Som sagt i förra veckan var jag på sjukhuset i omgångar för utredning om mina mystiska inflammationer i lederna. Jag fick kortisonspruta på utsidan av höften och ska äta medicin som ska göra att det inte gör ont i kroppen. Kortisonen har inte hjälpt och inte heller medicinen, jag har lika ont i viloläge som innan om inte värre. Dessutom så har jag fått ont i ryggslutet sen i fredags kväll som inte försvinner.
Så motivationen att träna är inte direkt på topp, tungt när man inte blir bra någon gång. Jag är jättepepp tills jag ska börja och inser att jag inte har något tålamod, och jag vet varför.
Känner att jag kan liksom inte låta mig själv ta det lugnt med "gott samvete" utan får som ångest över att jag inte tränar med Lyra som jag planerat. Även om jag vet att det är ju inte så att allt kommer gå till spillo om jag vilar några veckor.. Men vi får hoppas på att de har någon annan lösning sen på återbesöket. Håller tummarna!
Låter inte kul. :/
SvaraRaderaHoppas verkligen du blir bättre.
Lyra klarar sig! Och ni kommer ta igen allt när du orkar:)
Tack för omtanken Sabina. Ja jag vet ju att hon gör det innerst inne, men jag har så svårt för att bara "släppa" träning en helt. Det känns liksom inte okej för mig själv att "bara" gå två timmar i skogen..
RaderaNej det svåra är ju inte att hon inte får det hon behöver. Utan att du (som så många andra) måste släppa på kraven på dig själv. Att man alltid ska kunna och orka allt..
RaderaJa så är det ju absolut. Hon får ju röra på sig och får ju använda skallen, men att släppa att man har saker man måste träna på som fan är det som är jobbigt.. Men ja, jag lär ju bli frisk och vital någon gång igen. Eller i alla fall inte ha ont på detta vis så kommer det gå mycket bättre!
RaderaUsch då, inte kul när man har ont och inte mår bra, skickar dig lite styrke kramar och hoppas att du snart mår bättre.
SvaraRaderaTack =)
Radera