Jag tror vi mötte sex stycken hundar på vägen till Gubbängen, och hon brydde sig inte om någon av dem!  Hon tittade lite grann, men gick hela tiden som tidigare intill mig! Jag blev så förvånad att hon gjorde samma sak redan efter tre hundar. Jag tror absolut de handlar att hon har fått en "uppgift", och de är att gå intill mig. Så hon är så fokuserad på att göra just de, så hon bryr sig inte om hundarna.

Och inte nog med det, vi mötte även en hund när hon var lös. Den andra hunden var också lös och jag hade inte sett den först den kom precis runt samma hörn som oss. Lyra sprang inte fram till den, fast den började skutta fram till henne och viftade på svansen, jag hade sagt åt henne att stanna. Sen så ja, så kände jag att de är redan "för sent" att försöka koppla henne nu när den andra hunden var framme. Så då fick de hälsa och skutta lite men jag fortsatte att gå direkt. Och efter kanske en 5 sekunder så ropade jag på henne, och hon kom till mig och struntade i att fortsätta leka med den andra hunden :)

Underverk!

Några bilder från promenaden över Nynäsvägen? Osäker på om det är den vägen.

Vår?

För en gångs skull så har jag inte gjort upp några träningsplaner för helgen alls. Skulle vilja göra massa träningsövningar, men de skulle vara så mycket bättre om det var vår, utan massa snö överallt.
Nu gillar jag visserligen snö och vinter, men nu känner jag att det är lite i vägen faktiskt. Känns lite trist att åka till brukshundsklubben när de är en meter tösnö att gå omkring i. Apropå på brukshundsklubb så fick jag igår även mitt medlemsbevis i Svenska boxerklubben!

Det står verkligen helt still i skallen på träningsidéer idag..  Kom gärna med lite roliga förslag =)
Jag kommer väl på något så småningom, nu blir det i alla fall en till kopp kaffe.


Tog även just denna bild, jag förstår inte hur hon kan göra sig så himla liten! Ser ut som en liten porslinshund:)

Drömmar

Ibland undrar man vad man egentligen drömmer om nätterna. Inatt vaknade jag till med ett ryck utav att jag utdelade en rak höger. Och av hela min 180 säng så lyckades min ena katt ”Zakk” vara precis i skottlinjen.. Stackarn.. Mina försök till att ropa tillbaka henne in i rummet var förgäves  - hon var alldeles för stött av mitt påhopp. Jag undrar verkligen hur man ens kan dela ut slag i sömnen.

Var på en promenad igår med Lyra och en Jack Russel, det gick väl sådär. Jag blev rätt förvånad över att de gick ”så illa som de gick”. Många små lek-attack-drag, och bara måste fram till jycken som inte alls ville leka.  Jag skulle kunna tippa på att det blev som de blev för att vi möttes upp på ängen, och när man möter upp folk med hundar på ängen så kommer man att få leka efter man gått en bit snällt. Och de gjorde hon ju, men lekstunden kom ju aldrig så då kom protesterna. Men så fort man går om och går före den andra hunden så går hon precis som vanligt. Det har även sagt på hunddagiset att hon gärna vill gå först av alla och att då går hon hur bra som helst.

Jag har funderat lite på om jag har gjort något fel kanske? Och det har jag nog. Jag har inte ens märkt det själv. Det som jag anser att jag har gjort fel är att när man går i koppel, så låter man henne ha hela koppellängden ute. Och man har aldrig tänkt på det, att de är ett problem eftersom hon inte drar.

Men det resulterar ju i att hon alltid vill gå framför en, och när man sedan kortar in kopplet, typ vid vissa hundmöten där man måste, bland folkmassor och liknande så börjar det en liten dragkamp, för hon vill ju gå där framme. Och när hon går där framme är det inga problem. Så nu har jag påbörjat ett stort ”projekt” för att lära om henne hur vi vill att man går i koppel.  Det är tidskrävande, tålamodsprövande och rätt påfrestande – men de måste göras. Så sen kanske 4 dagar tillbaka så har jag börjat med att korta in kopplet, jag håller handen bakom ryggen så man inte ska behöva hålla emot med armen hela tiden, då blir man bara trött i armen och irriterad fort. Första dagen så var de verkligen ”men matte, vad håller du på med?” sen så går de framåt. Och de blir till att stanna VARJE gång hon drar minsta lilla. Hon ska gå intill mig, inte hela kroppen förbi mig. Anledningen till att jag har kopplet bakom ryggen är för att jag vill låta henne ha lite lina att röra sig på, men inte framåt. Kortar man bara in det helt och hållet så blir de bara jobbigt för oss båda. Det börjar verkligen funka bra nu såhär nästan en vecka senare. Hon hajar, och det är mycket lättare att kunna hålla kontakten med henne när hon går närmare och är mer uppmärksam på mina rörelser. Men för att de inte ska bli för jobbigt för henne så har jag henne så mycket lös som jag kan emellanåt.(hon sköter sig så himla bra lös ändå) Detta är även för under ”inlärningsfasen” så vill jag inte slarva med att korta in kopplet. Det ska bli naturligt för henne att gå intill mig, och när hon går som hon ska så får hon massor med beröm, då blir hon så stolt och skuttar glatt intill mig.

Så dagens inlägg handlade om konstiga drömmar, och framtidsdrömmar om ett perfekt samarbete med min hundJ

Veterinärsbesöket

Ja då var det dags för "ettårssprutan". Jag valde att åka till Årsta Djurklinik denna gång då de alltid är så trevliga, och jag brukade köpa foder till Staley där förut.

Det gick jättebra allting, både med inkommande hundar in i väntrummet till själva besöket inne hos veterinären. Hon verkar verkligen ha hajat att det är bara att sätta sig snällt när jag säger till henne.Visst så börjar hon ju dra så fort hon ställer sig upp för att hon vill fram, men då får man bara säga åt henne att sätta sig igen så slutar hon. Och sen hade jag ju även med hennes magiska "snuttefilt". Snuttefilten är ingen filt, det är en pipande delfin. Hon älskar den över allt annat, och den fungerar i de flesta läget. Som tex när veterinären ska ge spruta och hon ska vara still, då är de bara låta henne ha en i munnen fast man håller i själv så är hon stilla, på tunnelbanan när man blir tvungen att pressa sig in bland massa folk, genom folkmassor, ja i princip allt funkar den till. Väldigt praktiskt.  Passade även att ta fram den när hon skulle vägas, och på första försöket upp på plattan utan några konstigheter satte hon sig direkt och mätaren läste av "25 kg" på pricken.  Jag bad även veterinären dubbelkolla hennes öron så de såg okej ut, (hon hade ju öroninflammation för ett tag sedan) och de såg jättebra ut nu sa hon.
Nu är det dags för lite kvällsmat för oss båda - over and out!