Livsfarlig olydnad

Idag fick jag hjälp av min far med att bygga ett trädäck på baksidan. Lyra satt  lina i ett träd intill oss och hon trivdes alldeles utmärkt med en oändlig hög med pinnar och grenar intill sig. Lyra är rätt van vid att när mamma och pappa kommer med bilen att hon ska med dem i bilen så hon var väl inställd på de.
Efter pappa var klar med allt packade han ihop och gick ner med allt till bilen och jag gick in med Lyra. När ja kom in kom jag på att jag glömt en sak ute, varav jag går ut igen med Lyra efter mig - och sekunden vi kom utanför dörren så bara rusade hon iväg och sprang över vägen (det är inte en väldigt trafikerad väg utan en vanlig väg intill husen, så de är en trottoar på den sidan som mitt hus ligger på och sen en rätt smal väg och sen parkerar man på "andra sidan" av vägen) och hoppade in i bilen... Jag skrek på henne att stanna men hon blev som döv och bara sprang. Hon har aldrig någonsin fortsätt springa när jag ropat på henne, utan hon har alltid vänt och kommit tillbaka.
Livsfarligt att hon gjorde så.. de kunde lika gärna ha kommit en bil exakt just då hon sprang över vägen. Känns verkligen obehagligt att hon inte lyssnade. Nu var de ju lite speciell situation för att hon trodde hon skulle med pappa i bilen - men hon ska ändå alltid lyssna på mig när jag ropar. Blev alldeles kall i hela kroppen när jag såg henne springa över vägen, ( har tyvärr varit med om en olycka för många år sen då en av våra hundar gjorde just de - och klarade sig inte) när ja kom fram till bilen hade hon bara rusat fram och skuttat in i bakluckan och hon var helt övertygad över att hon hade gjort rätt...

Skärrad...