Är det inte fantastiskt hur disträ en hund kan vara ibland? Ni vet när man tex ska ut och gå med hunden och den står och inspekterar en buske mycket noggrant – och har liksom sätt på hörselkuporna =)Man ropar en gång till, högre och de vaknar upp ur koman och tittar på en och säger med blicken 2ja jo jag är på väg, jag ska bara lukta lite lite till” och deras kropp här nästan börjat gå efter en, men näsan hänger kvar in i det sista. Men det ser så kul ut hur hon verkligen försöker gå till mig när jag ropar, samtidigt som hennes näsa hänger kvar.
Det finns ju vissa promenader som de är så under nästan hela promenaden. Och de är inte en fråga om att de inte lyder, utan de blir så disträ av den så extremt intressanta lukten. Och den lukten har antagligen en väldigt intressant historia för dem, och de vill gärna följa den lukten och höra resten av historien på nästa buske, träd eller sten.
Lyra kan vara sådär disträ ibland när man är på väg till dagiset på morgonen. Man får hela tiden hålla på och säga ”men kom igen nu, kom nu” , för att hon håller på stannar bakom en och luktar hela tiden. Man vill ju helst att de håller sig framför en och förstår att vi faktiskt är på väg framåt =)
Men hon håller ju sig till den ”radien” hon har fått tillov att hålla sig inom, så hon gör ju inget fel. Jag försöker bara pusha henne till att springa före och lukta tills man kommer ifatt istället för att stanna bakom. Men ja det är ju bara vissa dagar det är så, de flesta dagarna så springer hon före och gör sina boxer-race hela vägen J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar