Det blir väldigt tydligt hur fasta rutiner och tänk man har när hunden inte är hemma.Man vaknar och tittar som vanligt efter Lyra - men hon är inte där. Man går upp på morgonen, ger katterna mat och sen böjer sig ner för att ta upp Lyras skål för att hälla i lite mat - tills man inser att hon inte är där. Man tar en kopp kaffe och sen tänker att man ska släppa ut Lyra på baksidan - men hon är inte där.
Man börjar le för sig själv, för man tänker på henne och att det är lite komiskt att man går så himla mycket på rutin.
Antar att det är många fler än jag som känner igen sig?
Ännu ett exempel: Jag ska till Malta i morgon och killen säger "ska vi ta en båttur ena dagen?" och de första jag tänker är "hm, vart ska jag ha Lyra under tiden?". Och ja, Lyra ska inte med till Malta, hon är på Djurö hos mamma :)
I vardagen så tänker man ju faktiskt så hela tiden, någon frågar en om man ska med, komma på fest eller bio. Det första man tänker är hur man ska styra upp med Lyra.
Och det är ju inte så (eller för mig) att jag känner att jag missar eller känner mig putt för att jag inte kan ibland, utan man lever ju ett liv med hund och de blir som en vardag, ett tänk en rutin. Och jag njuter snarare av den.
Och som tidigare inlägg så kan jag ju oftast ordna hundvakt om de handlar om för många timmar för henne att vara själv.
Men vem är man utan dessa rutiner? Inte går jag ut på långpromenad utan hunden? Man går inte ner till vattnet och kastar pinnar? Jag går inte heller ut i skogen med en termos med kaffe. Undra om man inte skulle bli lite slö om man inte hade hund?
Ja det är dagar som denna när jag inte har Lyra som jag funderar på detta.
Nu är det dags att packa väskan inför Malta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar