Klok mor

Igår så ringde jag min mamma när jag var på väg ner till affären. Hon fick höra mig spy galla på allt omkring mig och höra hela storyn om allt piss just nu. Och den infekterade relationen mellan mig och Lyra.
Ens mor känner en ändå bäst trots allt, och man behöver ibland att någon säger saker rakt ut till en.

Jag insåg rätt fort att Lyras beteende är ju en reaktion på mitt konstanta dåliga humör. Jag är konstant skitsne, och har ingen stubin alls. Man tycker någonstans i sin galna värld att Lyra ska tycka att de var "precis nyss" ja sa åt henne att ge fan i att trycka ner huvudet mot tassen när ja ska byta strumpan eller ta på sko - men så är de inte.  Det var igår..Hon får inte ens en varning från mig, jag blir tokarg direkt.. Så här i efterhand så skäms jag, hur fan kan jag vara så taskig mot henne? Jag kan ju inte bara börja gorma direkt, ja måste ju ge henne en chans innan jag blir arg.
Efter samtalet med min mor började jag verkligen fundera på "är jag arg?" "är jag mer arg än vanligt" den frågan blev besvarad när jag gick in i affären.. Innan jag ens varit där i fem minuter har jag blivit rosenrasande inombords på folk som går i vägen eller går sakta. Då började jag tänka "vafan håller jag på med" och började tänka på alla saker som jag direkt tänt till på senaste tiden med Lyra.
Hemskt.. Fan hon mår ju redan kass som de är, de blir inte bättre med ett åskmoln som matte... Inte som en ursäkt, eller någon bortförklaring.. men jag har varit rätt stressad, pressad och de har varit lite för mycket på senaste tiden som har skapat mitt extremt dåliga humör.

Jag måste börja tänka på att jag är en humörmänniska, och lära mig att behärska det bättre än vad jag gör nu.
När jag kom hem från affären så bytte jag hela min sinnesnärvaro till en glad och trevlig matte. Jag såg till att kela med henne massor, skoja och bara mys. Inga krav, inga "nej!, sluta!, lägg av sa jag!" utan bara snälla glada jag.
Sedan tog vi fram aktivitetsbollen och fyllde den två omgångar med godis, och sen så körde jag gömma leksaker som Lyra sedan fick söka efter inne. Hon blir så himla stolt när hon har hittat leksaken man har gömt :) Trippar på tårna, viftar på svansen och håller upp den högt högt och visar den för mig att hon hittat den. "en gång till matte! en gång till" och de gjorde jag, många gånger. De tog inte lång stund innan jag kände igen min lilla ängel igen.
Jag blev alldeles varm av att se henne vara glad och lycklig, så som hon brukar vara.
Jag tog till och med beslutet att flytta upp katternas kattskålar från golvet. De står sen alltid på golvet i köket, och Lyra brukar vanligen inte ta deras mat, men de händer - men sällan. Men detta resulterar i att jag säger åt henne direkt om hon går mot köket "nej". Med andra ord bevakar henne. Det är fel..
Jag måste lära mig att jag kan inte kontrollera hela världen :)
Så tack min kloka mor som fick mig att inse att hennes välbefinnande berodde på mig. Tack!