tisdag 29 maj 2012

Harar & Drömmar

Idag på vägen till hunddagiset så hade jag Lyra lös nere på ängen som vanligt. Hon hade en stund tidigare hämtat en pinne som hon glatt sprang omkring med i munnen och var allmänt flamsig. Plötsligt så ser jag hur det kommer tre harar springande i full fart emot oss för att sedan svänga in i skogen ca 2-3 m från Lyra. I samma sekund jag såg hararna så ropade jag till Lyra bestämt "Stanna!", för skulle hon komma in i fel "mode" så är det kört. Det var precis på samma ställe som sist när jag berättade om att det kom en hare precis framför nosen på henne och hon drog iväg efter - vilket inte har hänt förut. Lyra stannade och kollade intensivt, jag sa stanna ytterligare en gång för att förstärka att hon höll kvar kontakten med mig och inte hararna. En av hararna dröjde sig kvar och stod och stirra på Lyra när den hade insett att hon var där men sprang sedan sin väg. Lättnadens suck kom, och vi gick vidare. Bra jobbat lilla loppan! Även om Lyra är superlydig så kan ju även hon komma in i jaga-mode och bli avstängd, det har jag ju tydligt sätt så det gäller att vara snabb och ha tur och se de små hararna. Rådjuren springer hon inte efter utan kollar mest intresserat och knatar sedan vidare.

Efter jobbet så var jag väldigt trött efter att ha vaknat i morse vid fyratiden och kunde inte somna om först efter någon timme. Så efter att ha meckat lite med den gamla bilen (ej nya fina Nissan) så gick jag hem och la mig på soffan. Efter ett tag började jag drömma obehagliga drömmar och jag är väldigt ofta medveten om att jag drömmer men kan inte vakna. Man försöker göra allt för att väcka sig själv, lyfta armarna, skrika från tårna men ingenting händer - man kan inte vakna. Detta är bland de vidrigaste jag vet och blir lika illa berörd varje gång det händer. Man blir ju inte direkt sugen på att gå och lägga sig igen efter det. Märkligt hur våra hjärnor fungerar ibland.. Läste lite om det på nätet och det kallas bland annat "sömnparalys" och det innebär just det som jag beskrev att man vet att man sover fast kan inte väcka sig själv. Det är ju meningen att kroppen ska stänga av alla de funktionerna när man sover så man inte skadar sig under sömnen, men man vill ju gärna inte att de ska vara av när man vet att man sover=).
Läste även om någon som varit med om samma sak som hade testade att vända sig om till det som jagar en och säga "nej!" och sen så drömde personen aldrig mer den drömmen eller liknande drömmar igen. Så det ska jag försöka komma ihåg till nästa gång. Det är till och med så att jag har alla mina vanliga minnen under denna sömnperiod, så det bör gå att fiska upp det minnet nästa gång trots allt.



3 kommentarer:

  1. Ibland är hararna bara för jobbiga.. ;) Även rådjur, då de "gärna" hoppar rakt framför näsan på en. Förra veckan när vi var på Tyresö Bk och tränade skuttade ett rådjur bara ett tiotals meter ifrån oss och Ester skuttade efter men vände tillbaka efter ca 10 meter... Varför kunde inte rådjuret ta en annan väg istället för tvärs igenom appellplanen... Den hade i alla fall tur att de andra hundarna inte sett honom! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja de rackarna kommer från ingenstans och rådjuren är ju inte alls samma sak =) Haha skönt av den att dra rakt över planen då:P Lite "in your face!" Brukar itne Ester heller dra efter rådjur alls? Lyra gör som du beskrev ovan, hoppar efter några steg sen bryr sig inte.

      Radera
    2. Hon brukar nästan alltid (knack, knack ta i trä.. ;) ) hoppa några steg och vänder sedan på sig när vi ropat på henne. Fastän säker på att "sin hund aldrig jagar" kan man ju aldrig vara, för de är ju rovdjur...

      Radera