Winnie kom till vår familj när jag var 4 år gammal och hon var Nada´s mormor. Winnie och jag var de absoluta bästa vännerna! Vi gjorde allt ihop och hon var en så fantastisk hund som även idag jag saknar så otroligt. Winnie hängde med mig på allt och sov i mitt rum om nätterna. Vi gjorde kojor ihop, eller ja hon drog upp små träd från marken på mitt kommande "dra" eller "gräv" =)
Hon var en självklart kompanjon när jag som ung inte hade fått som jag vill och tyckte inte alls jag skulle till skolan och bestämde mig för att rymma. Vart jag än gick var hon där. Många minnen ihop med Winnie är från vårt landställe ute på Mefjärd. Där var hennes absoluta favoritställe! Vatten, båtar skog och allt man kan drömma om. Winnie och jag brukade även gå till pumpen för att hämta vatten och Winnie precis som jag fick en 5 liters dunk att bära med hem. Hon brukade ofta springa före med dunken hem till vår lilla stuga för att sedan springa tillbaka och möta mig.
Andra fina minnen är hur hon brukade möta mig när jag var på väg hem från skolan eller bussen eller så. Jag ringde hem och bad mina föräldrar släppa ut henne så jag kunde ropa så kom hon och mötte mig. Detta blev något våra andra hundar även dem fick lära sig och gå arv till nästa hund så detta var även något Nada gjorde. Där måste jag säga att Nada var så himla häftig. När jag ringde hem så hörde hon på mamma och pappa direkt att det var jag som hade ringt och hon gick direkt till dörren. Detta var innan de ens hade sagt någonting till henne utan de hade bara svarat. Nada visste exakt och när de öppnade dörren så var hon redan p väg för att möta mig, jag behövde inte ens ropa =)
Winnie var en bestämd dam som inte tillät någon annan hund sätta sig på henne och det var hennes regler som gällde och ingenting annat. En mycket smart hund på alla sätt och vis. Det känns så konstigt att någon som har haft så stor betydelse inte finns kvar i ens liv. Hon var med mig när jag var ledsen och tröstade mig, när jag var arg var hon där och gjorde mig glad. Min allra bästa vän!
Men tyvärr kom dagen... Med nästan 12 trogna år vid min sida så vaknade jag på natten av att det var något som dunkade. Min käraste underbaraste vän hade fått en hjärnpropp och låg och dunkade huvudet i golvet...
Trots detta så var hon vid min sida som jag var vid hennes. I väntan på att åka till veterinären så försökte jag att vara stark men det gick inte och varje gång jag började gråta så gick hon från knäpptyst till att börja yla.
Min finaste ängel. Det är fortfarande tomt och jag sörjer dig än idag så starkt! Och tack vare dig så kom Nada till världen, Nada som gav mig samma glädje.
Vila i frid min älskade bästa vän
