Om mig och Hundar

Det hela började med en Newfoundland vid namn Bamse. Då jag var väldigt liten då vi hade honom så finns endast svaga minnen kvar av ”lilla” bamse. Jag måste upplevt honom som en stor björn när jag var så där liten.
Efter honom så kom den första flatten in i våra liv ”Robin” (Bramatha Copper Najinsky), en brun flatcoated retriever.  Inget slår den eviga glädjen och energin hos en flat!

Sen när jag var fyra år gammal (1987) kom den hund som skulle betyda himmel och jord in i mitt liv:
 ”Winnie”(Crown foresters Jewel In Crown). Winnie var en svart flatcoated.  Hon var min allra bästa vän som var med mig i nästan tolv år.  Det är lite fantastiskt när man är liten när man inte vet vad som är rätt fel, logiskt eller inte. Jag minns än idag att vi kommunicerade med varandra precis som det vore vilken kamrat som helst. Det kändes alltid som hon förstod allt. Winnie hängde med på alla mina upptåg, allt från att gå ut och bygga kojor till att rymma hemifrån. Jag minns så många fantastiska minnen från denna hund som jag alltid kommer att bära med mig.  Hunden är människans bästa vän!  
Winnie var även den hund som min mamma tog sin första flatkull med. Under kennelnamnet ”Va’Vått”
Lucas var nästa flat i ledet, en svart stor ståtlig hane. (Luficer Of Bramatha)
Under årens gång kom det nya hundar in i våra liv. Saffran (brun flat), Hassel(High Hopes Chocholate Promise)(brun flat), Grynna(brun flat) , Tossica(svart flat),Kobbe (border terrier), Dåra (borzoi) Dåra var verkligen en upplevelse att lära känna. Magnifik, vänlig och kärleksfull hund.  Alltid lika roligt när en extremt stor hund anser att det är så små att de kan ligga i knät:)
Sen kom även Brusa, en border terrier. Jag har än idag lite svårt att prata om Brusa som tyvärr bara fick fem år med oss, hon omkom i en bilolycka. Men dessa fem år var hon ett underbart sällskap! Jag saknar dig lilla hjärtat..
En border terrier är som en stor hund i en liten hunds kropp. 
Sen kom den andra hunden in i mitt liv som blev min trogna följeslagare ”Nada”(Esteem Inga Ölstop) 19990905-20090421
Nada var Winnies barnbarn och var även hon en svart flat. Nada gick tyvärr bort 2009 men jag fick nästan tio år med henne. Och med henne fick jag även den obeskrivliga kontakten som jag tidigare.
Med Nada behövde man knappt använda ord för att hon skulle göra en del saker, hon tittade på en, och förstod. Hon är klart den mest tillgivna, gladaste, lydigaste hund jag någonsin har haft.  Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, och jag hoppas alla människor ska få uppleva den kontakten med en hund.  Nada fick varje person att smälta direkt, charmade in sig och var omtyckt av allt och alla. Saknaden av Nada & Winnie kommer alltid vara stor, och jag är så glad över att jag fick så många fina år med dem båda.  
Nada gick tyvärr bort väldigt hastigt, ena dagen frisk - nästa dag sjukt utan något hopp.
När tiden väl var mogen för en ny hund så bestämde jag mig för att det var dags för en ny ras. Jag ville ha samma glädje, energi men snäppet ”tuffare” .  Då mitt intresse för jakt inte är speciellt stort, och det har varit min mor som ”skött den delen” med hundarna så bestämde jag mig för en bruksras – en Boxer.
När jag väl bestämt mig för en boxer så börjande letandet efter rätt kennel, ett jobb som kändes oändligt. Man vill ju hitta ”den rätta kenneln” .
Och så kom jag i kontakt med Pia Lannermalm.  Pia har kenneln ”Rubigo" och det klickade verkligen med henne. Efter ett samtal med Pia kände jag verkligen att det var rätt kennel, och rätt person för mig.
Pia är en fantastisk människa och så väldigt kunnig! Jag kände mig verkligen trygg med hennes goda och ärliga råd.
Då hon hade en planerad kull så bestämde jag mig för att jag gärna ville ta en valp från den kommande kullen.
Efter många månaders väntande (det kändes som tiden stod stilla) så var det äntligen dags!
Det blev tre stycken valpar. Två tikar och en hane, men så var det bara två stycken vita tikar. (Ena tiken fick tyvärr somna in efter drygt en vecka) Min plan var egentligen att både ställa ut, och starta i någon av bruksgrenarna .  Då tyvärr inte den vita färgen  är godkänd så skulle ju tyvärr inte mina planer fungera, och jag tackade nej. Men direkt efter jag hade tackat nej så kändes det fel. Jag satte mig för en stund och tänkte, och sedan ringde jag tillbaka och sa att jag ångrade mig, jag ville absolut ha henne!
Och tack och lov att jag ringde och ändrade mig, Lyra är underbar hund.  Och just hennes teckning är väldigt charmig, helvit, med bruna öron.
Lyra är en smart, lättlärd, charmig boxer. Hon är helt enkelt underbar! Vi har ägnat oss en del åt att träna spår, och redan första försöket gick superbra. Detta är verkligen något som jag tycker är jätteroligt att hålla på med. Lyra älskar det. När hon har blivit lite äldre hade jag tänkt att börja träna och tävla i agilty om det funkar som det ska. Lyra är verkligen en liten clown som är med på allt. Sen att hon kanske är lite av en ”ögontjänare” som är exemplarisk när matte är med, sen gör hyss och bus så fort matte inte är där är en annan femma:) ! 

Här nedan kommer några bilder på "Nada"


Som ni ser så har hon en fin fluga på nosen!