…"löpludd”. När en tik löper så verkar de börja växa ludd i öronen på dem. De tar vääääldigt mycket längre tid innan man kommer när man ropar. I vanliga fall så springer de kvickt efter en, men med löpludd i öronen så dröjs de kvar. Gärna riktigt länge så matte hinner bli irriterad och byta ton till ”arga tonen”.
Det finns inget som retar mig så mycket som när Lyra inte kommer direkt/väldigt fort efter jag ropat. De värsta jag vet är att behöva byta till ”arga tonen”. De är så onödigt att behöva ha den relationen alls. I vanliga fall så är det ju inga problem ever med inkallningen. Men med löpluddet…
Hon hör inte, lyssnar inte, är i en annan värld. Tills man väcker henne då är hon sig själv igen, sen smyger sig luddet på igen och sen om igen.
Det är väldigt mycket ”men vaddå? Jag hörde inte?” Till slut blir det så att man säger bara en gång vanligt, sen blir man arg direkt för man har redan tröttnat. Löpludd är inget bra ludd.. hellre navelludd, fotludd, tvättludd allt ludd förutom löpludd i öronen är bra. Tack och lov att de bara är i tre veckor! Och tack och lov att man har en så fantastik gullig hund som är så himla rar J
Detta löpludd gör ju även mitt lilla kelmonster extra keligt. Hon vill gärna ligga så nära som bara går, bara måste nudda matte om man ska sova, ligga i knävecket eller lägga sig närmare och närmare i sängen så att man själv till slut ligger längst ut.
Hon är bra söt, men jag föredrar henne utan löpludd i öronen!
Löpluddet har lagt sig lite i ögonen på henne också, hon springer rakt på en, dångar in i dom andra hundarna och en och annan stol...sötnosen
SvaraRaderaHaha ja det är nog brist på fokus i alla ämnen =)
SvaraRadera