3 mm

3 mm är inte mycket, man ser det med blotta ögat men det är inte stort. Man tänker som första tanke att det inte är så mycket, eller jag tänkte så. Men efter igår så känns 3 mm väldigt stort.. Jag var hos handkirurgen igen igår eftersom jag har ont i handleden.. igen.. Och ja, det vi kom fram till var inte riktigt det jag hade tänkt mig även om det nog även är det bästa.
Operationen jag gjorde i april visade att jag hade skadat brosk, och broskbildningar som var där de inte skulle vara så de skrapade bort dessa. Det var även inflammationer mellan kotorna i handen. Han visade röntgenbilderna och pratade lite om vad som troligen kan vara problemet få operationen hjälpte ett kort tag - men handen klarar inte av normal påfrestning. Mitt ena ben upp till handen är lite lite längre än vad det är på höger hand. Och de gör att de trycker på något på kotorna i handen och det inte riktigt funkar som det ska. Så det finns två alternativ, antingen så kommer de steloperera kotorna i handen så jag inte får inflammationerna mer, eller alternativ två - de kapar benet upp till handen och "tar bort" 3 mm. Och det är just det vi kommer att börja med att testa på att de kommer att funka. Det innebär i praktiken att i oktober kommer de söva mig, kapa benet, ta bort de där 3 mm, skruva dit en platta och sen sy igen. Jag kommer få ha gips i 2 veckor, sen en skena i ca 4 veckor och efter dessa 6 veckor kan jag börja träna med handen igen.

Det känns handen på hjärtat väldigt läskigt. Känns sjukt att de skapa ett friskt ben och sen lappa ihop igen. Och han sa även att skenan de sätter fast i benet brukar man oftast inte behöva ta bort, men då jag har så himla smala och nätta handleder så kommer de troligen få öppna och ta bort den sen också.
Hur ska detta gå? Handikappad igen.. har ju redan gjort två operationer i handen och vet hur himla handikappad man blir efter.
Men tanken på att jag kanske kan bli bra sen driver mig till att genomföra operationen. Första dagarna efter kommer bli skitjobbiga, veckorna efter kommer bli tunga och frustrerande och man kommer inte må sitt bästa, man kommer inte kunna träna hund eller köra bil. Men jag tror ändå att det kommer vara värt det! Och funkar inte detta så blir det att steloperera, och ja jag kommer inte vara lika rörlig i handen då, men jag kan ju ändå inte röra den nu utan att de gör så jäkla ont. Hellre stel och smärtfri än stel och med smärta.