Är det värt det?

Gah jag blir galen av alla dessa koppelpromenader! Jag och Lyra har inte samma syn på hur en koppelpromenad skall framföras. Min är att man kan faktiskt lyssna på sin matte som snart sliter sitt hår efter ha försökt allt för att hunden ska förstå att hon inte behöver gå hela kopplets längd, utan kan gå vid sidan om en. Det går endast när det är ett aktivt kommando. Det vill säga om jag säger åt henne och hon gör det och väntar på belöning. Och javisst kan jag hålla på så men jag är ingen godisautomat. Och det går inte att varje promenad mata med godis hela tiden och belöna. Jag försöker belöna utan att ge godis och med rösten ge beröm - men då går hon fram i kopplet direkt efter.
Jag har prövat hur många olika metoder som helst, inget funkar. Jag kanske är gnällig? Hon går ju inte och tokdrar, men går längst ut i kopplet - oavsett hur långt eller kort det är.
Hon gör däremot oftast inte såhär när hon är trött efter en härlig skogspromenad efter att ha varit lös - vilket hon inte får vara nu.

Ska jag helt enkelt lära mig själv att hon är såhär bara? Att hon kommer att gå längst ut i kopplet, även fast hon inte drar? För jag börjar känna att det börjar verkligen att gå ut över vår relation det här. Och jag kan absolut erkänna att jag blir ju mer och mer arg när hon inte lyssnar och blir ju så himla frustrerad.
Ska jag lära mig själv att JAG kanske ska sluta vara lika envis som en viss annan vithårig dam? Att jag helt enkelt får ge mig på den här punkten för det inte är värt att "bråka" om det mer?
Är det kanske sjysstare att bara ge mig? För ingen vill ju ha en konflikt med sin hund som gör båda frustrerade.
Vad ska vi ta oss till? Är det värt att kämpa i denna sak eller ska jag "ge upp"?

Jag vet ju att dessa koppelpromenader inte varar för evigt och det är ju nu i vilan vi måste hålla på dem så hårt. Det blir ju bättre sen och hon är ju så himla jäkla fantastiskt duktig när hon är lös så jag vill ju egentligen inte ha henne i koppel alls om jag fick välja.
Men nu är det såhär.. och vi får inte komma till Strömsholms först i slutet på november. Det kändes inte direkt upplyftande att få reda på att det var så långt fram.

Jag måste hitta saker som tröttar ut henne! Kom med tips! Jag har fått lite blackout gällande vad vi ska göra när hon inte får göra saker som påfrestar knät eller gå lös.
Hon känns inte alls som samma glada hund längre utan verkar bli mer och mer deppig.. blir så ledsen av att se henne såhär.