Drömmar

Ibland undrar man vad man egentligen drömmer om nätterna. Inatt vaknade jag till med ett ryck utav att jag utdelade en rak höger. Och av hela min 180 säng så lyckades min ena katt ”Zakk” vara precis i skottlinjen.. Stackarn.. Mina försök till att ropa tillbaka henne in i rummet var förgäves  - hon var alldeles för stött av mitt påhopp. Jag undrar verkligen hur man ens kan dela ut slag i sömnen.

Var på en promenad igår med Lyra och en Jack Russel, det gick väl sådär. Jag blev rätt förvånad över att de gick ”så illa som de gick”. Många små lek-attack-drag, och bara måste fram till jycken som inte alls ville leka.  Jag skulle kunna tippa på att det blev som de blev för att vi möttes upp på ängen, och när man möter upp folk med hundar på ängen så kommer man att få leka efter man gått en bit snällt. Och de gjorde hon ju, men lekstunden kom ju aldrig så då kom protesterna. Men så fort man går om och går före den andra hunden så går hon precis som vanligt. Det har även sagt på hunddagiset att hon gärna vill gå först av alla och att då går hon hur bra som helst.

Jag har funderat lite på om jag har gjort något fel kanske? Och det har jag nog. Jag har inte ens märkt det själv. Det som jag anser att jag har gjort fel är att när man går i koppel, så låter man henne ha hela koppellängden ute. Och man har aldrig tänkt på det, att de är ett problem eftersom hon inte drar.

Men det resulterar ju i att hon alltid vill gå framför en, och när man sedan kortar in kopplet, typ vid vissa hundmöten där man måste, bland folkmassor och liknande så börjar det en liten dragkamp, för hon vill ju gå där framme. Och när hon går där framme är det inga problem. Så nu har jag påbörjat ett stort ”projekt” för att lära om henne hur vi vill att man går i koppel.  Det är tidskrävande, tålamodsprövande och rätt påfrestande – men de måste göras. Så sen kanske 4 dagar tillbaka så har jag börjat med att korta in kopplet, jag håller handen bakom ryggen så man inte ska behöva hålla emot med armen hela tiden, då blir man bara trött i armen och irriterad fort. Första dagen så var de verkligen ”men matte, vad håller du på med?” sen så går de framåt. Och de blir till att stanna VARJE gång hon drar minsta lilla. Hon ska gå intill mig, inte hela kroppen förbi mig. Anledningen till att jag har kopplet bakom ryggen är för att jag vill låta henne ha lite lina att röra sig på, men inte framåt. Kortar man bara in det helt och hållet så blir de bara jobbigt för oss båda. Det börjar verkligen funka bra nu såhär nästan en vecka senare. Hon hajar, och det är mycket lättare att kunna hålla kontakten med henne när hon går närmare och är mer uppmärksam på mina rörelser. Men för att de inte ska bli för jobbigt för henne så har jag henne så mycket lös som jag kan emellanåt.(hon sköter sig så himla bra lös ändå) Detta är även för under ”inlärningsfasen” så vill jag inte slarva med att korta in kopplet. Det ska bli naturligt för henne att gå intill mig, och när hon går som hon ska så får hon massor med beröm, då blir hon så stolt och skuttar glatt intill mig.

Så dagens inlägg handlade om konstiga drömmar, och framtidsdrömmar om ett perfekt samarbete med min hundJ