Igår så fick jag veta att min väns hund (även Lyras lekkamrat ”rottisen Ivra”) tyvärr ska in för att få ta det sista andetaget. Hon har varit sjuk ett tag och nu var det till slut dags för det svåra beslutet.
Man vet själv hur himla tungt det är när de väl är dags.. Bara när jag tänker på vad hon går igenom nu så får jag tårar i ögonen. Man önskar att man kunde göra något för att få dem må bra, att de går över, vad som helst. Men man vet att det går inte.. De enda som hjälper är tiden.. ju längre tiden går ju lättare blir de att lära sig att leva utan dem. Sorgen och saknaden kommer alltid finnas kvar, men man lär sig att leva med den.
Ivra är en fantastisk hund och den perfekta promenadkompisen till Lyra. Gammal, klok vis och trygg i sig själv. Bara den sorg jag känner för att Ivra ska få somna in är inget emot den sorg hennes matte kommer att göra.
Tankarna för en tillbaka till alla de gånger man har varit med sina hundar in, och man blir alldeles översvämmad av alla känslor som bubblar upp.
Jag önskar att jag kunde göra något mer för min käre vän.. Kram gumman!
Och vila i frid fina Ivra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar