Morr..

Igår var Lyra ingen rolig hund. Igår så blev jag uppriktigt jäkligt förbannad och besviken på henne. Igår hoppas jag inte kommer att komma tillbaka igen.
Det började med att vi skulle gå ut på promenad med två vänner till mig. Lyra började redan där med att dra i kopplet till och från hela tiden. Spelar ingen roll om jag säger till henne eller berömmer henne för att hon går bra. Hon bara måste gå framför mina vänner. Jag stannar och går inte en meter först hon stannar intill mig helt och tittar på mig. Och detta var egentligen det minst jobbiga med promenaden. Lyra kommer in i ett ojämnt humör och varannan hund så reagerar hon jättestarkt på och nästa inte alls. Hon går från att inte riktigt lyssna på mig till att för en stund inte lyssna alls. Hundmötena blir jobbiga och hon kan inte slappna av, och jag går ut en bra bit från stigen så hon inte behöver möta dem direkt på. Men ändå så under två möten så gör hon värsta rycken i kopplet.
Vi går bort till affären och en av mina vänner väntar ute med Lyra och vi andra går in. Och när jag kommer ut så ser jag hur Lyra slänger sig mot två hundar i kopplet flera gånger och lyssnar inte alls på min vän som håller i henne - vilket hon brukar. Hon berättade sen att första hunden som kom brydde hon sig inte ens om, den andra skällde på henne och då gjorde hon ett ryck men slutade så fort hon sa till henne - men de tredje paret med hundar så lyssna hon inte alls och hon var själv förvånad då Lyra alltid gör det.
Visserligen så kom de som mötte henne på "fel sida" om sig själv, det vill säga att de har hundarna på den sidan Lyra är och inte på sin utsida, men hon ska inte hålla på sådär i alla fall.
När jag kommer ut ur affären så inser jag att jag har tappat Lyras täcke nånstans på vägen som jag tog av... Så jag och Lyra går hela vägen tillbaka på hela promenaden och letar. Vi möter hundar och visst hon reagerar på dem men ingen big deal. Sen så kommer vi till grand finale, vi är på väg hemåt (utan täcket... hittade det inte..) och möter en dam som har en liten liten hund som springer omkring lös, men ändå rätt nära henne, hennes andra medelstora hund är kopplat och skäller konstant - fast inte på ett argt sätt. Damen ropar "det är ingen fara han är snäll, han skäller bara lite glatt" Jag går in en bra bit från stigen med Lyra (som är lös) och säger åt henne och sätta sig ner och stanna, något vi gjort tusen gånger. Och helt plötsligt slänger hon sig mot hunden som skäller, jag ryter till riktigt förbannat åt henne och säger åt henne att komma hit, hon tittar inte ens på mig. Detta är absolut inget hon brukar göra, då skulle ja aldrig ha henne lös. Jag ryter till flera gånger åt henne att komma men hon bryr sig inte, jag får rusa fram för att ta bort henne från den skällande hunden, och när jag tagit tag i halsbandet så surnade hon till som fan på den andra hunden och jag tror helt allvarligt att hon tänkte flyga på den.

Sen blev det koppel.. jag var inte glad kan jag säga.. Besviken.. Ja det var uppenbarligen stressigt för henne och hon kände väl att hon skulle ta hand om situationen istället för att jag gjorde det men sådana här saker är inte acceptabla. Jag kan sitta och leta massa faktorer som kunde ha utlöst detta, tex att jag hade väldigt ont i min handled igår, jag hade lite ont i skallen och var lite irriterad för annat, men i det stora hela så ska hon inte hålla på sådär ändå.