Sen väldigt många år tillbaka så har jag alltid tänkt att jag vill ha en hund från hundstallet. Jag vill någon gång i mitt liv ge en hund en andra chans, ett nytt liv och hjälpa någon hund som inte har ett hem. Det känns helt enkelt rätt och har alltid gjort.
En av mina framtidsplaner är förutom få igång företaget ordentligt så jag kan gå ner på deltid och ha Lyra hemma med mig och inte på dagis - är att skaffa en till hund. Även om dagiset är alldeles utmärkt och hon trivs jättebra så handlar det om att jag vill ha den tiden med henne.
Men så finns de en sak som jag blir lite kluven av. Jag har vuxit upp med en mor som har kennel och en mängd med hundar från andra kennlar och att hunden är frisk och har bra släktlinjer är a & o. Att far och farfaräldrar varit friska, att de är en bra stamtavla helt enkelt. Och det var likadant med Lyra, jag la ju ner ett enormt sökande efter att hitta rätt kennel – vilket jag gjorde!
Så är det något som alla vill ha en frisk hund. Så om man nu skaffar en hund från hundstallet så vet man ju oftast ingenting om hur friska linjer hunden har. Man vet inte om det fanns vissa sjukdomar inom släkten, om kullsyskonen är friska och hela etc.
Det är ju inte så att de lämnar ut en uppenbart sjuk hund, de är inte så jag menar. Men jag blir lite kluven över just detta. Jag kommer troligen inte få veta allt det som jag ville veta när jag skaffade Lyra.
Men spelar det någon roll? Det man är ute efter är ju att ge en hund ett nytt hem där den får känna sig hemma och där den kommer få stanna och ”leva lycklig i alla sina dagar”.
Vad tycker ni?
Spelar det någon roll om hundens historik gällande hur frisk släkten är i detta fall?
Eller är det inte så viktigt för de handlar bara om att ge en hund utan ett hem – ett hem?
Ställ dig själv frågan varför du vill ta en hemlös hund, och var superbrutalt ärlig mot dig själv.
SvaraRadera- Gör det något att hunden kanske är en blandis med okänd härkomst
- Gör det något att hunden kanske haft en brokig bakgrund
- Gör det något att hunden kanske inte är träningsmaterial
- Gör det något att hunden kanske behöver framtida sjukvård
- Gör det något att hunden kanske visar sig vara något av en problemhund
- Gör det något att hunden kanske... vad som helst krasst sett.
Vad som är rätt svar på dom frågorna kan ingen annan än du själv svara på. Det är du som ska leva med hunden i flertalet år, och det är dina förväntningar som ligger till grund för vad du svarar på frågorna ovan.
Och svaren på alla frågorna ligger nog i kärnfrågan - varför vill du ta dig an en hund utan hem?
Svar till Robban:
SvaraRaderaAnledningen att jag vill ta hand om en hund som inte har ett hem är för att jag kan och vill.
Jag vet att jag skulle kunna ge hunden ett bra hem. Att kunna vara med att påverka, att kunna hjälpa, att göra något för en enda hund är något som ja brinner så starkt för.
”- Gör det något att hunden kanske är en blandis med okänd härkomst ”– Blandis spelar absolut ingen roll för mig. Att inte veta vart den kommer från spelar ingen roll heller, bara de med sjukdomsbilden som man kanske skulle vilja veta..
”- Gör det något att hunden kanske haft en brokig bakgrund” – Nej det är jag redan helt införstådd med att många av dem som är där har.
” - Gör det något att hunden kanske inte är träningsmaterial” – Nej det kommer det inte. Träning för oss kan vara bara att fungera i vardagen, sen arbeta oss fram och se om något skulle passa, men att ha enbart en sällskapshund funkar för mig också. Planen är även att ha två hundar varav en är som nu – Lyra som jag tränar / tävlar med.
”- Gör det något att hunden kanske behöver framtida sjukvård” – Sjukvård är ju något man räknar med redan vid köp av hund från kennel. Men de är ju bara där som jag är lite kluven. De är ju så att man gärna skulle vilja undvika allvarliga ”sjukdomsgener”. Men vanlig sjukvård är ju något man tar på sig och förstår vid köp av hund.
”- Gör det något att hunden kanske visar sig vara något av en problemhund” – Nej absolut inte, det är snarare något jag mer eller mindre förväntar mig. Det får bli vår träning i sådant fall – att träna på de problemen hunden kan tänkas ha.
” - Gör det något att hunden kanske... vad som helst krasst sett.” Nej , och man har ju några valmöjligheter när man skaffar hund därifrån. Så man får ju träffa dem och bilda en uppfattning och höra vad de har att säga om just den hunden.
Jag känner mig faktiskt bara mer säker på att det är rätt val efter att ha läst igenom frågorna.
Men jag vet att detta val inte kan bli möjligt först min arbetssituation ser annorlunda ut och jag kan vara hemma på ett helt annat sätt.
• Att det är en blandis i sig är ju inget större problem - menar såklart att du inte vet något om hunden bakåt, varken mentalt eller sjukdomsbild.
SvaraRadera• Träningsmaterial/problemhund - kan vara så att det är jätteknepigt att få det funka i er vardag.
• Framtida sjukvård - menar naturligtvis utöver det vanliga.
Och så vidare.
Med frågorna du bör ställa dig själv menade jag att du får liksom räkna med det värsta. Du måste räkna med att hunden eventuellt behöver extra sjukvård, att du inte vet vart den kommer ifrån/sjukdomsbild, att den kan ha mentala problem...
Kommer du fram till att du kan leva med alla dessa saker och det viktigaste är att ge en hund ett hem, och allt annat inte spelar någon roll, så...
För är det så att du har en del förhoppningar (frisk hund, mentalt sund och så vidare) är risken stor att du blir besviken. Jag tror det enda man kan förvänta sig är att man får en kompis. Varken mer eller mindre. Sen behöver det ju inte bli så, men det är isåfall en bonus. Jag tror det är viktigt att man har den mentala inställningen helt enkelt.
Jag tycker att Robban har sagt allt som behövs i frågan. Ja Emmy oxå förståss. Om man vet varför man vill och vad man kan stå ut med så är det bra underlag för beslut.
SvaraRaderaJapp, uppskattar era åsikter och kommentarer. Jag tror som du säger Robban, att man får förvänta sig en kompis. Och ja, sen fundera på om man vill ta "risken" gällande mentala biten etc.
SvaraRaderaJag skulle ju ha en helt annan relation till den än tex Lyra, de skulle vara två helt skilda saker. Jag ser de inte alls som ja skaffar en till träningshund etc. Utan en sällskapshund som man ska försöka ge de bästa man kan ge den. Och man måste vara beredd på både gott och och ont vad som kan hända.
Jag som sagt känner/kände mig mest osäker gällande sjukdomsbilden. Men ja de är ju inte mycket man kan göra åt det. Bara man är medveten om det gör vet att man gör ett val.
Känner lite som "ska jag fega ur för att jag har stora rädslor för dödliga sjukdomar, och låta bli att ta hem en hund som får vara utan hem?"
Tack!
SvaraRaderaFör mig så är generna viktiga då jag vill ställa ut och föda upp. Hade jag däremot tagit en hund från hundstallet hade det nog varit mindre viktigt så länge som hunden verkar trevlig och bra mentalt :)
Även en helt frisk hund med bra gener kan ju skada sig, eller bli sjuk iaf. En där man inte vet något om generna kan vara frisk i femton år! Man kan ju såklart försöka få bra förutsättningar men man kan aldrig veta iaf. Den mentala delen kan man ju till viss del faktiskt se innan, dom vet vad dom gör och dom känner till mycket om hundarnas egenskaper och jobbar nog noga för att få rätt hund till rätt hem. Fördelen jag har upplevt med omplacering var faktiskt att jag kunde se det mentala innan och visste att vissa egenskaper jag verkligen inte ville ha inte fanns. Tar gärna en omplacering igen om rätt hund dyker upp! För och nackdelar med allt här i livet och jag tycker det är fint när folk tänker som du. :)
SvaraRaderaChritstina: Ja de var de som jag jag tänkte på lite, inte att jag tänker att ja ska ställa ut den eller föda upp, men man har lite de tänket i benmärgen. Så man går ju emot allt man egentligen brukar gällande linjer etc. Fast som sagt, man skulle ju inte ha samma "relation" till den hunden, de skulle ju vara en kompis, sällskapshund. Och de är ju lika skoj de =)
SvaraRaderaEmelie: Ja de är ju så, har ju haft flattar hela livet och där har man ju tyvärr fått erfara att de inte heller håller sig friska även om kullsyskon och de andra på stamtavlan varit friska.
Ja precis, de på hundstallet har ju väldigt bra koll på hundarna, man "vet vad man får". En valp kan man visserligen forma, men man vet ju mindre om mentaliteten än en vuxen. De är ju väldigt "hårda" med att som du säger att rätt hund kommer till rätt familj. Man lägger ju alla korten på bordet helt enkelt. Bor man själv som jag gör så är de inte heller det lättaste att få hem en valp och ta hand om den helt själv med allt de innebär, en vuxen hund är ju valpbiten redan avklarad, även om man kommer säkert få jobba med annat.
Tack för alla svar =)