Även om planen under veckan var att plugga till körkortet eftersom Lyra ändå inte var hemma så blev det inte en enda dag med pluggande. Måndagen åkte jag förbi grönan en sväng med en kompis. Inte för jag kan åka någonting där och mår illa bara jag tittar på alla livsfarliga saker. Kom igen, varför sätter man sig i en bergochdalbana??! Tisdagen så var det dags för att övningsköra lite, vilket gick jättebra men av "misstag" var jag tvungen att köra ut på stora vägen. Det var inte alls vad jag hade tänkt mig, men ja.. det är ju bara att köra på och svänga av första bästa.
Onsdagen ägnade jag ungefär tre timmar ihop i en bil med Carina från "hundar utan hem". Jag hade sett på fejjan kvällen innan att en liten hund vid namn Hatchi hade rymt från sina nya ägare, och hade bland annat sprungit rakt mot trafiken i en tunnel! En tjej i en taxi hade lyckats att få med hunden ur tunneln, men när hon skulle trassla upp kopplet hunden fortfarande hade på sig så smet hunden igen..Då jag inte hade Lyra hemma så skrev skrev jag till dem att jag också kunde hjälpa till och leta. Men efter tre timmar av att sätta upp lappar så var de slut och vi hade tyvärr inte sett till honom. Men på morgonen när jag vaknade så hade jag fått ett sms från Carina, han hade hittats och var nu hemma lycklig med sin familj igen.
Torsdagen kom och jag kunde inte längre stå ut med att vara hemma utan med hund så jag lyckades trixa och fixa så jag fick hundvakt halva dagen på fredagen kombinerat med att jag gick hem och gick ut med Lyra och sen tillbaka till jobbet igen. Man förstår inte hur jäkla beroende man är av de små liven först de är borta och man blir tyvärr mycket påmind om hur det var att vara utan hund efter att Nada hade gått bort..
Fredagen började med att gå upp tidigt, gå ut på långpromenad med Lyra sen lämna henne hos en vän. Hoppade att äta lunch för att gå hem och ut med henne på eftermiddagen och sen tillbaka till jobbet för att jobba en stund till och sedan åter igen - hem. Var helt död när jag kom hem och låg på soffan som ett båtvrak i flera timmar. Sen fick jag kli i benen och gick ut och la ett minispår på gräsmattan utanför. Det var inte mer än kanske 50 m och med 1 vinkel. Jag la lite godis i spåret till och från och drog ordentligt med fötterna i marken. Jag la även spåret rakt över den asfalterade vägen och sedan över till gräset på den sidan. Jag la ut tre spårapporter och lät det ligga i 40 min. Det var fuktig mark och det småduggade lite så det skulle bli intressant att se hur Lyra tog det. Och ja, hon tog det helt klockrent! Raka vägen, var inte alls ute för mycket och flacka från spårkärnan och markerade alla pinnarna riktigt bra. det enda som gjorde mig besviken var att spåret var så kort =)
Inne sen började jag träna lite på framförgåendet och har börjat få lite resultat. Lyra går ifrån mig rakt fram på kommando och tittar framåt. Ska börja öka avståndet lite till nästa gång och nöta tills hon förstår helt vad jag menar. Hon vill ju gärna vända sig om då och då för att kolla om "gör jag rätt matte?".
Med andra ord så är jag mer än lycklig att hon är hemma igen!!
