Ny bloggsida!

Då det verkar vara en hel del problem för folk att kommentera via blogger så har jag bestämt att flytta över bloggen till wordpress och hoppas att det ska fungera bättre.

Nya namnet på bloggen är "bruksnosar" Och adressen är http://bruksnosar.wordpress.com/

Facit?

När jag började träna lydnad med Lyra (det var inte först hon var lite över 1,5 år) så kunde jag inget om lydnad. Jag lärde mig av mina vänner, massa artiklar på nätet och gick på kurs i tävlingslydnad.

Ju mer tiden gick ju mer lärde jag mig. Men på tanke på att jag inte kunde nånting från början och gjorde massor med fel för jag just inte visste, så har jag fått lägga minst lika mycket tid på att rätta till dem "felen"

Nu när jag har "facit" i hand så är jag av någon anledning jättenojjig för att lära in "fel" med Peaks. 

Extra orolig är jag väl för jag inte vet om det kommer att bli någon mer intensiv träning med Lyra på tanke på knäet. 

Jag har och hade ju stora planer för Peaks redan innan hon kom hem till mig och det kliar i hela kroppen för jag vill börja träna med henne. Men jag ska ha tålamod och vänta =) 

Visst vissa saker kan jag ju börja med, och kontaktövningar kan man ju börja med samma dag som de kommer hem.

Men inne i träningshjärtat så känner jag mig orolig för att börja med saker och ting för att jag ska göra något tokigt. Och sen så tänker jag "spela roll, det är ju bara att göra om" Och ja det är ju en terrier jag ska träna och jag anser ju att de är en smula lättare än en boxer :P

Hur tänkte ni när ni skaffade hund nummer två? Tänker jag för mycket eller kanske blir man lite kontrollfreak när man "vet" hur saker och ting ska se ut, eller ska de se ut så? 

Vilka moment började ni med ni som började träna redan från valp? Och ja jag har inte tänkt att hon ska köra ett komplett lydnadspass utan mer "vad är bäst" att börja med?

Även om jag nu skulle göra något tokigt så kommer vi ju ha roligt på vägen och det är ju det som är charmen med träning. Och det finns ju egentligen aldrig ett facit då alla hundar är olika.

Sover gott =)

Valpspår!

Idag skedde det, Peaks tog sitt första lilla valpsspår! Jag har jobbat mycket med henne sista dagarna för att bygga upp större föremålsintresse än innan. Visst hon älskar ju att leka med sin leksaker, men det var inte så att hon letade efter dem om de försvann. Så jag gjorde massa "gömmaövningar" på jobbet och har jobbat vidare på att hon ska börja använda näsan. Hennes nos är nämligen alldeles utomordentlig på att hitta saker, det vet jag för hon hittar världens minsta smulor med mat med den =)

Så idag så gick jag ner på gräsmattan och började träna lite med Peaks medan Lyra fick sitta intill i bilen. Jag började med att bygga upp värdet på en leksak så att hon tyckte den var toppen. Sen så började jag gömma den i en lövhög framför henne så hon fick leta fram den. I början så kopplar hon inte på nosen alls men så efter en stund så börjar hon nosa och hittar den jättebra. Sen så började jag sätta henne bakom mig så hon inte såg vart i högen jag gömde den, och sen sa "sök". Hon började leta mer och mer för varje gång och var superduktig!
Sen så tänkte jag att "nu jäklar chansar vi, hon kanske kan testa ett litet spår". Så jag satte henne i bilen, viftade med leksaken framför rutan, gick kanske 4- 5 meter och gömde den lite bakom ett träd, under lite gräs. Tog ut henne och till min förvåning så började hon spåra direkt! Hon tappade spåret efter någon meter, jag väntade ut henne sen så gick hon tillbaka och spårade igen och hittade leksaken!

Tycker verkligen det är SUPERDUKTIGT av en valp på strax över 13 veckor att klara det=). Mycket stolt matte. Sen så gjorde jag om samma sak igen och hon tog spåret först, sen sprang hon iväg och sprang runt spåret och tog leksaken på vittring, fast från andra hållet.
Sen så tog jag ut Lyra och tränade lite ff med henne. Körde mest position och attityd. Inga halter och inga helt om åt vänster. Hon var supertaggad och det är inte så konstigt på tanke på hur svältfödd hon är på träning just nu när vi väntar på att få komma till Strömsholms.
Men det värmer ju mattehjärtat rätt mycket att få kunna träna lite med dem båda idag.

Hyllning till min bästa hjärtevän

Staley är något utöver det vanliga. Jag tycker om han så mycket så det gör ont och han är så himla underbar.

Han är one of a kind, fantastisk på alla sätt och vis och han är en stor del av mitt liv.

Idag så var jag iväg och gjorde något jag hade tänkt att göra för 9 år sedan - hylla honom. Så jag åkte iväg till min vän som är tatuerare på True Tatto (där jag gjort alla mina tatueringar) och gjorde det. Han fick ta plats på skuldran, på den sidan som Nadas tassar finns. 

Efter alla skador på senaste tiden så insåg att jag vill göra detta medan han är med här på jordelivet - inte efter.

Så lite över två timmar senare så kom vi en bra bit på vägen. Den inte klar, den ska ha färg och så ska man se tassarna och en del av korgen han ligger på. Annars så hajar inte många varför han är upp och ner.

Ett av Staleys kännetecken är just att han väldigt ofta ligger på rygg, så därför så valde jag att ta en av dessa bilder.

Inte klar, men en god bit på vägen

Bilden som vi utgick från.

Ett litet smakprov av hur det kan se ut:

Peaks & mat

Peaks är mer eller mindre besatt av mat. När vi är ute och går och Lyra kanske råkar äta ett grässtrå så kastar hon sig efter Lyra och försöker slicka henne i mungiporna. Samma sak om jag tex ropat in Lyra och ger henne en godis, när hon hör henne tugga kastar hon sig för kung och fosterland för att slicka på henne. Tanken att vända sig till den som ger godis finns inte.
Samma när man ger dem mat, hon kastar i sig sin mat och springer genast till andra sidan av rummet för att cirkulera som en gam under Lyras skål när hon äter (dom har matbar). Jag försöker få henne att gå därifrån för jag vill att även Lyra ska äta ifred, precis som Peaks får göra. Sekunden Lyra går därifrån så är det samma sak igen, kastar sig fram och försöka hitta rester och sen direkt efter Lyra för att slicka på henne.


Eller om jag kanske kanske kan ha tappat en godisbit i ett annat rum, och tränar och lajjar med henne i ett annat så blir hon sekunden som vi inte aktiva helt inne på godisen (som kanske inte ens finns, men kan finnas) i det andra rummet och springer dit, hon glömmer aldrig en tappad godis =)
Matglada hundar i all ära, men man vill ju inte att det går till överdrift =)
Likadant nä vi tränar, hon blir liksom som besatt av belöningen och slutar tänka. Råkar man komma nära med handen man har haft godis i så nosar hon runt den helt galet, tittar inte ens på den andra hanen man håller upp - med godis. Peaks är hungrig, Peaks gillar mat, Peaks piper glatt när hon hör att man häller upp mat.

Så nu har jag ett litet projekt med henne som kanske kan få henne att lugna ner sig lite. Till att börja med så testar jag att ge henne hennes mat bit för bit. Sätter mig på golvet med henne och ger henne en efter en. Håller upp skålen på ena sidan av henne, men ger maten på andra sidan. I början så fortsatte hon maniskt att titta på skålen, inte handen på andra sidan som ger maten.
Fick upprepa detta många gånger innan hon började dra sig från skålen för att kolla andra handen.
Jag ser det lite som externbelöning. Att ta bort från hennes förväntade fokus och lära henne att maten inte alltid kommer där hon tror.
Sen tog vi en liten paus, och sen så körde vi igen men då så väntade jag ut ögonkontakt mellan matbitarna och till slut så blev hon riktigt riktigt duktig.
Jag vill ju gärna att hon tar det lite lugnare vid maten och jag ska ge det ett försök att försöka lära henne att maten måste inte slängas in i gapet. Jag inbillar mig även att om hon tänker att "maten räcker längre" så behöver man inte hetsa.
Hon behöver lära sig att varje mumsbit inte är inte den sista på jorden. 


Kommer att få köra en hel del externbelöning med henne i fortsättningen så hon får en lite lugnare relation till mat. Och jäklar vilken fördel det kommer att vara sen!
Hon är och kommer ju att bli väldigt lättränad. Jag behöver bara hitta ett mellanläge med godis helt enkelt.
Det är helt klart en liten stjärna jag har och det ska bli så himla roligt att få träna med henne mer och mer ju äldre hon blir.

Staley

Åkte som sagt till veterinären med Staley i måndags och de kände igenom honom och man hittade två ställen som det kunde vara sår på, så de rakade honom (han älskar sin nya frisyr) på svansen så såg man två hål. Det vid svansroten var rätt djupt, men ingen av såren var infekterade eller varken varade eller vätskade. Men han hade ju ont. Så han fick en spruta med smärtstillande och antiinflammatoriskt och så fick jag samma mediciner med mig hem som han ska få nån vecka.

Staley måste även ha tratt.. han hatar den... Han vill ju även gå ut och går och ojjar sig för att han inte får det. När han har ont så fräser han åt alla förutom mig och Lyra. 

Men nu såhär några dagar senare så har svullnaden börjat lägga sig och det går åt rätt håll!

Ännu ett veterinärsbesök med Staley gjorde mig påmind om något som jag hade tänkt att göra för tio år sen. Så nu är den bollen i rullning.. ni ska få se sen =)

Underbara ni

Hur jäkla dålig dag man kan ha så värmer mina djur mitt hjärta och man glömmer allt. Är så jäkla glad över att ha dessa underbara djur vid min sida! Trogna, lojala, glada och helt underbara. De sviker inte och är inte oärliga.

Men vi får se hur morgondagen slutar. Staley kom nyss in och verkar ha skadad svansen. Han kan inte lyfta den och har en liten svullnad vid svansroten som gör ont för honom om man tar på den. Han var ju hemma när jag kom hem, och då var det som vanligt, sen var han ute på äventyr och något har ju hänt.
Håll tummarna för att det går över sig själv.. trött på sjukstugan här hemma.

Kärlek =)

Gladare

Vi är alla lite gladare här hemma. speciellt Lyra. Hon verkar ha fått tillbaka lite mer energi i kroppen och det kan ju kanske vara så att de antiinflammatoriska har börjat dämpa inflammationen (om det nu är någon)
Peaks är lika glad som alltid, som ett litet minitivoli på lyckopiller=)
Hon är däremot lite ynklig nu då hon har lite ont i tassen. Jag låter inte Lyra och Peaks leka med varandra ute (eller inne om det är ute-lek-stil) Anledningen? Ja Peaks är en liten valp och Lyra är en boxer, behövs det sägas mer?=)
Eller är det så att boxrar leker ytterst försiktigt och använder inte alls sina stora labbar när det leker?
I vilket fall så försöker Peaks leka upp Lyra hela tiden och hoppar och skuttar framför henne, morrar, skäller (ja jag säger till henne) och gör allt för hon ska leka. Lyra gör typ ingenting för hon har fått höra av sin tjuriga matte att "nääääääää inte leka så, lugn nu lugn". Men igår så bara kunde hon inte hålla sig och skuttade fram och sprang efter och trodde de hade jättekul, det tyckte Peaks också, tills i sekund två av den känslan så rullade hon runt och skrek till.
Så nu har hon lite ont i tassen men blir bättre hela tiden. Har känt igenom hela benet, sträckt, tryckt och känt och inget verkar utlösa smärta.
Hon är aningens mer svullen på den tass hon haltar lite med men annars så är hon som sagt lika lycklig som ett minitivoli.

Så vad lärde hon sig av detta då kanske ni undrar? Ingenting svarar jag för hon försöker leka upp Lyra nu också.
Blir bättre sen när lilla uttern är större så kan de börja leka och lära känna varandras lekstilar så kommer allt gå bra

Se så oskyldig hon ser ut? Såhär ser Lyra henne.

Såhär ser resten av världen henne =)

Kärlek

Dessa tre har redan bundit rätt starka band till varandra.

Jakthunden

Peaks har fällt sitt första byte. Det var med blandade känslor som jag fick se offret hon hade hittat - en fjäder.
Jag begravde den stackars fjädern i soptunnan och tänkte på den en liten stund. Peaks var mycket stolt och glad.

Är det värt det?

Gah jag blir galen av alla dessa koppelpromenader! Jag och Lyra har inte samma syn på hur en koppelpromenad skall framföras. Min är att man kan faktiskt lyssna på sin matte som snart sliter sitt hår efter ha försökt allt för att hunden ska förstå att hon inte behöver gå hela kopplets längd, utan kan gå vid sidan om en. Det går endast när det är ett aktivt kommando. Det vill säga om jag säger åt henne och hon gör det och väntar på belöning. Och javisst kan jag hålla på så men jag är ingen godisautomat. Och det går inte att varje promenad mata med godis hela tiden och belöna. Jag försöker belöna utan att ge godis och med rösten ge beröm - men då går hon fram i kopplet direkt efter.
Jag har prövat hur många olika metoder som helst, inget funkar. Jag kanske är gnällig? Hon går ju inte och tokdrar, men går längst ut i kopplet - oavsett hur långt eller kort det är.
Hon gör däremot oftast inte såhär när hon är trött efter en härlig skogspromenad efter att ha varit lös - vilket hon inte får vara nu.

Ska jag helt enkelt lära mig själv att hon är såhär bara? Att hon kommer att gå längst ut i kopplet, även fast hon inte drar? För jag börjar känna att det börjar verkligen att gå ut över vår relation det här. Och jag kan absolut erkänna att jag blir ju mer och mer arg när hon inte lyssnar och blir ju så himla frustrerad.
Ska jag lära mig själv att JAG kanske ska sluta vara lika envis som en viss annan vithårig dam? Att jag helt enkelt får ge mig på den här punkten för det inte är värt att "bråka" om det mer?
Är det kanske sjysstare att bara ge mig? För ingen vill ju ha en konflikt med sin hund som gör båda frustrerade.
Vad ska vi ta oss till? Är det värt att kämpa i denna sak eller ska jag "ge upp"?

Jag vet ju att dessa koppelpromenader inte varar för evigt och det är ju nu i vilan vi måste hålla på dem så hårt. Det blir ju bättre sen och hon är ju så himla jäkla fantastiskt duktig när hon är lös så jag vill ju egentligen inte ha henne i koppel alls om jag fick välja.
Men nu är det såhär.. och vi får inte komma till Strömsholms först i slutet på november. Det kändes inte direkt upplyftande att få reda på att det var så långt fram.

Jag måste hitta saker som tröttar ut henne! Kom med tips! Jag har fått lite blackout gällande vad vi ska göra när hon inte får göra saker som påfrestar knät eller gå lös.
Hon känns inte alls som samma glada hund längre utan verkar bli mer och mer deppig.. blir så ledsen av att se henne såhär.

Klubben

Igår efter jobbet åkte jag iväg för att möta upp några vänner på ssbk. Tanken var att jag skulle lägga ett kort ängsspår till Lyra och ett litet valpspår till Peaks. När vi väl kom dit och alla hade dött lite av hur söt och liten Peaks var så kände jag att jag inte var så pepp på spår. Jag tog ut Lyra och körde bara lite ff utan halterna och hela (ironi) tre ställanden för att skona knät. Lyra hade inget go alls och småkikade efter Peaks då och då. De andra sa att det syns på henne att det inte står rätt till med knät.. Tråkigt men inget jag eller dem inte visste om och vilan fortsätter.
Ska ringa veterinären i morgon och fråga om hon verkligen har skickat remissen. Jag kände däremot trots brist på go att Lyra tyckte om det, hon gillade att vara på klubben och vara på planen.
Efter så tog jag ut Peaks på lite inkallningsövningar och hon är ju bara för söt. Hon kutar för glatta livet och är just SUPERGLAD när hon kommer springande.

De andra tränade på på och jag kände att jag behövde göra något annat med Lyra för att hon inte skulle deppa ihop så vi tog en liten skogspromenad. Vi gick upp i skogen mellan planerna och Lyra var jätteglad och trodde att vi skulle upp och träna på den planen istället. Men jag fortsatte vidare i skogen med dem båda och hon kändes glad över det också.

Väl hemma så var det däremot stor skillnad på Lyra, hon var verkligen jätteglad och jag märkte stor skillnad på henne än "vanligt". Med vanligt menar jag hur hon har varit senaste tiden. Hon har liksom känts.. låg. Nu var hon jätteglad och flamsa runt som hon brukar göra när allt är frid och fröjd så jag tror att hon var mycket nöjd över dagen trots allt.
Jag måste se till och träna med henne övningar som hon kan göra utan att det påfrestar knät så hon inte deppar ihop här hemma. Vi kommer säkert på en hel del men kom gärna med tips på saker att göra som inte är påfrestande för knät.

Peaks var mycket nöjd med dagen och hade ju fått massor med uppmärksamhet. Hon är ju bara för himla go.

Här ska hon sitta många gånger till i sitt liv :)

Saknar träningen

Det känns så konstigt att inte träna med Lyra. Det känns liksom.. tomt? Även om jag har en valp här hemma (och tre katter varav en kattunge) så känns det ändå tomt.
Något saknas helt enkelt, och det är träningen. Visst kan jag träna lite enkla och roliga övningar med Peaks, men jag vill helst att vardagslydnaden har börjat komma igång innan man börjar träna med annat. Som t.e.x att man får inte jaga katterna =)
Lyra känns i alla fall inte sämre, om det ska luta åt något håll så är det väl åt det bättre håller, men det är bara en liten lutning.
Vet inte om jag inbillar mig men hon ser inte ut att vara lika stel längre och ser inte ut att ha ont på samma sätt som hon gjorde för två veckor sen. Borde ju inte vara helt omöjligt att vilan, koppelpromenaderna och antiinflammatoriska gör sitt.
Jag kan inte låta bli att tänka tanken att "blir det någonsin träning igen?".
Som det känns nu så kanske jag skulle våga mig på ett kortare ängsspår. Hon tågar ju på så hårt i skogen och jag tror inte alls att det dragläget är bra för henne, så jag fortsätter att vila henne istället.
Hellre ha tråkigt och vila än att chansa och få vila lika länge + mer om det inte går bra?
Har inte fått den där j*vla remissen heller.. Om den inte kommit till slutet i veckan så slår jag veterinären en signal och frågar vad som händer.

Peaks har börjar lära sig sitt och rumsrensheten går framåt, idag har hon bara kissat inne en gång, och bajsat inne en gång - alltid något =)
Det går bättre än förväntat på jobbet och hon har börjat förstå att jag inte kommer att gå till köket för hon piper (som är precis bredvid där jag står men hon ser mig inte) och tjoar. Hon och Lyra får sitta i köket lite såhär mer i början så hon även får sin sömn. Inte lika lätt ute i butiken när alla vill hälsa på både henne och Lyra. Sen är det ju bara bra att träna henne redan från början att man kanske är själv en liten stund. Jag går ju fram och tillbaka framför öppningen där de är hela tiden så hon lär sig ju att jag inte har lämnat henne för gott=)
Kalla men hemsk, men jag tycker det är lite roligt när de är sådär dramatiska och börjar pipa direkt när man går, för att sedan 1 min senare lägga sig och sova. Nu piper hon ju inte varje gång jag går därifrån heller utan då och då. Sitter ju inne med dem i omgångar hela tiden och går ju ut med Peaks så hon får göra sitt. Så det är i princip som att vara hemma men att hon bara skulle ha fått vara i vardagsrummet och jag var i köket.

Ska bli kul sen om ett tag när hon har börjat förstå hur allt funkar här hemma och alla har hittat sina roller så kanske vi kan träna på lite ingångar=)
Hon är ju VÄLDIGT matglad så det kommer nog vara rätt tacksamt att träna med henne. Hon är väldigt följsam och lyhörd. En blivande stjärna - helt klart!

Fullt upp

Valphämtningen gick bra och Peaks var jätteduktig i bilen. Dagarna går och man lär känna varandra lite mer och mer för varje dag. Hon är en riktigt glad liten rackare och Lyra älskar henne <3
Katterna däremot är inte lika roade. Hon jagar dem och jag försöker lära henne att det är en mycket dålig idé och så gör man faktiskt inte i vårt hem. Snart så kommer hon säkert börja förstå husreglerna också=)
Hon har börjat lära sig sitt redan och är mycket söt när hon sitter där och stirrar glatt på en och längtar efter godis. Hon älskar mat och är inte den som missar något i första taget när det kommer till mat=)

Over n out

Peaks

Här är skönheten: Peaks! Vet nu vilken valp som är min och denna sötnos kommer hem till mig på fredag =) 

Hur söt kan man vara?

Inget nytt..

Nej inget nytt här inte. Har inte fått hem remissen ännu (kan vara för det nog blir lite strul med posten nu när jag flyttade så plötsligt). Lyra är inte bättre... hon kan i vilket fall fortfarande äta antiinflammatorisk utan några problem.
Men herregud vad det känns konstigt att inte träna med sin hund?! Man kan liksom inte ana hur mycket underbar, glad, upplyftande energi vi båda får av det.
Nu så har jag istället en hund som går i vägen och står i vägen hela tiden =). En som undrar varför hon bara går i koppel, har hon gjort något fel? Varför tränar vi inte? Matte, vad är fel? Kan jag göra något för dig? Ska jag stå här precis där du står så kanske allt blir bra?

Huset trivs vi bra i alla fall och katterna trivs också. Har fortfarande massor att packa upp men idag kan man "tada"! gå rakt genom huset utan att snubbla på saker.

Koppel it is..

Ja jag, eller vi var ju hos veterinären igår. Hon såg direkt när hon kom in i rummet att det inte stod helt rätt till med Lyras bakben. Hon gjorde en noggrann undersökning och kände och klämde igenom henne. Hon rykte till ordentligt när hon gjorde något test för korsbandet/menisken.
Hon tror att med största sannolikhet kan det vara något med korsbandet eller att det är artros mellan i knät som man inte såg på röntgen i våras.
Hon har remitterat oss till Strömsholms för vidare utredning och tills dess ska hon äta antiinflammatoriskt och får bara gå i koppel..
Igår efter besöket kände jag mig inte så ledsen eller berörd men idag känns det inte lika bra. Jag är verkligen orolig för att det kan visa sig vara något som gör att de vill operera henne? Tänk om korsbandet behöver bytas? Koppelpromenader i 4 månader är inget jag skulle se fram emot. Jag skulle inte heller se fram emot att söva henne alls. Hon har ett litet blåsljud (som hon inte själv är det minsta berörd av) och det är inte helt optimalt vid sövning.
Veterinären sa att däremot så kan det vara så att det räcker med vila, medicin ett tag och ett sjukgymnastik/rehabprogram. Men man måste ju först ta reda på mer exakt vad det är.

Lyra fick sin första tablett antiinflammatoriskt igår och hon har inte reagerat negativt på den hittills. Hoppas på att hon inte gör det heller och börjar kräkas eller nåt så hon inte kan äta den. Peppar peppar..
Jag vet att man inte ska förstora allt och tänka det värsta om allt men ibland är det svårt. Och det är ju bara att gilla läget om det visar sig vara något mer allvarligt knas. Och det är bara att acceptera koppelpromenaderna och lägga om sin rutin på morgonen. Är ju rätt passande att ändra det nu eftersom jag flyttar in i nya huset i morgon. Ska försöka lägga upp en ny rutin på en gång gällande morgonpromenaden som blir i koppel istället för lös i skogen.
Jag är inte så orolig men så börjar ju alla tankar snurra och så börjas det... Jag tänker för mycket!! Herregud om ni hade en aning om hur många tankar som går genom mitt huvud på 5 min.. och nu menar jag inte just med Lyra utan i normalläge. Och nu när man har ännu mera och tänka på så blir det bara värre.

Men som en god vän sa "Det går oftast bra och Lyra blir inte gladare för att du målar fan på väggen. Njut istället av lite stillsamt gos."

Kloka ord.

Blev lite tokigt här nyss. Lyra somnade till såhär.. <3

 

Update

Då Lyra fick problem med stelhet i förra veckan också efter att vi tränat lite så bestämde jag mig för att boka en tid hos veterinären. Jag upplever att hon ser lite sne ut? Jag vet inte om det bara är jag som ser det för jag vet att något är knas, eller om hon faktiskt är det.
Så vi fick en tid idag på eftermiddagen hos en på Värmdö Djurklinik som har har inriktning mot hältor och rörelsestörningar.
Vill inte gå runt och vara orolig och det kanske faktiskt blir värre bara för jag inte går och kollar upp det. Det kan ju vara något muskelrelaterat eller ja något annat.. Kanske blir något inflammatoriskt och mera vila.
Jag har ju som sagt avbokat appelltävlingen nästa helg pga detta och det var lika bra det, Lyra började löpa nu på morgonen. Får väl säga att tävlingssäsongen är slut för i år - nya tag nästa år!
Håll tummarna nu för att det inte är något allvarligt med knät..

Svansen ska vara där...

Lyra har tyvärr slagit i svansen så hon har börjat blöda flera dagar i rad nu. Hon har till och med en liten bula på svansen.. Hon har slagit i den förut och fått en liten buckla och tappade lite av pälsen på svanstoppen.  Det är när hon blir glad och ska hälsa på kunderna som hon viftar helt galet mycket.
Jag har försökt klä in vassa kanter och sätt skydd på svansen så det inte ska bli värre.
Genom alla år med alla galna svansviftare man har haft så har jag faktiskt aldrig haft någon som slagit så de börjat blöda.

Jag blir orolig.. Min största fasa är att hon ska ha slagit i den "en gång för mycket" nu. Tänk om de skulle behöva kupera? Vet att svansar kan ha lite problem med just läka bra. Jag är så jäkla emot kuperad svans så det skulle vara jättejobbigt om det skulle bli så. Även om det såklart då skulle vara av medicinska skäl. Den som ser henne kommer inte tänka de, de kommer tänka "kuperad".
Hon hade lite ont i toppen av svansen igår och jag försöker säga åt kunder att inte stojja upp henne så mycket pga svansen.
Ett samtalsämne som kommer upp 8/10 gånger av kunder som kommer in när de ser min boxer är just kupering av svans och öron. Och så säger många "ja men det var väl för de slog sönder dem?". Jag brukar svara rakt ut "skitsnack, det är fåfänga".
Men hur vanligt är det egentligen att hundar har fått kapa svansen för de slagit i dem? Känner du själv någon som behövt göra det?
Jag känner faktiskt ingen som jag kan komma på som har behövt göra just detta.
Självklart är ju Lyras hälsa det viktigaste av allt och jag hoppas hon ska bli bra i svansen och inte behöva slå upp så hon börjar blöda mer. Skulle verkligen bli ledsen om det inte skulle bli så.. och det är ju aldrig roligt om hon nu skulle ha ont heller..

Försök till tillfälligt skydd, satt inte kvar så länge.

Mest för att skydda huden där hon slagit upp två dagar i rad.

Sötunge

MT!

Idag kom beskedet - vi får en plats på mt:t den 29:e oktober! Fan vad glad jag blev=)
Känns extra bra eftersom jag redan lovat att vara med och hjälpa till med mat och papper den dagen, skulle vara sjukt trist om man inte ens skulle gå mt:t själv när man hade anmält sig till det.
Så ja detta är ju helt klart några bra dagar som har passerat senaste tiden. Både hittat ett bra hus, fått det till ett otroligt bra pris och kommit med på MT!
Och dagarna tickar iväg och det är bara några veckor kvar till jag ska hämta hem valpen. Hon har redan fått ett namn, innan jag ens vet vilken jag kommer att få. Min lilla tös kommer att få heta "Peaks".
Nedräkningen har börjat!

Husägare!

Nu är det klart - jag har hus! Eller ja den 1:a oktober är det mitt, men vi skrev papper idag!
Ska blir så j*vla skönt att få ha ett eget hus så det går inte att förklara.

Nu blir det till att packa igen för snart bär det av!

Vi åkte förbi huset på vägen hem så även Lyra kunde få se det =) 

Husjakt & knäont

Jag har bytt all hundträning mot husjakt och allt runt omkring det känns det som. Ett av husen jag kollade på i måndags har jag faktiskt lagt bud på! Tror att jag kommer att få slutbesked idag om säljarna tar mitt bud. Skulle vara helt okej att flytta till ett hus med en tomt på 3500kvm, skogen utanför huset och gångavstånd till bad.
Vill och kan inte träna med Lyra just nu iallafall.. häromdagen gick jag en lååång koppelpromenad med en av hennes favoritboxervänner - mycket svårt att gå i koppel då tycker Lyra. Så hon gick och drog i kopplet hela tiden, kom på sig själv, gjorde en snabb vändning in till mig och om igen. Detta var inte bra för henne märkte jag på kvällen.. efter att ha vilat i flera timmar så haltade hon rejält på höger bak. Hon hade ont i knät stackarn.. så vila för henne nu. Hon var fortfarande lite stel igår men haltade inte direkt, men hade lite ont såg man. Idag verkar hon vara ännu mera på bättringsvägen.
Får se hur jag gör med appellen i okt. Kanske hoppar den om hon känns stel. Jag kommer ju inte träna några moment som är påfrestande på knät närmaste veckan det är säkert.
Har inte heller fått svar om vi kom med på MT:t som också är i oktober. Tydligen så blir det så att eftersom hon är vit, och inte kan få en titel så går de andra hundarna före henne - jävligt surt måste jag säga.
Hon har redan missat ett MT just pga den anledningen..

Efter stormen

Efter allt tävlande och allt intensivt tränande så bestämde jag mig efter appelltävlingen att ta det lugnt några veckor. Bara vara hund och matte, ingenting annat. Bara gå på skogspromenader, gå till stranden.. bara göra vanliga saker och njuta av att bara njuta.

Det blev lite intensivt känner jag såhär i efterhand med allt tävlande. Vad hände med alla lediga söndagar? Vad hände med att åka ut till mitt landställe? Till nästa sommar så ska jag nog ha ett lite annorlunda upplägg än i år. Även om jag har tyckte att det var jättekul att träna och tävla så måste man hinna med att bara ta det lugnt ibland också.Jag har en till tävling planerad i år, en till appell. Jag kände direkt att jag tyckte brukset var roligast och att jag ska satsa mer på det nästa år.
Jag jobbar ju 6 dagar i veckan så det vore ju rätt bra om man kan ta det lite lugnare och ibland tänka på sig själv och inte bara hundträning på helgen.
Så ikväll drar jag iväg på en "spakryssning"! Vi inleder kvällen med 60 min hot stone massage. Och dag två har vi inte bestämt ännu. Ska bli skönt att komma bort lite och pyssla om sig själv också.
Och på måndag ska jag iväg och kolla på ytterligare två hus som verkar intressanta. Det är egentligen lite längre upp på ön vad jag hade planerat men man vänjer sig ju. Huvudsaken är ju läget!

Over n out!

Valpar!

Idag var jag Rebecca och hälsade på min blivande valp. Vet inte vilken av de tre det blir ännu, men alla valparna i kullen är bedårande så det spelar ingen roll vilken tik det blir. Även om jag har en liten extra förkärlek för mörka bt's =)

Mamma Penny =)  Man får vara lite trött när man har hela 7 valpar att ta hand om.

Sötungar

Spår med hundsällskap

Idag efter jobbet så la jag ett ängsspår (4 pinnar) i högt gräs som senare gick vidare till kort kort gräs. Medan spårade vilade åkte jag och kikade på vart två hus låg som jag var intresserad av. Mina husplaner börjar bli lite mer aktuella nu och så snart jag hittar ett jag gillar så slår jag nog till.

När vi kom tillbaka så körde vi igång med fullt avstånd (10 m lina) på den delen det var väldigt högt gräs. Hon var lite tramsig i början och slog lite till vänster hela tiden men Lyra markerade och apporterade den första apporten jättefint. Vi fortsatte vidare och plötsligt ser jag hur det kommer en stor svart hund springande mot Lyra... Jag hinner inte göra så mycket då hon är 10 m bort och får bara hoppas på att den är snäll, för så länge den är snäll och inte gör något så är det inga problem. Det var "som tur var" en hanhund. Jag hör ägaren och ropar till dem att det får ropa in sin hund varpå han går emot och säger det klassiska (istället för att ropa på sin hund) "är det en tik?". Jag svarar att "ja, men det spelar ingen roll, vi håller på och går ett spår här så ta bort hunden". Han hämtar hunden eftersomd en inte lyssnar på honom. Det var även en kvinna med som hade en lite staffevalp på inte alls många månader som då istället springer fram.. och hon hämtar den.. Tycker det är rätt synd att man inte är mer rädd om sin valp än att låta den springa fram till främmande hundar på det viset. Jag styr om Lyra mot spåret och duktig som hon är så spårar hon vidare och fem sekunder senare kommer valpen springande rakt på henne.. igen.. och kvinnan kommer och hämtar hunden men säger ingenting.
Man kan ju tycka att man kan kläcka ur sig ett "ursäkta".
Åter igen riktar jag om Lyra som spårar vidare och Lyra markerar och apporterar bra igen. Vinkeln gick bra men lite struligt på bortre sträckan men apporterar och tar den också. Nästa vinkel gick bra och sen var det ut på det nyklippta gräset. Och då det var ett u-spår så hade vi ju typ omringat de två med hundarna som hade tänkt göra något på den kortklippta ängen, men Lyra spårar på med dem kanske 6 m ifrån och över ängen och tar slutapporten.

Ibland är man lite mer nöjd än andra gånger. Tycker det är helt fantastiskt att hon klarar av att samla sig efter det sprungit fram hundar till henne som hon gärna hade velat leka med - och spårar vidare. 

Ganska snygg..

..hund som är "månadens hund" denna månad=)
http://varmdobk.se/

Hundhelg

Lördagen började med att vi i ÖLO skulle hålla i den årliga officiella utställningen som just ÖLO brukar anordna=)
Så det var bara att gå upp tidigt och åka till Dobermannklubben i Täby och börja ordna allt. Några hade även varit där kvällen innan och satt upp tält med mera och jag håll mig hemma och bakade till cafeterian. Dagen bjöd på trevligt sällskap, trevliga hundar, skyfall och skratt.
Lyra tyckte det var fruktansvärt oförskämt av mig att åka till en klubb utan att hon fick träna.. så på vägen hem (hittade till slut hem då gps:en ramlade ner hela tiden så jag inte visste hur jag skulle åka) så kunde jag inte låta bli att stanna på Värmdö bk för att lägga ett kort spår och köra lite lydnad.
Spåret började på hårt underlag och gick över till äng och sen skog. Lyra hade lite problem i början då hon inte visste om vi hade börjat eller inte. Sen så gick hon bra och plockade alla 6 pinnar jag lagt ut.

På söndagen åkte jag iväg till Solvalla "Minnesutställningen" för att träffa uppfödaren som jag ska skaffa valp ifrån, och Rebecca som har Runa(har också hund från samma kennel). Så åter igen en dag med trevligt sällskap och trevliga hundar. Efter det så åkte jag och Rebecca till Solna-Sundbyberg bk och la varsitt spår. Och åter igen så är det någon som går i vårt spår precis när man ska gå och ta det, och det var på den bortre sträckan. Lyra började inge bra utan vittrade in Rebeccas spår från andra sidan av diket hela tiden och jag bröt efter en stund. Men envis som jag är hade jag tänkt att ta den sista sträckan för att den inte var förorenad och började gå den första sträckan med henne. Och väldigt omgående (efter chocken Lyra fick när jag nästan direkt tog av henne selen och kopplade om) så skärpte hon sig direkt och började ta rätt spår på första sträckan. Så jag kopplade på selen igen och hon tog första pinnen, kortsidan där det både var förorenat och en rottis som lekte inte alls långt ifrån trasslade hon till det lite men hittade apportpinnen även där, lite lite strul i vinkeln men fixade det också och tog slutapporten med!
Mycket nöjd matte=)

Får se hur det går på söndag på appellen jag har inga förväntningar alls utan vill mer få erfarenhet från appellen så man kan jobba vidare med bristerna.

Viljan är det inget fel på:)

Ibland så kan det vara lite svårt att hålla i saker och ting när man tränar..:) Men A for efford!!!

Som sagt

Så är Lyra ojämn i spårandet och i träningen. Körde ett kortare lydnadspass i morse men då kändes hon jättebra och hängde med och gjorde allt bra. Inget sätta sig före kommando på ställandet eller några större konstigheter. Kändes bra helt enkelt. Men det är något som är lite konstigt med henne, kan inte sätta ord för vad egentligen. Hon liksom passar på att vara stökig på väg till träningsplan/skog/efter.

Efter en helt galen dag på jobbet med massor med fakturor att räkna ut, kopiera och frankera, sena varor och massa färgblandningar så kom jag äntligen hem till lugnet.
Ja la ett till rätt kort spår till henne med 6 st apporter i spåret. Jag gömde under mossa och trampade ner de vanliga apporterna och slutapporten la jag intill massa andra pinnar.
Vi körde igång och hon tog alla apporter helt fantastiskt. Men hon har sådant jäkla tempo! Jag har ju kortat ner linan nu så hon ska få mindre yta att flacka på under ett tag och hon drar så sjukt mycket i linan så jag knappt kan hålla emot. Hon tycker att spår är det mest fantastiska som finns i hela världen och älskar det! Jag skulle ju vilja att hon trappade ner lite lite på tempot, men om hon markerar, tar och apporterar apporterna till mig utan att missa - ska jag försöka "dämpa ner" henne ändå? Lika fort som hon går ur spårkärnan så går hon in igen. Vet inte riktigt hur jag ska balansera det hela. Och hur ska jag egentligen få henne att gå långsammare?
Så idag har hon varit väldigt bra i träningen över lag, men känner fortfarande att något är lite konstigt med henne.

Tillägg..

.. från förra inlägget.
Gick ut nu på kvällen för att köra ett till pass på framförgåendet. Och tro på f*n, polletten har ramlat ner för oss båda hur vi ska göra och vi har gjort framsteg! Hon fortsätter nu att gå framåt och vänder sig inte mer än lite, men huvudet är framåt!
Kan inte beskriva med ord hur skönt det känns att äntligen ha gjort framsteg på framförgåendet. Det har varit en riktigt jobbig punkt just för att jag inte vetat hur jag ska lära henne. Nu har vi en riktigt bra utgångspunkt och jag ser ljuset!

Ojämn

Idag var jag iväg på värmdö bk och la spår och tränade lydnad med Lyra. Och hon var precis sådär störig som hon var innan tävlingen på södra som innan träningen nu.
Man får liksom inte in fokusen på henne och hon har så bråttom att skynda sig in på på planen och har inte alls tid med att lyssna.
Och envis som jag är låter jag henne inte "komma undan" med det utan stannar, backar, får ögonkontakt och om och om och om igen tills hon går in på planen med fokus.
Det känns lite som om det är löp på gång just för det känns som det är ofrivilligt från hennes sida att vara ofokuserad, hon själv försöker ju göra allt för att träna och vara till lags. Inte lätt att vara tik ibland=)

Har lagt fokus på brukset nu eftersom vi kom med (och jag bestämde mig för att visst starta i appellen) på tävlingen den 8:e
Så vi körde budföring, hinderhoppandet ala bruksstyle och lite framförgåendeträning.
Allt gick väl helt okej men hon strulade lite med budföringen. Några av gångerna så sprang hon glatt tillbaka till mig, några av gångerna började hon leta efter saker på marken och några av gångerna var hon klockren.
Framförgåendet går väl ja med miniminiministeg framåt - men åt rätt håll och det är det viktigaste.
Sen var det dags för spåret. Jag la ett u-spår med 4 pinnar i rätt högt gräs. Hon går ju rakt i spårkärnan men missade två apporter.. jag såg dem själv, hon gick rakt över dem. Hon hittar däremot nästan alltid slutpinnan och jag gissar på att det är hennes mål - hitta dit på snabbast tid.
Men ja, det var faktiskt jäkligt varmt ute och vi hade kört en del budföringar/lydnad innan så hon var ju inte direkt sval innan. Vätskade henne innan och även en gång under spåret just för det var så varmt.
Som sagt.. ojämn.
Väl hemma så la jag efter några timmar ett rätt kort spår fullproppat med pinnar och hon markerade första svagt och tänkte gå över den men jag ja tjoade till och kasta runt den åt henne så hon skulle tycka att det var sååå värt att ta dem.
Och hon markerade och tog alla sex pinnarna, lite slarv med femte som jag (fy) hjälpte henne lite med.
Häromdagen så lag jag ett rätt långt spår och då markerade hon och tog alla pinnarna så det går verkligen upp och ner .

Men mer spår och värdeövningar och ja allt man kan tänka sig så kommer det nog bli bättre.

Efter ett varmt spår så får man äta glass!

Lydnad på södra

Onsdagen bjöd på ännu en tävling och det kändes inte alls bra innan. Lyra hade dålig fokus, jag var lite små..seg, och ja kände att jag var lite orolig för hennes dagsform.
Vi fick startnummer 5 och det var dags för platsliggning, som hon ännu en gång fixade, en 10a. Tandvisningen 10a, och sen var det dags för linförigheten. Det var helt klart den bästa linförigheten hittills och hon hade så himla fin attityd, men konstigt nog (ja det tycker jag) fick vi bara en 6 1/2 poäng där.
Sen var det dags för läggandet - och hon ställer sig.. sen var det kört. Inkallningen gick bra som den brukar och på ställandet så satte hon sig innan jag sagt till. Sen var det apportering och hon gjorde en klockren apportering - tills domaren mycket högt och tydligt förklarade hur fel jag gjorde, jag gav henne med båda händerna och drog av så jag fick bara en 5a.. visste faktiskt inte att man inte fick det och jag har gjort så på andra tävlingar utan att de har sagt något.
Hopp över hinder - paradgrenen så gick jag runt, testledaren sa "kommandera" - Lyra hoppar över innan jag sagt ett ljud.
Helt ärligt, jag var så fruktansvärt besviken när jag gick av planen. Det var blandningen av att kritiken gjordes högt och tydligt under tävlingen och att det var massa småfel överallt som bara gjorde mig ledsen och ja.. besviken.
Som tur var så hade jag ett helt gäng med vänner vid sidan om planen som fick mig att komma tillbaka upp och försökte se det positiva. Hon såg jättetrevlig ut och hon låg kvar på platsen med mera.
Ibland så bara går det inte alls så som man hade tänkt sig. Och jag är så jäkla glad att jag lyckades plocka fram den där fina attityden under linförigheten som jag så letat efter på tävling.
Tack alla ni som var där och stöttade mig både innan och efter!

Måndagsledig

Nu när det har lugnat ner sig lite på jobbet så kommer jag låta Bianca jobba måndagarna när hon kan, och idag var en sådan dag! Hajar ni att jag jobbat 6 dagar i veckan sen april?? Ganska svårt att vila upp sig, träna hund, tänka på sig själv och städa och fixa annat på en dag ledig i veckan. Så på min extra lediga dag så åkte jag till södra även idag =)
Jag hämtade upp Rebecca med Runa på vägen och började med att lägga spår, Rebecca la ett L-format spår till oss och precis när vi skulle gå vårt spår så korsade ett par med sina fyra hundar överallt över spåret... Så Lyra tog inte spåret så bra alls..
La ett till kort rakt spår efter bara så att vi skulle få ett bra avslut efter, det gick bättre men jag mitt nöt gick ju såklart på fel på spåret och det blev inge bra i början, men slutade iallafall bra.

Vi åkte bort till klubben för att träna lite lydnad och det kändes väl sådär det med. Platsen funkade bra, fast jag körde ju mest olika avstånd, gick fram och tillbaka, och testa att springa ifrån henne och låta henne ligga när Runa och Rebecca träna intill. Hon låg kvar.
Linförigheten kändes inte heller på topp men ja det var rätt varmt och blablabla ursäkter hit och dit, vi måste jobba jobba jobba jobba på fokusen. Hon samlade sig dock efter ett tag och det gick avsevärt mycket bättre än i början.
Rebecca har ju en bt från samma kennel som jag kommer att få hem min valp ifrån så det var lite extra kul att träffa dem idag och låta dem leka. Lyra är mycket förtjust i lilla Runa och hon vill mer än gärna ha en alldeles egen bt!

Gällande appellen i september så funderar jag på avboka den. Vi kommer aldrig hinna framförgåendet och allt annat. Känns som det bara bygger upp en onödig stress på oss som vi inte behöver. Spårandet känns inte ultimat ännu, måste hinna spåra massor på äng innan. Och jag vill helst inte starta i appellen och hoppa över något moment.

(Bild från Rebecca)

Fina Runa & Lyra! (Bild från Rebecca)

Härlig helg

I fredags så föddes min kommande valp! Nu är allt säkert att jag kommer att få hem en liten borderterriertik om två månader! Väntan innan man får reda på hur många tikar det blir är ju bara för jobbig, man vill liksom inte hoppas för mycket. Tidigare när de hade gjort ultraljud så visade sig bara 4 valpar, men kennelägaren var helt säker på att det var flera än så. Så fredags natt så ploppade det ut hela 7 stycken valpar! Nu är det bara att vänta och vänta så man får komma och hälsa på dem. Det blev tre tikar och en ska ut på foder så jag kommer att ha två stycken att välja på.

Lördagen spenderades i lugnets tecken med en vän hemma hos mig med gott käk och mycket snack och kel med kattungen.

Söndagen så åkte jag in till Södra för att möta upp Linn för att lägga spår och träna lydnad. Det blåste rätt mycket så det blev en hel del flackande från Lyra. Hon tog första apporten, hade lite problem med första vinkeln, missade de två pinnarna på andra sträckan, tog upp mitt luftspår på ängen bredvid på sista sträckan (Linn hade lagt vårt spår) men sen gick hon bra sista biten och hittade slutpinnen också.

Alltså hon markerar ju apporterna hon hittar som en ren dröm! Hon markerar dem bra tar upp och apporterar direkt till mig utan att tugga sönder dem. Men ja, hon missade ju två pinnar och det är ingen dröm=) 

Vi får ju lägga i en högre växel med spåret bara och spåra mera så kommer det gå som vanligt igen.

Efter spåren så drog vi bort till planen och körde platsliggning med mera. Och ÄNTLIGEN så ramlade polletten ner för Lyra gällande hopp över hinder bruks-style igen. Hon hade liksom glömt bort hur man gjorde när man hoppar ifrån matte, inte till matte i början. Så det känns ju skönt:P 

Onsdag så är det tävling igen, på södra så då får vi hoppas allt går bra och platsen sitter denna gång också. 

Valparna! De tre till vänster är tikar. (Nicole Hendersons bild)

Lyra flyyyyyyyyyyger över (Linn har tagit bilden)

Även Vita flyger <3

Tiggaren

Fullt upp!

Just nu känner jag att tiden inte riktigt räcker till. Jag menar inte att det måste vara något negativ eller så men det blir lite fullt upp med nya kattungen, träning, jobbet och planerande inför hösten.
Katterna funkar än så länge bra ihop men jag börjar känna att nu när Cooper är mer hemmastadd och springer runt helt hysteriskt (ja jag gillar det faktiskt!) så börjar det bli viss irritation från Staley. Staley vill leka med henne, det vill inte hon och hon fräser, han blir stött. Lyra vill också leka, hon fräser, Lyra blir glad. Så man får ju hela tiden kolla dem så det inte blir några kattklor i ögonen.

Träningen då? Ja jag har ju tävling igen den 21:a och måste fortsätta nöta på platsen och linförigheten, tränar så ofta jag kan, men inte så ofta som jag vill. Jag måste ju även lägga tid på framförgåendet som jag inte kommer vidare med just nu. Har fastnat och måste byta teknik. Hoppas att jag ska hinna med allt innan appellen i september. Så nu måste jag få in appelllydnaden också. Spåret måste jag också hinna med, vi har ju faktiskt inte spårat så mycket på senaste tiden och det är inte helt optimalt - alls!.
Och av någon anledning så blir det alltid regn så fort jag ens tänker på att träffas för att spåra, eller spåra själv.
Inte för jag har något emot att det regnar och jag har spårat i regn men det vore ju kul om man inte behövde göra det varje gång.
Och just nu är även bilen inne på lagning som går på många många tusen kronor och jag hoppas aatt jag får hem den idag som "lovat".
Annars så spricker även dagens planer om spår. Jag vill ju helst lägga så mycket ängsspår som möjligt nu istället för skogsspår. 
I morgon blir det även ett besök hos veterinären för Lyra då hon har något svampaktigt/hudklåda/problem mellan tårna som inte ser bra ut alls. Får se vad de säger..
Fullt ös medvetslöst!

Världens sötaste Cooper!

Agent Cooper

Berättade jag att jag var och hälsade på en katt på ett katthem? Den bara råkade vara en kattunge som var helt underbar(som alla kattungar)!. Jag hade inte tänkt skaffa en till katt då jag redan har två. Men när de från jourhemmet kom in och frågade mig på jobbet om jag ville vara jourmatte åt henne så visste jag hur det skulle sluta sekunden jag såg henne.
Så idag ska jag alltså hämta hem nya tillskottet, (Agent) "Cooper". De trodde att det var en kille från början och det trodde även jag så namnet är ju egentligen tänkt till en pojkkatt. Men det var ju samma sak med Zakk när hon var liten, vi trodde det var en han (dumt ovetande om att katter med den täckningen inte kan vara en han) men vi ville inte ändra namn.
Och ja.. jag vet.. 3 katter.. snart 2 hundar.. men bor man i hus är det en helt annat grej än när man bor i lägenhet.

Cooper är den aktivaste i kullen och den som är mest orädd, hon är framåt och är lite kaxig - och de egenskaperna kommer göra att hon passar in här alldeles perfekt!

Inte kan man motstå denna söta tjej? 

Externbelöning

På kvällen efter tävlingen så ramlade plötsligt polletten ner gällande externbelöning. Jag har inte kunnat se nyttan kontra Lyras attityd som en vinst förut. Hon blir mer som en krälande schäfer och ser supertråkig ut.

Jag har inte kunnat bli övertalad av andra hur bra det är för jag är envis och tyckte inte det var bra med externbelöning till Lyra.

Men jag tror absolut nu att det är en stor stor hjälp i linförigheten för oss, att jag inte har belöningen på mig varje gång och att uthålligheten går bättre. 

Ja jag har ju såklart kört externbelöning i vardagen och lite på träningen men har inte gått in för det. Så redan på söndagskväll  så testade jag och köra lite externbelöning med Lyra. Började bara med ingångar och två steg framåt, och det går bra. Körde ett till pass på morgonen på ängen och det går bara bättre och bättre, hon håller fokusen och allt. Hon ser mindre och mindre ut som en krypande schäfer och börjar haja mer och mer.

Så nu har Lyra fått en alldeles egen belöningsburk som jag ska använda mig av, vi ska springa dit ihop och så ska vi öppna den tillsammans. Och det kommer vara olika belöningar i den så hon inte vet vad för spännande det blir.

Jag tror absolut detta kommer hjälpa oss på tävling. Hon tappar ju som fokus på linförigheten rätt mycket då hon "vet" att jag inte kommer belöna henne, tror jag. Så rutiner, ritualer med mera kommer göra att vi kommer att bli bättre!

Till nästa tävling känner jag att vi kommer ha lite bättre balans mellan momenten och vi kommer hinna träna på alla, sista blev ju som sagt tokträning på platsen innan. Jag måste även börja träna inför appellen nu!

159,5

Idag var det dags för tävling igen. Jag gick upp olidligt tidigt och begav mig till Södertälje bk.
Veckan som har gått så har jag lagt masssor med tid och träning på platsliggningen och nu var det alltså dags.

Och tamme f*n, nu låg hon kvar! Jag vill säkra upp det hela och gjorde ett dk med handen när vi lämnade hundarna och fick 1 poängs avdrag för detta, men helt klart värt det.
Jag var sååå nervös! Och plötsligt sa det "återgå till hundarna", lyckan var total! Jag var nog lyckligare i det ögonblicket än när jag fick körkortet.
Men denna glädje fick mig ur fokus och linförigheten gick inte alls bra. När läggandet kom så glömde jag plötsligt bort om det var ställande eller läggande vi körde och hasplade som tur var ur mig rätt ord när jag kom på det, gjorde ett alldeles för tydligt dubbelkommando på det också.
Jag var inte mitt bästa och gjorde inte mitt jobb som jag skulle. De övriga momenten kändes helt okej förutom ett förvånande tjuvsättande av Lyra när jag kom tillbaka från ställandet.
Vi slutade på retsamma 159,5 poäng, kan ni haja?? 1/2 ynka poäng från 1:a-pris!!
Jag kom 4a av 10 ekipage och var supernöjd, även om jag själv kände att min fokus var dåligt så var poängen inte alls dåliga.
Duktiga hund!

Men det viktigaste och det bästa var ju att hon faktiskt låg kvar idag! Det var den största vinsten av allt.
En halv ynka poäng, visst får jag äta chips och onyttigheter resten av kvällen nu för det??

Utöver detta så var det en skön dag med gassande sol och Joplin, Lyras kusin var också på plats för att inta utställningsringen

Poäng:
Platsliggning 9
Tandvisning 10
Linförighet 5,5
Läggande 7
Inkallande 10
Ställande 8
Apportering 8,5 (Jag "monterade in den i munnen som de så fint beskrev det:P)
Hopp över hinder 9
Helhet 7

Hopp över hinder

Med alldeles för många brädor.. 

Gulle

Blyhunden

Körde en till platsliggning efter jobbet - i ösregnet med Lyra.
Hon ligger där, glatt, villigt, stilla, tung som bly och rör sig knappt. Körde i 2 1/2 min med tokbelöning efter.
Duktiga blyhunden som ligger stilla.
Som present fick hon även en ny "filt" till sin säng, mycket fin måste jag säga, eller vad tycker ni? Jag känner verkligen att jag var fullt seriös när jag tog hem den. Den såg ut att behöva krama ett vitt rynkmonster!

Ser ni vad fint de håller handen?

Och där ligger hon i ösregnet.