Prylar

Är det inte helt fantastiskt att man bara inte kan gå in i en butik som råkar ha djurtillbehör - utan att köpa prylar - även fast man har?! Som på Rusta tex, de är ju liksom inte ens därför jag går in utan så fort jag passerar djurhyllan så bara måste jag plocka på mig saker. Jag skulle inte vilja veta hur mycket pengar man lagt ner på att köpa massa "onödiga" saker till sin hund. Och jag vet knappt vem av mig och Lyra som blir gladast när det är dags att ge henne leksaken. Det liksom bara bubblar i hela kroppen av glädje när jag ska ge henne en ny leksak. Och ja jag kan ju lugnt påstå att hon delar min glädje =)
Var inne på brisak, rusta och granngården igår och japp jag var tvungen att köpa något till Lyra i alla butikerna igår.
Men IBLAND så köper man faktiskt riktigt bra, hållbara och nödvändiga saker. Jag har förr ett tag sen lagt en skräddarsydd beställning hos Bockes på ett "patrullkoppel". Man kan beställa koppel efter egna önskemål och det är ju faktiskt riktigt bra! Jag har länge letat efter ett patrullkoppel i läder, men inte hittat något. De som de hade färdigt hade inte heller det "perfekta" måttet.. Jag vill ha samma mått på det jag har i syntet, fast i läder och det kommer det ordna till mig snart. Jag tycker det är helt överlägset att ha patrullkoppel som har en extra ögla så man får bättre kontroll där man måste ha kopplet kortare. Aldrig att man kanske råkar tappa, klämma fingrar eller att de glider ur handen.

Leksak från rusta

Patrullkoppel från Bockes

Vila

Ja jag vet inte vem av oss som tycker vila är jobbigast, jag gissar starkt på mig själv.
Även om man vilar så bjuder ju Lyra upp till skratt som vanligt! Här kommer några av saker som göra man känner sig rätt nöjd med tillvaron även fast det är vila.

Tupplur i korgen

Bära leksaker på det absolut bästa sättet

Sitta bekvämt i soffan

Härlig spårdag!

Idag så var vi några som möttes upp från spårgruppen jag har startat för att - ja träna spår=)
Det blev jag, Filippa med Ester(Boxer), Maria med Fozzie (Lagotto) och Jessica med Ebba (Boston terrier).
Det blev borta i Trinntorp och Filippa la mitt spår ute på äng, 150*50*150 m som fick ligga strax över en timme. Medan vi väntade på att allas spår så körde vi lite uppletande och det var faktiskt första gången jag kör det med Lyra. Vet inte riktigt varför det inte har blivit av, men nu har vi kört det också. Det var ju väldigt kul för båda parter, Lyra var lika lycklig som vanligt och det är ju definitivt något vi kommer börja köra from nu.
Lyras spår då, ja det gick ju helt lysande! Hon hade väldigt bra fokus, höll sig bra över spårkärnan, markerade alla pinnarna jättebra. Detta måste jag säga är vårt bästa spår på äng någonsin. Jag kände att jag verkligen kunde bara haka på och att hon hade full koll. Riktigt roligt och det känns ju väldigt bra för framtiden.
Men till det tråkiga.. Lyra började ju halta efter förra helgen, men blev bra efter några dagar bara. Så därför kände jag ju att vi kunde köra lite träning idag. Men ack så fel jag hade.. Hon visade såklart inget när vi tränade men nu efter en stunds vila hemma så haltade hon igen. Såhär i efterhand så inser jag ju att jag borde ha låtit bli och ta den sista skogsrundan som innebar lek med Ester. Det är ju så svårt att veta att de inte är helt okej om de inte tänker visa något.. dumma hund..
Så ja nu blir det vila igen, och kommer avboka morgondagens spårträning. Och ska inte göra samma misstag igen och vara för snabb "tillbaka".

Jessica med Ebba

Uppletande

I väntan på uppletande

Fozzie

Sötnöt =)

Ester kommer med föremål

Bästa platsen i skogen..

Spårgrupp

Det jag älskar med spår är att man låter hunden få jobba fritt. Man går inte in och kontrollerar hela tiden utan de jobbar på och jag följer efter och litar på dem. Spår har alltid legat mig varmt om hjärtat och det är även i spår (bruks) som planen är att starta i nästa år. Jag har även startat en spårgrupp på facebook för att hitta andra som är intresserade av att träna spår. Det är ju väldigt bra om man kan få hjälp av varandra och lägga varandras spår och får tips och idéer och sällskap.

Så om det finns flera som är intresserade av att gå med i gruppen så hittar ni den HÄR alla som vill vara med och träna kan vara med och man behöver inte vara någon expert av något slag. Gruppen heter "personspår i Stockholm". Och det kommer ju bli så att man åker till olika platser när man tränar då de flesta bor åt olika håll åt i Stockholm.

Tävlingsspår på Värmdö bk.

Igår så blev det en härlig släktträff på Värmdö bk. Det blev Bianca & Joplin, Lotta & Vera (Joplins kullsyskon), Pia & Ellingen såklart, Helena & Jetson(Kusin till Lyra, kullsyskon Gilda) och Anita & Gilda(Kusin till Lyra). Anita var mycket snäll och la ett tävlingsmässigt spår till mig på äng. Det är första gången jag verkligen går ett spår som är är upplagt precis som om det vore på tävling, rätt längd, på äng, av annan spårläggare än jag. Jag visste inte heller hur spåret gick, utan bara att det var ett u-spår.

Lyra var peppad men mer sansad än hon var förra gången vi spårade. Hon hade enligt mig ett bra tempo och flackade inte för mycket, utan mer checkade av lukterna på ett metodiskt sätt. Spåret började bra hon gick bra i spåret, men gick först över apporten så jag stannade upp och väntade ut henne lite så hon hittade den, jag såg ju på henne att hon kände lukten av den. Efter vinkeln så gick hon superbra och mitt i spåret och markerade andra pinnen helt okej, men inte exakt som jag vill. Efter detta  så fanns det plötsligt en man som stod och lekte med sin radiostyrda helikopter eller vad det nu var men Lyra totalt ignorerade honom och helikoptern och bara gick rakt förbi honom i spårkärnan (bra jobbat loppan!!!), nästa vinkel ner så var jag lite osäker på om hon verkligen gick rätt, men jag kände att hon var så himla säker på hennes sak så jag litade helt på henne. Och det var ju bra att jag gjorde det för hon gick helt rätt och hittade sista pinnen jättebra och hämtade den och gav till mig! Jag är verkligen så himla stolt och nöjd med min lilla loppa efter dagen. Hon älskar att spåra och det gör även jag. Passade även på att mäta mankhöjden på Lyra då Pia hade med sig mätinstrument, och resultatet blev 58 cm.
Känns så bra att veta att vi snart är där, vi kan snart börja tävla, det är bara se till att gå massa spår med andra spårläggare och verkligen lägga i en växel med lydnadsträningen.

Vera fick också gå sitt första valpspår igår och de gjorde hon bra. Hon hittade spåret direkt och sedan stannade hon upp lite och undrade "vad gör vi egentligen?", sen så gick de vidare och hon satte ner nosen i backen flera gånger och hittade sedan leksaken i slutet. En blivande liten stjärna tror jag allt =) 

Härligt stort boxerkalas var det, och jag hoppas på flera sådana träffar snart!
Funderar på om man ska försöka dra igång någon spårgrupp så man kan dra nytta av varandra. Spelar ju ingen roll om de som kommer med i gruppen är nybörjare eller inte, det är bara bra om man har folk att spåra med.

Däremot så märkte jag sent å kvällen igår att Lyra gick lite konstigt, och efter någon timme så började hon halta.. Så jäkla typiskt att hon ska göra illa sig nu när jag har "begränsad tid" innan operationen. Hon var lite svullen ovanför tassen men hade inte ont om man tryckte lite lätt på det. Hon verkar däremot vara lite bättre idag och haltar inte, men man kan ana att det är något som hon känner av. Så vi får ta det lugnt nu lite och se hur hon känner sig om några dagar.

"Denna väntan.."

Vera passar på att pussas lite

Fina flickan

Helena & Jetson

Gilda

Gilda

Vera´s första spår

Lyra & Joplin fick leka av sig efter dagen

Bästa lekkamraten tycker Lyra

3 mm

3 mm är inte mycket, man ser det med blotta ögat men det är inte stort. Man tänker som första tanke att det inte är så mycket, eller jag tänkte så. Men efter igår så känns 3 mm väldigt stort.. Jag var hos handkirurgen igen igår eftersom jag har ont i handleden.. igen.. Och ja, det vi kom fram till var inte riktigt det jag hade tänkt mig även om det nog även är det bästa.
Operationen jag gjorde i april visade att jag hade skadat brosk, och broskbildningar som var där de inte skulle vara så de skrapade bort dessa. Det var även inflammationer mellan kotorna i handen. Han visade röntgenbilderna och pratade lite om vad som troligen kan vara problemet få operationen hjälpte ett kort tag - men handen klarar inte av normal påfrestning. Mitt ena ben upp till handen är lite lite längre än vad det är på höger hand. Och de gör att de trycker på något på kotorna i handen och det inte riktigt funkar som det ska. Så det finns två alternativ, antingen så kommer de steloperera kotorna i handen så jag inte får inflammationerna mer, eller alternativ två - de kapar benet upp till handen och "tar bort" 3 mm. Och det är just det vi kommer att börja med att testa på att de kommer att funka. Det innebär i praktiken att i oktober kommer de söva mig, kapa benet, ta bort de där 3 mm, skruva dit en platta och sen sy igen. Jag kommer få ha gips i 2 veckor, sen en skena i ca 4 veckor och efter dessa 6 veckor kan jag börja träna med handen igen.

Det känns handen på hjärtat väldigt läskigt. Känns sjukt att de skapa ett friskt ben och sen lappa ihop igen. Och han sa även att skenan de sätter fast i benet brukar man oftast inte behöva ta bort, men då jag har så himla smala och nätta handleder så kommer de troligen få öppna och ta bort den sen också.
Hur ska detta gå? Handikappad igen.. har ju redan gjort två operationer i handen och vet hur himla handikappad man blir efter.
Men tanken på att jag kanske kan bli bra sen driver mig till att genomföra operationen. Första dagarna efter kommer bli skitjobbiga, veckorna efter kommer bli tunga och frustrerande och man kommer inte må sitt bästa, man kommer inte kunna träna hund eller köra bil. Men jag tror ändå att det kommer vara värt det! Och funkar inte detta så blir det att steloperera, och ja jag kommer inte vara lika rörlig i handen då, men jag kan ju ändå inte röra den nu utan att de gör så jäkla ont. Hellre stel och smärtfri än stel och med smärta.

Nacka Bk

I söndags så blev det en grym dag på Nacka bk med ett helt gäng med trevliga hundar och människor. Det var Bianca med Joplin, Sofia med Alfons (Och Sonia såklart), Anna med sin dobbis Cuda & tollaren Trulls, Kajsa med Nellie, Matilda som var hundlös denna dag och Helena med Valter. Riktigt kul att vara ett helt stort gäng och träna och kunna prata och byta idéer med. Det bästa är ju även att man kan få massa input och hjälp med träningen! Det blev inga superlånga pass men för min del så kändes det rätt bra med att bara kunna få tips och kritik (på ett bra sätt) så man kan komma vidare med träningen.
Jag körde först lite budföring med Anna, och första skicket gick helt okej, medan de andra skicket gick klockrent! Lyra sprang på kommando ut till Anna och gjorde ingång och satte sig helt utan hjälp och sen sprang tillbaka på kommando till mig. Sen körde vi lite ff, fast bara någon minut och fick hjälp med hur jag ska träna in bättre/önskad planering. Körde även lite ställande under gång och till sist platsliggning. Platsliggningen gick jättebra tills jag glömde bort att ha koll på tiden och inte insåg att hon hade legat i två minuter och inte en minut som planerat. Så strax efter två riktigt duktiga stilla minuter började hon hasa bort till mig. Gjorde om med två korta "pass" efter som gick jättebra. Fy på mig att inte ha koll på klockan =)

Idag hände däremot något märkligt som aldrig har hänt förut. Jag hade hämtat Lyra på dagis och sen blev det en väldigt uppskattad skogspromenad i skogen. Lyra hade full fart och hade massor med lycka och energi och sen så hände det - Lyra kommer i full fart bakom mig och springer rakt in i mitt ben så jag flyger omkull i backen! Det har aldrig hänt förut, och ja handen på hjärtat - jävlar vad förbannad jag blev!
Lyra stannade upp och tittade på mig med stora ögon "oooops, vad gjorde jag nu?!" Jag blev ju som sagt rätt arg för det är inte okej att springa omkull sin matte, även om man har boxerrace =) Lyra tyckte mest att jag var konstig som gormade på henne och visade tydligt "du kan ju glömma att jag kommer närmare om du ska vara sådär". Vi gick vidare och efter några meter så satte jag mig på huk och sa att allt var okej för att "släta över" det hela. Vill ju inte att hon ska gå och vara orolig för att jag är arg på henne.
Jag tror Lyra är arg på mig, för även i morse så gjorde hon en till sak, hon kom springande bakom mig på väg till dagis med en stor pinne som hon snällt snirklade in mellan mina vader så jag snubblade och fick fina blåmärken.
Fast.. då kunde jag inte göra annat än att skratta, hur kan man göra annat när hon står där och glor på en med undrande ögon "mmmen vad håller du på med matte?". =)

Nästan alla på bild, alla förutom Anna och jag!

Fina Alfons

"Matte! kom hit!"

Kajsa, Bianca & Matilda

Helena & Valter

Gullungen

Platsliggningen.

Anna med Trulls till vänster

Sötnöt

Bra start på helgen

Det är ju tyvärr snart slut på semestern så man får ju pressa in så mycket roliga saker som man kan nu. Känns trist att man egentligen inte varit ledig mer än några dagar, men det var ju för en bra sak.
Igår kväll så blev det en skogspromenad med Marie och Mistra, vilket alltid är lika roligt! Galningarna hade det rätt roligt de också kan man ju lätt påstå. Och jag tycker alltid det är så himla roligt att visa för andra hundägare hur smutsiga deras hundar egentligen är - genom att peka på nerlerade Lyra.
Idag har jag hunnit med mycket mer än vad jag själv insett först nu. Jag började dagen med att ta en lite promenad med Lyra och Staley innan jag skulle åka till Ikea. Väl hemma så blev det lite blandad städning och sätta in mina två framkallade bilder i ramarna från ikea och laga mat. Efter det så kände jag att jag kanske skulle våga mig iväg på en tur till Tyresö bk med bilen.
Ja jag tycker såklart det är lite läskigt att köra där man inte riktigt hittar men man måste göra det i lagom doser hela tiden så man inte "fegar ur". Det hela gick bra och jag kom både dit och hem =)
Passade på att träna lite lydnad (såklart) på klubben med Lyra och - oj - det märks att vi inte tränat på ett tag. Det gick lite halvdant hela tiden men vi hade i alla fall kul! Lyra blev sen väldigt distraherad av en annan tjej som kom för att träna med sin hund som berömde sin hund på ett extremt högt, extremt glatt, extrem hög ton och de hela rundades av varje gång med att hunden skällde en massa.
Jag förstår att Lyra inte kunde hålla fokus på mig när hon berömde sin hund, men det är ju sådant vi ska träna på så att hon fixar det bättre sen. Ja alltså jag låter ju också när jag tränar med Lyra, men inte riktigt så högt får jag medge. Skulle få äta halstabletter om jag skulle kunna hålla samma ton som den andra tjejen.
Men vi passade på och träna ff, hopp över hinder och ställande under gång. Inget gick ju superbra men helt okej. Inser ju nu hur jäkla mycket mer vi måste träna nu så vi kan starta i appellen någon gång, men nu när jag har körkortet så ska det gå att genomföra! Så mycket lättare att bara sätta sig i bilen och köra iväg till klubben och träna en stund.

Mistra och Lyra turades om att visa "crazy-eyes"

Jag lovar att Marie inte alls står och håller upp en godis

Två gullrumpor

Nya tavlorna, gick sådär att fota på blanka ytor=)

Tada!

Lyra äääälskar att hoppa upp på alla hinder på agilitybanan

I love it!

Jag har redan hunnit smaka på körkortets sötma=) Låg länge och drog mig hemma och funderade på om jag skulle åka till Tyresö Bk eller om jag bara skulle slappa idag. Jag tyckte alternativ slappa kändes bra efter två intensiva veckor i Norberg men sen så kom rastlösheten och spårsuget över! Jag kan ju liksom ta bilen till vilken del av skogen (eller ja så nära som möjligt) sätta Lyra i bilen, gå ut och lägga spåret och sen gå en promenad med henne medan spåret ligger och drar sig - och det gjorde jag!

Jag la ett rätt krokigt u-spår i skogen med gräs, vanlig skogsterräng och upp för ett berg och sen plan mark, men hon grejade det. Hon grejjade det inte till 100 % och hon var alldeles för flackig, även om hon flacka iväg åt höger och vänster för sedan tillbaka till spårkärnan. Det blåste en del så jag hade förväntat mig att hon skulle göra det. Hon var lite för tänd i spåret och gick på lite väl fort och hårt, hon missade en av 6 pinnar. Spåret var ungefär 300 m och fick ligga i 50 min. Hon markera apporterna bra och med glädje, samlade sig väldigt bra och fort efter för att återgå till spåret. Så jag är rätt nöjd för inte ha spåret på ett bra tag. Men bara tanken på att jag kan åka iväg till alla olika skogar och lägga spår även när man är själv känns helt fantastiskt! Tack och välkommen nya värld!

I väntan på att spåret skulle lägga sig