Idag hände något..

...som aldrig hänt förut..
Jag hämtade Lyra på dagis som vanligt och började gå ner mot ängen där hon brukar få gå loss ifrån. Samma vanliga procedur som alltid, gå fint i kopplet, sitt- stanna, ta ögonkontakt och håll den tills jag säger "vassego". Jag släppte henne och hon började som vanligt ett "boxer-race", men precis när hon hade börjar kuta iväg så rusade de iväg två harar framför nosen på henne.
I vanliga fall så stannar hon när jag säger till, eller stannar av sig själv. Men denna gång hände något som aldrig hänt - hon fortsatte springa. Hon sprang iväg utom synhåll upp mellan två hus och kom inte när jag ropade. Jag började gå efter och ropade på henne och till slut kommer hon. Och ja, självklart så kände hon säkert av på min röst att jag inte var glad och visade direkt "ojojojoj sorry". Sen blev det koppel hela vägen hem utan någon som helst frihet att nosa runt och lukta som vanligt. Jag var alldeles för arg.
Kommer ta en promenad nu om en stund istället så de där är glömt. Jag blev alldeles ställd när hon inte kom när jag ropade då de inte har hänt förut.
Visst under omständigheterna så var de ju rätt höga odds för att något sådant skulle kunna hända, och om de skulle hända så är det ju då. En hel dag på dagis, lycklig som få för att ja har kommit och precis mitt i ett boxer-race och en hare hoppar upp framför nosen, snön faller och täcket prasslar. Det är inte okej i vilket fall, men ja de är väl "mer" okej eller jag kanske kan haja varför.. Ren instinkt. Men de kändes riktigt trist i vilket fall och jag blev ju orolig när jag inte vet vart hon är, hur långt hon har sprungit och om det är en väg där bakom.

För er som inte vet så var jag ju med om att en av mina tidigare hundar blev överkörd framför ögonen på mig( Det var när jag jobbade i butik på Djurö och så var min border terrier med mig på jobbet om dagarna. Hon var alltid i butiken och gick inte ut, men nu hade någon kund lockat ut henne, och sen gick dörren igen.
Hon kom inte in och spontant reagera hon med att springa den väg som leder hem varpå jag märker hon är borta och går ut och ropar - hon måste ha hört de och vänder och springer det snabbaste hon kan för hon hör mig. En bil som kör alldeles för fort på en 30-väg kör då rakt över henne då hon var på väg över. Jag sprang fram och hon försvann direkt..). Så ja tankarna for runt fort i skallen och en smått panikartad känsla uppstod.. Jag blev livrädd och började genast lyssna efter bilar som tvärnitar eller hundskrik. Som tur var gick allt bra denna gång, och jag hoppas det aldrig händer igen.