Koppel it is..

Ja jag, eller vi var ju hos veterinären igår. Hon såg direkt när hon kom in i rummet att det inte stod helt rätt till med Lyras bakben. Hon gjorde en noggrann undersökning och kände och klämde igenom henne. Hon rykte till ordentligt när hon gjorde något test för korsbandet/menisken.
Hon tror att med största sannolikhet kan det vara något med korsbandet eller att det är artros mellan i knät som man inte såg på röntgen i våras.
Hon har remitterat oss till Strömsholms för vidare utredning och tills dess ska hon äta antiinflammatoriskt och får bara gå i koppel..
Igår efter besöket kände jag mig inte så ledsen eller berörd men idag känns det inte lika bra. Jag är verkligen orolig för att det kan visa sig vara något som gör att de vill operera henne? Tänk om korsbandet behöver bytas? Koppelpromenader i 4 månader är inget jag skulle se fram emot. Jag skulle inte heller se fram emot att söva henne alls. Hon har ett litet blåsljud (som hon inte själv är det minsta berörd av) och det är inte helt optimalt vid sövning.
Veterinären sa att däremot så kan det vara så att det räcker med vila, medicin ett tag och ett sjukgymnastik/rehabprogram. Men man måste ju först ta reda på mer exakt vad det är.

Lyra fick sin första tablett antiinflammatoriskt igår och hon har inte reagerat negativt på den hittills. Hoppas på att hon inte gör det heller och börjar kräkas eller nåt så hon inte kan äta den. Peppar peppar..
Jag vet att man inte ska förstora allt och tänka det värsta om allt men ibland är det svårt. Och det är ju bara att gilla läget om det visar sig vara något mer allvarligt knas. Och det är bara att acceptera koppelpromenaderna och lägga om sin rutin på morgonen. Är ju rätt passande att ändra det nu eftersom jag flyttar in i nya huset i morgon. Ska försöka lägga upp en ny rutin på en gång gällande morgonpromenaden som blir i koppel istället för lös i skogen.
Jag är inte så orolig men så börjar ju alla tankar snurra och så börjas det... Jag tänker för mycket!! Herregud om ni hade en aning om hur många tankar som går genom mitt huvud på 5 min.. och nu menar jag inte just med Lyra utan i normalläge. Och nu när man har ännu mera och tänka på så blir det bara värre.

Men som en god vän sa "Det går oftast bra och Lyra blir inte gladare för att du målar fan på väggen. Njut istället av lite stillsamt gos."

Kloka ord.

Blev lite tokigt här nyss. Lyra somnade till såhär.. <3