Ny bloggsida!

Då det verkar vara en hel del problem för folk att kommentera via blogger så har jag bestämt att flytta över bloggen till wordpress och hoppas att det ska fungera bättre.

Nya namnet på bloggen är "bruksnosar" Och adressen är http://bruksnosar.wordpress.com/

Facit?

När jag började träna lydnad med Lyra (det var inte först hon var lite över 1,5 år) så kunde jag inget om lydnad. Jag lärde mig av mina vänner, massa artiklar på nätet och gick på kurs i tävlingslydnad.

Ju mer tiden gick ju mer lärde jag mig. Men på tanke på att jag inte kunde nånting från början och gjorde massor med fel för jag just inte visste, så har jag fått lägga minst lika mycket tid på att rätta till dem "felen"

Nu när jag har "facit" i hand så är jag av någon anledning jättenojjig för att lära in "fel" med Peaks. 

Extra orolig är jag väl för jag inte vet om det kommer att bli någon mer intensiv träning med Lyra på tanke på knäet. 

Jag har och hade ju stora planer för Peaks redan innan hon kom hem till mig och det kliar i hela kroppen för jag vill börja träna med henne. Men jag ska ha tålamod och vänta =) 

Visst vissa saker kan jag ju börja med, och kontaktövningar kan man ju börja med samma dag som de kommer hem.

Men inne i träningshjärtat så känner jag mig orolig för att börja med saker och ting för att jag ska göra något tokigt. Och sen så tänker jag "spela roll, det är ju bara att göra om" Och ja det är ju en terrier jag ska träna och jag anser ju att de är en smula lättare än en boxer :P

Hur tänkte ni när ni skaffade hund nummer två? Tänker jag för mycket eller kanske blir man lite kontrollfreak när man "vet" hur saker och ting ska se ut, eller ska de se ut så? 

Vilka moment började ni med ni som började träna redan från valp? Och ja jag har inte tänkt att hon ska köra ett komplett lydnadspass utan mer "vad är bäst" att börja med?

Även om jag nu skulle göra något tokigt så kommer vi ju ha roligt på vägen och det är ju det som är charmen med träning. Och det finns ju egentligen aldrig ett facit då alla hundar är olika.

Sover gott =)

Valpspår!

Idag skedde det, Peaks tog sitt första lilla valpsspår! Jag har jobbat mycket med henne sista dagarna för att bygga upp större föremålsintresse än innan. Visst hon älskar ju att leka med sin leksaker, men det var inte så att hon letade efter dem om de försvann. Så jag gjorde massa "gömmaövningar" på jobbet och har jobbat vidare på att hon ska börja använda näsan. Hennes nos är nämligen alldeles utomordentlig på att hitta saker, det vet jag för hon hittar världens minsta smulor med mat med den =)

Så idag så gick jag ner på gräsmattan och började träna lite med Peaks medan Lyra fick sitta intill i bilen. Jag började med att bygga upp värdet på en leksak så att hon tyckte den var toppen. Sen så började jag gömma den i en lövhög framför henne så hon fick leta fram den. I början så kopplar hon inte på nosen alls men så efter en stund så börjar hon nosa och hittar den jättebra. Sen så började jag sätta henne bakom mig så hon inte såg vart i högen jag gömde den, och sen sa "sök". Hon började leta mer och mer för varje gång och var superduktig!
Sen så tänkte jag att "nu jäklar chansar vi, hon kanske kan testa ett litet spår". Så jag satte henne i bilen, viftade med leksaken framför rutan, gick kanske 4- 5 meter och gömde den lite bakom ett träd, under lite gräs. Tog ut henne och till min förvåning så började hon spåra direkt! Hon tappade spåret efter någon meter, jag väntade ut henne sen så gick hon tillbaka och spårade igen och hittade leksaken!

Tycker verkligen det är SUPERDUKTIGT av en valp på strax över 13 veckor att klara det=). Mycket stolt matte. Sen så gjorde jag om samma sak igen och hon tog spåret först, sen sprang hon iväg och sprang runt spåret och tog leksaken på vittring, fast från andra hållet.
Sen så tog jag ut Lyra och tränade lite ff med henne. Körde mest position och attityd. Inga halter och inga helt om åt vänster. Hon var supertaggad och det är inte så konstigt på tanke på hur svältfödd hon är på träning just nu när vi väntar på att få komma till Strömsholms.
Men det värmer ju mattehjärtat rätt mycket att få kunna träna lite med dem båda idag.

Hyllning till min bästa hjärtevän

Staley är något utöver det vanliga. Jag tycker om han så mycket så det gör ont och han är så himla underbar.

Han är one of a kind, fantastisk på alla sätt och vis och han är en stor del av mitt liv.

Idag så var jag iväg och gjorde något jag hade tänkt att göra för 9 år sedan - hylla honom. Så jag åkte iväg till min vän som är tatuerare på True Tatto (där jag gjort alla mina tatueringar) och gjorde det. Han fick ta plats på skuldran, på den sidan som Nadas tassar finns. 

Efter alla skador på senaste tiden så insåg att jag vill göra detta medan han är med här på jordelivet - inte efter.

Så lite över två timmar senare så kom vi en bra bit på vägen. Den inte klar, den ska ha färg och så ska man se tassarna och en del av korgen han ligger på. Annars så hajar inte många varför han är upp och ner.

Ett av Staleys kännetecken är just att han väldigt ofta ligger på rygg, så därför så valde jag att ta en av dessa bilder.

Inte klar, men en god bit på vägen

Bilden som vi utgick från.

Ett litet smakprov av hur det kan se ut:

Peaks & mat

Peaks är mer eller mindre besatt av mat. När vi är ute och går och Lyra kanske råkar äta ett grässtrå så kastar hon sig efter Lyra och försöker slicka henne i mungiporna. Samma sak om jag tex ropat in Lyra och ger henne en godis, när hon hör henne tugga kastar hon sig för kung och fosterland för att slicka på henne. Tanken att vända sig till den som ger godis finns inte.
Samma när man ger dem mat, hon kastar i sig sin mat och springer genast till andra sidan av rummet för att cirkulera som en gam under Lyras skål när hon äter (dom har matbar). Jag försöker få henne att gå därifrån för jag vill att även Lyra ska äta ifred, precis som Peaks får göra. Sekunden Lyra går därifrån så är det samma sak igen, kastar sig fram och försöka hitta rester och sen direkt efter Lyra för att slicka på henne.


Eller om jag kanske kanske kan ha tappat en godisbit i ett annat rum, och tränar och lajjar med henne i ett annat så blir hon sekunden som vi inte aktiva helt inne på godisen (som kanske inte ens finns, men kan finnas) i det andra rummet och springer dit, hon glömmer aldrig en tappad godis =)
Matglada hundar i all ära, men man vill ju inte att det går till överdrift =)
Likadant nä vi tränar, hon blir liksom som besatt av belöningen och slutar tänka. Råkar man komma nära med handen man har haft godis i så nosar hon runt den helt galet, tittar inte ens på den andra hanen man håller upp - med godis. Peaks är hungrig, Peaks gillar mat, Peaks piper glatt när hon hör att man häller upp mat.

Så nu har jag ett litet projekt med henne som kanske kan få henne att lugna ner sig lite. Till att börja med så testar jag att ge henne hennes mat bit för bit. Sätter mig på golvet med henne och ger henne en efter en. Håller upp skålen på ena sidan av henne, men ger maten på andra sidan. I början så fortsatte hon maniskt att titta på skålen, inte handen på andra sidan som ger maten.
Fick upprepa detta många gånger innan hon började dra sig från skålen för att kolla andra handen.
Jag ser det lite som externbelöning. Att ta bort från hennes förväntade fokus och lära henne att maten inte alltid kommer där hon tror.
Sen tog vi en liten paus, och sen så körde vi igen men då så väntade jag ut ögonkontakt mellan matbitarna och till slut så blev hon riktigt riktigt duktig.
Jag vill ju gärna att hon tar det lite lugnare vid maten och jag ska ge det ett försök att försöka lära henne att maten måste inte slängas in i gapet. Jag inbillar mig även att om hon tänker att "maten räcker längre" så behöver man inte hetsa.
Hon behöver lära sig att varje mumsbit inte är inte den sista på jorden. 


Kommer att få köra en hel del externbelöning med henne i fortsättningen så hon får en lite lugnare relation till mat. Och jäklar vilken fördel det kommer att vara sen!
Hon är och kommer ju att bli väldigt lättränad. Jag behöver bara hitta ett mellanläge med godis helt enkelt.
Det är helt klart en liten stjärna jag har och det ska bli så himla roligt att få träna med henne mer och mer ju äldre hon blir.

Staley

Åkte som sagt till veterinären med Staley i måndags och de kände igenom honom och man hittade två ställen som det kunde vara sår på, så de rakade honom (han älskar sin nya frisyr) på svansen så såg man två hål. Det vid svansroten var rätt djupt, men ingen av såren var infekterade eller varken varade eller vätskade. Men han hade ju ont. Så han fick en spruta med smärtstillande och antiinflammatoriskt och så fick jag samma mediciner med mig hem som han ska få nån vecka.

Staley måste även ha tratt.. han hatar den... Han vill ju även gå ut och går och ojjar sig för att han inte får det. När han har ont så fräser han åt alla förutom mig och Lyra. 

Men nu såhär några dagar senare så har svullnaden börjat lägga sig och det går åt rätt håll!

Ännu ett veterinärsbesök med Staley gjorde mig påmind om något som jag hade tänkt att göra för tio år sen. Så nu är den bollen i rullning.. ni ska få se sen =)

Underbara ni

Hur jäkla dålig dag man kan ha så värmer mina djur mitt hjärta och man glömmer allt. Är så jäkla glad över att ha dessa underbara djur vid min sida! Trogna, lojala, glada och helt underbara. De sviker inte och är inte oärliga.

Men vi får se hur morgondagen slutar. Staley kom nyss in och verkar ha skadad svansen. Han kan inte lyfta den och har en liten svullnad vid svansroten som gör ont för honom om man tar på den. Han var ju hemma när jag kom hem, och då var det som vanligt, sen var han ute på äventyr och något har ju hänt.
Håll tummarna för att det går över sig själv.. trött på sjukstugan här hemma.

Kärlek =)