Självklart så går de ju bra ihop, annars så hade jag aldrig haft både och. Det gäller ju att lära hunden att ha respekt för katterna, och att förstå att de inte är speciellt intresserade av att leka med dem.
När Lyra kom hem till mig vid 8 veckors ålder så var det faktiskt så att hon såg faktiskt inte katterna. Det var en otroligt intressant iakttagelse! Katterna stod precis bredvid henne, men hon liksom inte såg dem på något konstigt vis. Vet inte om hon faktiskt förstod att det var levande. Självklart gick det där över ganska fort och hon insåg ju att de till och med gick iväg om man gick mot dem, och försökte man springa efter dem - så sprang de också! Hur kul som helst tyckte Lyra!
Då mina katter är vana att bo med hund så blev de inte rädda eller så, de bara försökte gå undan. Då Lyra var en extremt framåt och orädd liten krabat så bestämde jag mig för att ge katterna en "fristad", det fick bli mitt sovrum.
De måste få ha ett ställe där hon inte gick efter, där Lyra förstod att det var "deras". Jag ställde upp ett väldigt lågt hinder (tillräckligt lågt så Lyra egentligen kunde gå över) i dörröppningen, och lärde Lyra att hon inte fick gå in efter katterna om de gick in där. Ville helt enkelt avdramatisera allt som hade med katterna att göra. Och de måste få tid att lära känna varandra och kunna gå undan, speciellt eftersom katterna inte säger ifrån till hundar, de har aldrig behövt göra de heller. Eller en enda gång har det hänt att Staley sa ifrån, men det var i ren panikreaktion. Lyra kom inrusande i sovrummet för hon trodde väl mer eller mindre att jag lekte kurragömma, och störtade upp i sängen utan att se att han låg där. Hon hoppade antagligen rakt på honom, och då fick hon sig snyting på nosen av honom. Men de är den första och enda gången något sådant har hänt. De var ju vana med min förra hund. Sen togs ju även det lilla hindret bort efter ett tag, och den "osynliga" gränsen var kvar länge länge för Lyra. Så hon har alltid väldigt stor respekt för dem i sovrummet.
Numera är de ju vana med varandra, katterna möter oss båda glatt i dörren när vi kommer hem. Egentligen kan man väl säga att katterna bryr sig inte direkt om henne, och Lyra bryr sig inte direkt om dem, de lever ihop och utan att leka med varandra som man gör med andra fyrfotingar. Självklart så finns det ju ett intresse från Lyras sida till och från att testa om de inte vill kela lite trots allt. Zakk min ena katt demonstrerar genom att jama (som hon gör med allt, det spelar ingen roll om det handlar om mat eller uppmärksamhet - hon jamar alltid) Staley går bara sin väg. Min mors katt däremot är mycket mer intresserad av Lyra, av vad jag har förstått så brukade de till och med leka med varandra??
Lyra och Staley brukar ju ofta sova på varsin sida om mig om soffan. Något som de har börjat med senaste tiden är att Lyra brukar ju vilja sova under filten jag har på mig i soffan, och Staley på. Så då går alltså Staley upp och lägger sig ovanpå Lyra och sover när hon ligger under filten och sover! Det är faktiskt väldigt rart:)
Lite synd att man inte kan fota just när Staley sover ovanpå Lyra, men här kommer två andra soffbilder. På den översta bilden har ni Staley (grå) närmast och det är knappt så att det syns, men Zakk ligger längst bort i soffan med ryggen emot oss.
Samma kväll annan vinkel:
Jo då Nåt ,som min katt heter, leker med Lyra, han bestämmer när, var och hur. Under soffan med tass utanför som fiskar boxer. I soffan, kramar och gömma sig under filt, på fotpall jabbande efter henne och ta mej om du kan, vilt springande genom huset ut genom hundluckan och upp på staket-stolpe,och väl där sitter han och tittar ner på den som inte kan klättra. Han leker inte med de andra hundarna som bor här men om vi har hundgäster så leker han artigt med dem.
SvaraRaderaHaha ja, Nåt är verkligen speciell:) Det sötaste är ju när Lyra ligger med hela huvudet på honom och gosar. Jag tror inte Nåt är fullt medveten om att han är katt! :)
SvaraRadera