Dags att börja lära sig lydnad

Ja igår satt jag och funderade mycket på om "när vet man att man är redo för att börja tävla i spår?". Jag ställde frågan i ett hundforum och insåg snabbt att jag helt missat en detalj - man måste även köra lydnad vid bruksprov =) Något jag inte alls hade tänkt på.
Jag har ju i ärlighetens namn inte funderat ens på att tävla i lydnad. Jag har så tåligt tålamod och vet att jag snabbt blir arg när jag inte kan förmedla vad jag vill att hunden ska göra. Och när man är arg, så blir man inte den mest pedagogiska matten direkt =)
Man blir ju egentligen arg p sig själv, men de är lätt att låta irriterad på hunden istället, därför har jag bara låtit tanken på tävlingslydnad vara.
Men idag så bestämde jag mig för "att vafan, de här bara måste vi fixa, skärpning! alla utmaningar är bara bra och nyttiga för oss".
Så jag kollade runt lite på nätet om Lydnasklass 1, vad det innebär och vilka moment som är med. Lyra kan de mesta av de som är med där, fast vi har aldrig tränat i tanke på träningslydnad så alla de saker hon kan måste ju finslipas om så att de blir "rätt"
Jag tog även och ringde en signal till Pia för att få lite tips och råd. Pia är som alltid så himla hjälpsam och entusiastisk! Åter igen TACK PIA för att du alltid är så hjälpsam!
Jag bestämde mig för att börja träna ingångar. Något vi gör i vardagen egentligen, men inte alls som de är på tävlingslydnad så de blir till att lära om momentet.

Så vi knatade ner till den stora ängen här som är perfekt för att träna alla lydnadsmoment på och började lite. Jag märkte snabbt att ja inte riktigt fick fram vad jag ville.. Lyra haja inte alls vad jag ville och började som vanligt när hon inte vet göra alla tricks hon kan, sitta, lägga sig ner, lägga sig på sidan och rulla runt. Även om jag inte sagt ett enda ord om att hon ska göra så. Jag började gå fram tillbaka på ängen för att få henne följa och sen sätta sig, men de funka inte alls. Hon undra mest vart vi var p väg, vad vi ska titta på och vad håller du på med matte?
Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle göra och blev precis som jag oroade mig för rätt fort irriterad och frustrerad och kände att "de här är ett totalt fiasko, måste få hjälp med det här, vi är kass!".

Smått irriterad på mig själv så började vi gå hem igen för jag ville absolut inte att de skulle bli så att Lyra förknippar orden och momenten med att jag blir irriterad. Jag gav helt enkelt upp direkt..
Men så på vägen hem så var ju Lyra väldigt lyhörd, uppmärksam och förväntansfull på vad jag egentligen ville och gick som många gånger precis bredvid mig och hade ögonkontakt. Då haja jag ju hur ja skulle göra, det är ju då jag ska börja stanna och invänta att hon sätter sig, för de vet jag att hon gör om ja stannar!
Då började polletten ramla ner för oss båda. Jag valde att gå på grusstigen på som är på ängen för på dem är de då vi är på väg framåt. Jag började gå, sa ett kommando och inväntade att hon skulle byta sida om mig, Lyra går ju nästan alltid på höger sida då det blev så efter operationen i handen och att ja har problem med den handleden. Jag hjälpte henne på traven några gånger att visa vilken sida ja ville ha henne på och berömde och skoja och lekte när hon bytt sida och stannade - satte sig och tittade på mig. Så gjorde vi det om och om igen och gick fram och tillbaka på grusvägen.
Efter kanske en tio gånger så hajade Lyra att de kommer inget beröm på höger sida utan bytte över till vänster. Så med andra ord så gjorde vi ett litet framsteg trots allt. Jag vet att vi har massor att jobba med, men de kändes skönt att kunna gå hem och att man känner att man gjort ett litet framsteg än att gå hem och vara lite smått irriterad på sig själv.

Så.. ja det är bara att kämpa på!