Dagsträning

Vanligen så brukar jag gå till hunddagiset på morgonen, men ibland så hinner man inte riktigt med allt man ska och tar tbanan. Det är ju inte hela världen om man inte gör de, man ser ju såklart till att hon rastas ordentligt innan hon lämnas på dagiset, men man kanske inte går dit eller hem varje dag. Hon får ju trots allt minst 2 timmars promenad på dagiset varje dag=)
Idag så blev de så att jag sov i Skanstull och de finns ju inte direkt natur i mängder på väg till tunnelbanan.. Så när jag hämtade Lyra idag så tog jag en promenad hem istället. På vägen hem passade jag på att köra lite vanlig "dagsträning" fast lite mer intensivt och mer fokus på belöning och förstärka saker. Bland annat träna på att ögonkontakten inte bara ska vara en hundradels sekund=) Jag gör ju alltid så innan jag bland annat släpper Lyra lös, så får hon sätta sig ner, ja knäpper av kopplet sen väntar jag på att hon ska ta ögonkontakt innan hon får gå. Detta vet ju hon om och hon följer den "regeln" väldigt bra. De enda är ju att hon tar ögonkontakt så kort stund, men vill ju gärna att hon kanske tittar upp en lite längre stund, och de verkligen sitter att hon ska titta på en när man visar att man vill ha uppmärksamheten. Jag tror Lyra som många boxrar gärna tittar på allt annat som kan röra sig runtomkring i alla lägen. "oooh ett löv som susa förbi!, ojoj en hund där borta långt långt! woooow ett flygplan uppe i luften - de måste vi titta på!" De är snarare i de lägena som man gärna vill att hon ska ta ögonkontakt om man säger hennes namn eller inte, Lyra tror gärna att om de är massa saker runtomkring som händer att man ska bara sätta sig ner när ja säger hennes namn. Hon har ju delvis rätt, ja brukar ju säga åt henne att sätta sig ner i väldigt stressiga situationer, men jag har nog slarvat med ögonkontakten där, det måste vi träna på, och de gjorde vi massor på vägen hem!

Jag tränade även platsliggning (vilket fungerar hur bra som helst) och att få henne att överlämna saker hon har i min hand - inte en bit ifrån mig så jag ska plocka upp den. Där har jag också varit slarvig, man blir lite bekväm och sparkar iväg bollen eller vad man nu lajjar med istället för att se till att hon lämnar saken i handen på en. Så vi tränade extra mycket på just överlämning och då med med massor med uppmuntran, och beröm och efter en liten stund så hajade hon verkligen till och började lägga den i handen istället för marken. Jag verkligen "överdrev" berömmet som de var de bästa som hade hänt i heeeela världen, och de räcker med att man är så överdriven i början, för att sedan gå över till normal beröm. Det är så fantastiskt att se hur fort hon förstår saker, och hur hon så gärna vill vara till lags och samarbeta.

Ängen vi går över när vi ska till eller från dagiset, den ligger bara en fem min bort från där vi bor

Måste ju hålla upp och visa sin favoritboll som hon har tränat på att släppa i handen tidigare