onsdag 28 november 2012

Börjar tröttna..

Jag har som sagt haft problem med handen sen en tid tillbaka, och vi pratar inte några veckor utan det började redan i februari förra året. Sen april förra året har jag fått genomgå 3 operationer i vänsterhanden. Efter varje operation har jag haft ont, ibland extremt ont och inte vetat vart jag ska ta vägen. Jag har däremot försökt hålla huvudet högt och inte deppa ihop eller låta mitt handikapp ta över glädjen, för det gör den egentligen. Jag kan inte träna med Lyra som jag vill för jag är så himla begränsad. Att inte ens kunna ta upp en godis i fickan, hålla kopplet i vänster hand och ständigt tänka "ooh akta handen, bara hon inte slår i handen" börjar nu få mig att tröttna..
Den första operationen så återhämtade jag mig relativt snabbt men så började andra problem smyga sig på och jag kunde till slut inte böja handen alls utan svåra smärtor i handleden. Så då blev det en andra operation där de gjorde en titthålsoperation för att se vad som är fel i leden. Det visade sig att jag hade både inflammationer, broskbildningar och broskskador så de tog och skrapade bort överflödigt brosk. Samma sak där, återhämtade mig rätt snabbt för att redan i aug återfå samma problem igen och då blev den tredje operationen.. Den var klart "värst", hade riktigt jäkla ont i början och är ju egentligen sjukskriven ändå tills nu på fredag (6 veckor) men jag började jobba nu i måndags. Och idag var det dags för ett till återbesök och röntgen, röntgenbilden visade att benet hade läkt ihop jättebra, men jag visste att något fortfarande var fel i handleden, läkaren kollade, klämde och kände och japp - inflammationen som jag hade innan operationen har blivit värre så nu fick jag en extremt smärtsam kortisonspruta. Det var så tjockt inne i leden pga inflammationen så det var svårt att ens få in kortisonet. Och smärtan som uppstod på tunnelbanan hem..Förra sprutan som jag fick i april gjorde inte alls lika ont..
Och han verkade uppriktigt orolig över att min handled inte hade blivit bra av att vila. Nu har ju denna operation endast varit till för att ta bort orsaken till inflammationen, inte ta bort den så förhoppningsvis så kommer kortisonet att hjälpa.

Men.. det lät nästan som om att de kommer bli så att de stelopererar kotorna i handen, och i absolut värsta fall hela handleden.. Och nu när jag trodde att jag skulle få komma igång att träna med Lyra igen - det som jag har väntat på så fick jag beskedet att jag får inte belasta handen och ska ta det fortsatt lugnt..
Är jag inte bättre om 3 månader så väntar nog ännu en operation.. helt ärligt... jag är så trött på det här.. Jag känner att jag har tappat så jäkla mycket inlärnings/träningstid med Lyra så jag undrar om vi verkligen kommer kunna starta i appellen i vår.
Så ja mitt tålamod börjar dala rätt rejält.. 


2 kommentarer: