Idag blev jag lite förälskad i min lilla ängel.
Någon man alltid vill att en hund kan vara så är det lugn och avslappnad, när man vill att de ska vara det. I morse på väg till tunnelbanan så var hon så lugn och fin i kopplet som man bara kan vara. Jag har kört lite träning på senaste tiden att man egentligen bara ”lägger” kopplet i handen, men man använder det inte som ett verktyg för att få ”stopp på hunden”. Utan man har kopplet hängande bara, och så ropar henne till en så fort kopplets längd börjar ta slut, så att de aldrig blir spänt.
Detta är mest för att lära henne att hela kopplets längd inte måste användas bara för att de går J Man vill få henne att naturligt hänga med mina rörelser, röst, och närmare mig. Det fungerar jättebra! Man ger dem lite känslan av att de är lösa, men att de väljer att vara intill en i vissa miljöer. Riktigt bra för att få en följsam hund som uppmärksammar fort när man vill något. Kopplet kan ibland bara bli ett hinder i träningen.
Och till varför jag blev lite förälskadJ Både promenaden till tunnelbanan, genom spärrarna, ut på perrongen och stå still och vänta, gå på tunnelbanan och sen in och ställa sig gick utan att kopplet var spänt en enda gång! Och inte nog med det, mitt ihärdiga tränande med att lära henne slappna av att vara lugn, och sätta sig på tunnelbanan gick utav sig själv idag. Hon valde att vara lugn, och valde sig att sätta sig och bara vänta, utan att jag sa något alls. Och inte nog med det, inget ”stressa upp” när vi närmar oss hunddagiset, och satte sig snällt och väntade medans de kom å öppnade dörren, och gick inte en millimeter in först jag sa att det var okej - plus att hon gick in lugnt och sansat! Inget småspring in för att komma till de andra. När jag gick därifrån så bara log jag hela vägen till jobbet.
Allt slit lönar sig alltid till slut.
Den senaste månaden så är det flera stycken som har frågat mig om jag har träffat en kille, om jag är nykär eller vad är det som har gjort mig så himla sprudlande glad? Och sanningen är att jag är nog lite nykär i min hund J Det är ungefär samma känsla som jag har – och har alltid haft för henne.
Och hälften av detta hade hon glömt på vägen hem:)
SvaraRadera