Ny bloggsida!

Då det verkar vara en hel del problem för folk att kommentera via blogger så har jag bestämt att flytta över bloggen till wordpress och hoppas att det ska fungera bättre.

Nya namnet på bloggen är "bruksnosar" Och adressen är http://bruksnosar.wordpress.com/

Facit?

När jag började träna lydnad med Lyra (det var inte först hon var lite över 1,5 år) så kunde jag inget om lydnad. Jag lärde mig av mina vänner, massa artiklar på nätet och gick på kurs i tävlingslydnad.

Ju mer tiden gick ju mer lärde jag mig. Men på tanke på att jag inte kunde nånting från början och gjorde massor med fel för jag just inte visste, så har jag fått lägga minst lika mycket tid på att rätta till dem "felen"

Nu när jag har "facit" i hand så är jag av någon anledning jättenojjig för att lära in "fel" med Peaks. 

Extra orolig är jag väl för jag inte vet om det kommer att bli någon mer intensiv träning med Lyra på tanke på knäet. 

Jag har och hade ju stora planer för Peaks redan innan hon kom hem till mig och det kliar i hela kroppen för jag vill börja träna med henne. Men jag ska ha tålamod och vänta =) 

Visst vissa saker kan jag ju börja med, och kontaktövningar kan man ju börja med samma dag som de kommer hem.

Men inne i träningshjärtat så känner jag mig orolig för att börja med saker och ting för att jag ska göra något tokigt. Och sen så tänker jag "spela roll, det är ju bara att göra om" Och ja det är ju en terrier jag ska träna och jag anser ju att de är en smula lättare än en boxer :P

Hur tänkte ni när ni skaffade hund nummer två? Tänker jag för mycket eller kanske blir man lite kontrollfreak när man "vet" hur saker och ting ska se ut, eller ska de se ut så? 

Vilka moment började ni med ni som började träna redan från valp? Och ja jag har inte tänkt att hon ska köra ett komplett lydnadspass utan mer "vad är bäst" att börja med?

Även om jag nu skulle göra något tokigt så kommer vi ju ha roligt på vägen och det är ju det som är charmen med träning. Och det finns ju egentligen aldrig ett facit då alla hundar är olika.

Sover gott =)

Valpspår!

Idag skedde det, Peaks tog sitt första lilla valpsspår! Jag har jobbat mycket med henne sista dagarna för att bygga upp större föremålsintresse än innan. Visst hon älskar ju att leka med sin leksaker, men det var inte så att hon letade efter dem om de försvann. Så jag gjorde massa "gömmaövningar" på jobbet och har jobbat vidare på att hon ska börja använda näsan. Hennes nos är nämligen alldeles utomordentlig på att hitta saker, det vet jag för hon hittar världens minsta smulor med mat med den =)

Så idag så gick jag ner på gräsmattan och började träna lite med Peaks medan Lyra fick sitta intill i bilen. Jag började med att bygga upp värdet på en leksak så att hon tyckte den var toppen. Sen så började jag gömma den i en lövhög framför henne så hon fick leta fram den. I början så kopplar hon inte på nosen alls men så efter en stund så börjar hon nosa och hittar den jättebra. Sen så började jag sätta henne bakom mig så hon inte såg vart i högen jag gömde den, och sen sa "sök". Hon började leta mer och mer för varje gång och var superduktig!
Sen så tänkte jag att "nu jäklar chansar vi, hon kanske kan testa ett litet spår". Så jag satte henne i bilen, viftade med leksaken framför rutan, gick kanske 4- 5 meter och gömde den lite bakom ett träd, under lite gräs. Tog ut henne och till min förvåning så började hon spåra direkt! Hon tappade spåret efter någon meter, jag väntade ut henne sen så gick hon tillbaka och spårade igen och hittade leksaken!

Tycker verkligen det är SUPERDUKTIGT av en valp på strax över 13 veckor att klara det=). Mycket stolt matte. Sen så gjorde jag om samma sak igen och hon tog spåret först, sen sprang hon iväg och sprang runt spåret och tog leksaken på vittring, fast från andra hållet.
Sen så tog jag ut Lyra och tränade lite ff med henne. Körde mest position och attityd. Inga halter och inga helt om åt vänster. Hon var supertaggad och det är inte så konstigt på tanke på hur svältfödd hon är på träning just nu när vi väntar på att få komma till Strömsholms.
Men det värmer ju mattehjärtat rätt mycket att få kunna träna lite med dem båda idag.

Hyllning till min bästa hjärtevän

Staley är något utöver det vanliga. Jag tycker om han så mycket så det gör ont och han är så himla underbar.

Han är one of a kind, fantastisk på alla sätt och vis och han är en stor del av mitt liv.

Idag så var jag iväg och gjorde något jag hade tänkt att göra för 9 år sedan - hylla honom. Så jag åkte iväg till min vän som är tatuerare på True Tatto (där jag gjort alla mina tatueringar) och gjorde det. Han fick ta plats på skuldran, på den sidan som Nadas tassar finns. 

Efter alla skador på senaste tiden så insåg att jag vill göra detta medan han är med här på jordelivet - inte efter.

Så lite över två timmar senare så kom vi en bra bit på vägen. Den inte klar, den ska ha färg och så ska man se tassarna och en del av korgen han ligger på. Annars så hajar inte många varför han är upp och ner.

Ett av Staleys kännetecken är just att han väldigt ofta ligger på rygg, så därför så valde jag att ta en av dessa bilder.

Inte klar, men en god bit på vägen

Bilden som vi utgick från.

Ett litet smakprov av hur det kan se ut: